Vad är en shamsa? Solrosetter och dedikationer i handskrifter

En shamsa är en målad solrosett. Exempel från böcker, album och lösa blad visar vad placeringen, inskriften och utsmyckningen kan berätta.

En shamsa är en målad rosett på blad i handskrifter och album. Mönstret breder ofta ut sig från ett runt centrum som solens strålar. Där kan finnas en dedikation, ett namn, ett textavsnitt, ett porträtt eller bara dekor. Benämningen avser en form som kan ha flera uppgifter. Bladets placering och en eventuell inskrift hjälper oss att avgöra vilken roll rosetten hade i en viss bok.

Så känner du igen en shamsa i en handskrift

Namnet hänger ihop med shams, det arabiska ordet för sol. Leta först efter mittpunkten och följ hur motiven är ordnade runt den. Former som påminner om kronblad, bågar, strålliknande linjer och målade bladmotiv kan upprepas runt samma punkt. Inramningen kan ha flera band. En inskrift kan stå i mitten eller följa kanten. Det är därför värt att undersöka båda områdena. Chester Beatty-biblioteket förklarar termen med två rosetter som står mitt emot varandra i början av Ruzbihan-koranen. Chester Beatty, vägledning till Ruzbihan-koranen.

Öppningsrosetten i mogultidens ”Padshahnama” i den brittiska kungliga samlingen visar hur det geometriska mönstret lades ut. Föremålet har nummer RCIN 1005025.b. Katalogen daterar blad 1v till omkring 1657 och beskriver svagt inristade linjer och hål efter en passare. Målade blommotiv följer det geometriska upplägget. Lapislazuli och metalliskt guld hör till färgerna och materialen som diskuteras i katalogen. Spåren ger belägg för hur mönstret på just det här verket konstruerades. Det dekorerade fältet mäter 46,1 gånger 28,6 centimeter. Hela bladet mäter 58,0 gånger 36,4 centimeter. De båda måtten hjälper läsaren att skilja målningen från pappret runt omkring även när en bild är beskuren. Royal Collection Trust, öppningsrosetten i ”Padshahnama”.

En rosett kan inleda ett band eller ett verk i det

De första bladen i ”Padshahnama” innehåller ett par shamsor. Därefter kommer ett dekorerat uppslag med porträtt av Timur och Shah Jahan på baksidan av andra bladet och framsidan av tredje, 2v och 3r. Katalogen dokumenterar ordningen för de två bildgrupperna. Först står rosetterna mitt emot varandra, sedan kommer porträtten. En beskuren bild från blad 1v visar det målade fältet. Uppgifterna om bandet och uppslaget med porträtten ger också belägg för vad som följde när läsaren bläddrade vidare. Royal Collection Trust, handskrift RCIN 1005025 och uppslaget med porträtten.

En shamsa kan även markera början av ett verk inuti en bok. Walters Art Museum beskriver W.624.42A som en dekorerad sida ur Amir Khusraw Dihlavis ”Khamsa”. Katalogen daterar den moguliska handskriften till 1597–1598 och förlägger den till Lahore. Rosetten inleder ”Khusraw och Shirin”, den andra av fem dikter. Motivet är utsmyckat med guld och lapislazuli. Museet tillskriver dekoren Husayn Naqqash och anger Muhammad Husayn Zarrin Qalam som skrivare. Placeringen i diktsamlingen och sambandet med texten visar vilken början rosetten markerar. Vägledningen om handskriftsverkstäder förklarar hur utsmyckning och avskrivning kunde dokumenteras var för sig. Walters Art Museum, W.624.42A.

En dedikation kan namnge biblioteket som boken var avsedd för

En inskrift kan ange en mer specifik relation än ett personnamn ensamt. Auktionspost 73 hos Christie’s är en antologi med persisk poesi daterad 17 juni 1418. Enligt katalogen innehåller öppningsrosetten en dedikation till den timuridiske prinsen Ibrahim Sultans bibliotek. Längs kanten står dessutom titlar på verk. Mitten och kanten ger alltså två olika sorters upplysningar på samma sida. Medaljongen nämner biblioteket som bandet var avsett för och kanten hjälper läsaren att identifiera det litterära innehållet. Dikterna är skrivna både i det centrala textfältet och i marginalerna. Titlarna i kanten hänvisar därför till flera verk i samma band. Christie’s, katalogpost för antologin från 1418.

Morgan Library & Museum har bestiariet ”Manafiʿ-i hayavan” under signum MS M.500. Bildbeskrivningen för blad 2r identifierar namnet i medaljongen som handskriftens mecenat, Shams al-Din ibn Ziya al-Din al-Zushki. De båda katalogposterna visar skillnaden mellan att namnge en mecenat och att dedicera en bok till ett bibliotek. I en bildtext kan man använda den relation som anges i katalogen. Vem som stödde framställningen, vilket bibliotek boken var avsedd för och vem som skrev av texten är olika frågor. Morgan Library & Museum, MS M.500, blad 2r.

Dedikationer till bibliotek förekommer också i andra typer av utsmyckning. British Library beskriver på blad 2r i Or 9454 en dekorerad öppningssida i mamlukisk stil med en dedikation till biblioteket som al-Sayyid Fakhri stödde med en donation. Utifrån kolofonen på blad 88r dateras avskriftens färdigställande till 29 mars 1379. Katalogen beskriver andra donationsnotiser i bandet för sig. Texten och placeringen hjälper till att lokalisera dedikationen. Vid jämförelse med antologin från 1418 går det att hålla sig till den bredare benämningen för en dekorerad öppningssida som British Library använder. British Library, Or 9454.

En kejsares namn eller porträtt kan ha lagts till senare

Metropolitan Museum of Art registrerar en rosett med mogulkejsaren Aurangzebs namn och titlar på framsidan av ett blad från ”Shah Jahans album”. Museet daterar framsidan till omkring 1658 och baksidan till omkring 1630–1640. Det beskriver rosetten som ett senare tillägg i en samling som gjordes för Jahangir och Shah Jahan. I en bildtext kan man ange dateringen för den sida som visas. När båda sidorna visas kan var och en få sin datering. Det visar att ett blad kan bära spår av flera arbetsfaser. The Met, Aurangzebs rosett 55.121.10.40.

Ett blad från det kejserliga albumet på Cleveland Museum of Art visar hur rosettens mitt kunde ändras. Museet beskriver 2013.331 som ett avslutande blad. Det daterar utsmyckningen till 1640–1655, originalporträttet till omkring 1640–1650 och ändringen till tiden efter 1658. Enligt museets rekonstruktion satt från början en odekorerad guldskiva i mitten. Aurangzebs porträtt lades troligen till efter att han bestigit tronen. I dag syns ett porträtt i mitten och utsmyckningen runt det har en egen historia. Båda katalogposterna visar att det är ett första steg i dateringen att känna igen ett namn eller en person. Nästa steg är att kontrollera vad katalogen säger om de olika sidorna och tilläggen. Cleveland, avslutande shamsa 2013.331.

En koranvers eller ett tomt mittfält

I Ruzbihan-koranen från Shiraz, daterad till mitten av 1500-talet, identifierar Chester Beatty Koranens vers 17:88 i vit skrift på ett par öppningsrosetter. Skriften hör till den heliga text som boken innehåller. I en beskrivning kan man ange versen och de båda bladen där den står. En bild av hela uppslaget visar hur de två mönstren förhåller sig till varandra. Ett foto av ett enskilt blad visar skriften och måleriet på just den sidan i detalj. Andra sätt att ordna text med dekor beskrivs i vägledningen om koranutsmyckning och läsmarkeringar. Chester Beatty, CBL Is 1558, bild på sidan 49.

Ett blad från en safavidisk koran på Smithsonians National Museum of Asian Art visar vad båda sidorna kan säga om ordningen i en bok. Museet daterar F1932.67 till 1598. Framsidan ligger till vänster på ett uppslag och har en shamsa med Koranens vers 17:88. Baksidan hör till ett annat dekorerat uppslag och bär text från suran Al-Fatiha. Ett inventarienummer ger alltså tillgång till två olika platser i boken. Katalogen anger också numret F1932.65 för handskriften som det separat registrerade bladet tillhör. Uppgifterna placerar utsmyckningen mer exakt än en närbild av mitten. Smithsonian, koranblad F1932.67.

Jämför med ett blad ur Ferdowsis ”Shahnama” på Cleveland Museum of Art, tillverkat i Shiraz omkring 1444. Museet beskriver 1945.169.a som framsidan av det högra bladet på ett dekorerat öppningsuppslag. Mitten är tom. Katalogen föreslår att utrymmet kan ha varit avsett för ett namn eller ett porträtt. Det är en möjlig användning av ytan. I den bevarade mitten finns ingen inskrift eller bild som identifierar en person. Bladets plats i öppningsuppslaget är dokumenterad separat. Cleveland, shamsa ur ”Shahnama” 1945.169.a.

Vad som går att se på ett löst blad

Smithsonians National Museum of Asian Art katalogiserar F1933.3 som ett löst blad från en oidentifierad text. Museet daterar bladet till 1200- eller 1300-talet och anger Iran som ursprungsplats. På framsidan finns elva rader skrift i en spalt. Baksidan har en shamsa med ett band i kufisk skrift innanför två yttre dekorativa ramar. Museet anger även att medaljongen är monterad på gräddfärgat papper. Uppgifterna gör det möjligt att beskriva de nuvarande sidorna, skriftens läge och ornamentets synliga struktur. Katalogen anger ingen ursprunglig plats för det lösa bladet i boken. Smithsonian, löst blad F1933.3.

Det kufiska bandet visar varför det är värt att titta på kanten såväl som på mitten. Museet identifierar återkommande ord i bandet. Det går att belägga att det finns skrift även om bladets ursprungliga text förblir oidentifierad. Skriftens namn beskriver bokstävernas form och hur de skrivits. Ordens betydelse och deras samband med handskriften är andra uppgifter som behöver stöd i källor. Vägledningen om kufisk skrift och andra kalligrafiska stilar visar exempel på skillnaderna.

Så beskriver du en shamsa i en katalog eller bildtext

Börja med hela bladet. Leta rätt på medaljongen och ramarna och ange var inskriften eller porträttet finns. Början av ett band kan rymma olika typer av utsmyckning. I ”Padshahnama” hjälper måtten på fältet och bladet till att skilja den målade ytan från pappret runt den. Leta upp hela bladets mått i katalogen om bilden är beskuren, innan du jämför det med ”Shahnama” eller en annan handskrift. Anteckna bladnummer och sida om de är kända. 1v är första bladets baksida och 2r är andra bladets framsida. Ordningen i den bundna boken eller en underbyggd digital rekonstruktion visar vad som föregår och följer den dekorerade sidan. Vägledningen om blad och koranhandskrifters uppbyggnad förklarar skillnaden mellan blad och sida.

När rosettens plats i en öppning har identifierats, ange vilket band eller avsnitt den inleder. När en del lagts till senare, ge katalogens separata dateringar för sidan, utsmyckningen och det tillagda elementet om de finns. En bildtext till det lösa Smithsonian-bladet kan lyda ”Målad shamsa på baksidan av ett löst blad, Smithsonian F1933.3”. Om nya belägg identifierar den ursprungliga ordningen eller en mecenat kan uppgiften läggas till med sin källa. En daterad kolofon, ett ägarmärke eller ett blad som passar in kan ge upplysningar som rosettens form ensam inte ger. Vägledning om handskrifters proveniens och katalogposter.