Vad är en lawh? Skrivtavlor av trä för koranundervisning

Vad är en lawh? Skrivtavlor av trä för koranundervisning

Muslim Post Editorial Desk@muslimpost

Sex museiföremål visar hur en lawh kunde användas igen och vad utsuddad skrift, handtag och upphängningshål berättar om tavlorna.

En lawh är en tavla. I koranundervisning kan ordet syfta på en träyta som används för att skriva under lektionen. Ett avsnitt kunde skrivas med bläck, studeras och sedan tvättas bort. Därefter gick det att skriva ett annat avsnitt på samma yta. British Museum bevarar en tavla från 1800-talet med synlig skrift och spår av ett tidigare, borttorkat avsnitt. Föremålet visar hur flera användningar kan lämna spår på ett och samma trästycke.

Vissa samlingar använder regionala namn. Allen Memorial Art Museum kallar sin tavla från hausafolket allo och förbinder ordet med arabiskans al-lawh. Det läderklädda handtaget och den böjda nederkanten visar att formen ger upplysningar vid sidan av skriften på ytan. Allen Memorial Art Museum, Allo, 2002.2.

Hur användes en skrivtavla flera gånger under undervisningen?

Metropolitan Museum of Art beskriver lärare som skrev avsnitt med rörpenna och bläck som senare kunde tvättas bort. Museet beskriver också hur elever lärde sig arabiska bokstäver och reciterade texten. Ordningen kunde variera mellan eleverna. I sitt exempel på tidig undervisning nämner museet den första suran, Al-Fatiha, och säger att vissa elever började med bokstäverna. Det ger en bakgrund till undervisningen. Uppgifterna gäller ingen bestämd elevs ålder eller följd av lektioner med just den här tavlan.

Tavlan ger eleven ett avsnitt på en yta som går att återvända till. Under lektionen kan den användas för att titta på bokstäverna, läsa högt eller upprepa avsnittet. Museet visar två bilder och förklarar sammanhanget. Namnen på alla som höll tavlan eller skrev på den framgår inte. The Met, korantavla 2025.579.

Redskap och lärandeaktiviteter ger olika slags upplysningar. En rörpenna eller qalam har en spets att skriva med. Bläcket lämnar märken och tavlan ger en yta för skriften. Orden kan vara ett avsnitt ur en sura, ett kapitel i Koranen. En lektion kan handla om skrivning, läsning eller recitation. Tavlan ensam visar sällan vad som tog mest tid. Vägledningen om memorering och recitation förklarar två aktiviteter som hör samman med den här typen av läromedel.

Ett fotografi visar skriftens utseende vid fotograferingen. På en tavla som har använts flera gånger kan det vara det senaste tillståndet. Om en svag linje syns, titta även på träets ådring, formen och belysningen. Allt detta påverkar vad som går att se. Museets dokumenterade läsning eller beskrivning hjälper till att identifiera spåren på fotografiet.

Vad en utsuddad text på British Museums tavla visar

British Museums tavla 2011,6037.1 är ett västafrikanskt föremål från 1800-talet. Den är rektangulär med rundad överkant, 32 centimeter hög och 13 centimeter bred. Museet anger arabisk skrift i sudani-maghrebisk stil på fram- och baksidan. Inskriften på den ena sidan identifieras som suran Quraysh, kapitel 106. Museet identifierar även spår av suran Al-Ma’un, kapitel 107, efter att den torkades bort. Siffrorna avser kapitel. De visar inte i vilken ordning en viss elev studerade dem. British Museum, skrivtavla 2011,6037.1.

Spåren efter borttorkningen ger upplysningar utöver formen. En slät träyta med liknande kontur kan också se ut som en skrivtavla. På denna tavla dokumenterar museet synligt bläck och spår av äldre skrift som det har identifierat. En bildtext kan skilja mellan kapitlet som går att läsa, den tidigare texten som har identifierats genom spår och träets form. En katalogtext ger bättre underlag för identifiering än ett fotografi med låg upplösning.

Katalogen anger Västafrika som tillverkningsplats och Portobello Market i London som fynd- eller förvärvsplats. Museet registrerar Irving Finkels gåva 2011. Katalogen nämner också en utställning om arabisk skrift i Malaysia där tavlan visades 2004. Tillverkning, förvärv och utställning beskriver olika händelser i föremålets historia. British Museum, uppgifter om tillverkning och förvärv.

Två tavlor med koppling till Mali

The Mets tavla 2025.579 är av trä och bläck, daterad till omkring 1900 och tillskriven Mali. Enligt katalogen är den 43,8 centimeter hög och 21 centimeter bred. Inventarienumret gör föremålet sökbart i samlingen. Den ungefärliga tillverkningstiden anges skilt från köpet 2025. En bildtext som anger båda uppgifterna gör det lätt att hitta posten och placera tavlan i tid. The Met, uppgifter om föremål 2025.579.

Smithsonians National Museum of African Art anger Mali för en annan trätavla, 2002-6-1, och daterar den till mitten av 1900-talet. Materialen är trä och bläck och måtten 42,8 gånger 14,5 gånger 2 centimeter. Höjderna skiljer sig med en centimeter och Smithsonian-tavlan är 6,5 centimeter smalare. Smithsonian anger också djupet. Tillverkaren är okänd och Lee Clark anges som givare. Vid en jämförelse kan numren skrivas bredvid de mått som hör till varje föremål. Datering, form och geografisk koppling kan sedan kontrolleras i respektive post. Smithsonian, skrivtavla för Koranen 2002-6-1.

Vad ett handtag, ett hål eller en rundad kant kan berätta

Allen Memorial Art Museums allo 2002.2 kopplas till hausafolket och Nigeria och dateras till 1930- eller 1940-talet. Hela föremålet mäter 47,9 gånger 19,7 gånger 1,3 centimeter. Materialen omfattar trä, bläck, spik och läder. Museet tolkar lädret på handtaget som en hjälp vid greppet och som dekoration. Den böjda nederkanten gjorde det möjligt att stödja tavlan bekvämt mot midjan eller benet medan man skrev. Båda uppgifterna handlar om detta föremål.

Museet beskriver också kantig skrift i mörkbrunt bläck och identifierar den som en del av Al-Muddaththir, kapitel 74. Tavlan köptes 2002. Charles Jones African Art i Wilmington finns i uppgifterna om tiden före köpet. Hausa och Nigeria står i fältet för tillverkaren. Allen Memorial Art Museum, kataloguppgifter och utställningstext om allo.

För Penn Museums tavla 29-201-704 från 1800-talet står Marocko i fältet för proveniens. Träföremålet är 42 centimeter högt och 33,5 centimeter brett. Katalogen beskriver ett hål nära mitten av överkanten där ett snöre kunde träs igenom för att hänga upp tavlan. Museet identifierar också en arabisk bön på ytan. En tavla med anknytning till koranundervisning kan alltså bevara en bön på ena sidan. Sätt gärna föremålsnumret bredvid katalogens uppgift när skriften beskrivs. Penn Museum, skrivtavla 29-201-704.

Börja jämförelsen med de detaljer som anges. Lädret täcker handtaget på tavlan i Oberlin. På tavlan i Penn Museum används hålet för upphängning. Detaljerna ger olika upplysningar om hur tavlorna kunde hållas eller förvaras. Föremålet på Penn Museum är enligt måtten 13,8 centimeter bredare än tavlan i Oberlin. Om bilderna visas i samma storlek på en skärm går det ändå att jämföra de faktiska proportionerna med hjälp av de angivna måtten. Om kanten eller handtaget på en annan tavla är utanför bilden kan det synliga området beskrivas först.

Hur osäker proveniens anges i en katalog

Louvren registrerar AFI 1765 som en korantavla av snidat trä och bläck. Den är upp till 47,3 centimeter hög och 23,5 centimeter bred. Tjockleken anges som 1,1 centimeter. På grund av deformationen upptar tavlan ett utrymme på 2,5 centimeter i djupled, som anges separat. Proveniensfältet tar upp Maghreb och Afrika söder om Sahara, båda med frågetecken. Katalogen visar två fotografier och lämnar ursprunget öppet. Louvren, korantavla AFI 1765.

Tavlan ingår i avdelningen för islamisk konst. Den klassificeras som ett skriftligt dokument och ett religiöst föremål. Det är sätt att hitta föremålet i katalogen. Geografiska uppgifter står i ett eget fält. När tavlor jämförs är ordvalet viktigt. The Met tillskriver en tavla Mali. Penn Museum anger Marocko. Louvrens båda alternativ har frågetecken. Samlingens plats, den tillskrivna tillverkningsplatsen, fynd- eller förvärvsplatsen och den plats där en elev använde tavlan är olika uppgifter. Bevara katalogens formulering när ursprunget är oklart.

Hur en skrivtavla skiljer sig från ett handskriftsblad

En tavla och en handskrift kan båda bevara arabisk skrift. Formerna ger ledtrådar till hur skriften användes. Tavlan är en träyta som går att hålla, vända och förbereda på nytt. En mushaf är ett nedskrivet exemplar av Koranen med sidor eller avsnitt som kan läsas inom en bok. På ett löst handskriftsblad går det att söka efter linjering, sidnummer eller textens ordning. På tavlan kan man se efter kantens form, skrift på båda sidor och tecken på upprepad användning.

Skillnaden har betydelse för bildtexten. Om bara en sida syns, beskriv den. Om museet visar fram- och baksida, jämför kanterna och radernas placering. Fotografiet visar vad som finns kvar på träet. För att identifiera ett kapitel eller läsa delvis utsuddad skrift kan man utgå från en dokumenterad transkription eller museets egen läsning.

Vad man kan anteckna vid en skrivtavla av trä

Börja med föremålsnummer, material och mått. Leta sedan efter handtaget, hålet eller den böjda kanten som museet nämner. Kontrollera om katalogen identifierar skrift på den ena eller båda sidorna och om den skiljer läsbara rader från spår. Anteckna tillverkningstiden för sig och inventarienumret för sig. Spara eventuella frågetecken i proveniensfältet. En kort beskrivning kan då förklara hur tavlan tillverkades, hur den kan ha använts och vad som finns kvar på ytan.

Museikataloger för jämförelse