Vad är ablaq? Sten i växlande färger på murar och valvbågar

Vad är ablaq? Sten i växlande färger på murar och valvbågar

Muslim Post Editorial Desk@muslimpost

Ablaq innebär att stenar i olika färger varvas. Se hur murverk, välvda portaler och marmorbeklädnad ser ut i exempel från Damaskus, Kairo och Jerusalem.

Ablaq innebär att sten i kontrasterande färger varvas i band eller i enskilda delar av ett murverk. På en vägg kan färgerna bilda vågräta skift. I en valvbåge kan de följa krökningen från den ena sidan av öppningen till den andra. Vid sjukhuset al-Qaymari i Damaskus finns båda mönstren kring samma ingång. En marmorpanel från 1400-talet på Metropolitan Museum of Art visar hur ett liknande bandmönster också kunde användas i en väggbeklädnad.

Vad man kan leta efter i randigt murverk

Stå så långt bort att du kan följa ett helt band över fasaden. På en mur med växlande skift fortsätter färgen i en rad förbi flera fogar och byts i nästa rad. Intill en dörr eller ett fönster kan mönstret byta riktning och rama in öppningen. Riktningen hjälper till att urskilja var de olika delarna börjar. Vågräta band betonar murens bredd. Stenarna runt en öppning gör det lättare att läsa bågens form.

Kontrasten kan vara mellan ljust och mörkt eller mellan två tydligt olika färger. Vid Qaytbays byggnad för vattenutdelning i Jerusalem anger Archnet röd och gräddfärgad sten i basen. Även på en svartvit bild kan två toner framträda. För att namnge färgerna behövs ett färgfoto eller en dokumentation av byggnaden. Stensorten är en annan fråga. Två färger som syns på håll ger begränsat underlag för att identifiera bergarten eller avgöra om alla delar av bandet är ursprungliga.

På ett foto med skugga över delar av fasaden kan du börja med fogarna. En färg som fortsätter över flera fogar på samma höjd kan göra ett helt skift lättare att följa. Vid en dörr kan du sedan se om färgen i stället växlar mellan stenarna längs krökningen. En sådan beskrivning går att göra även när bilden inte räcker för att fastställa stensorten.

Skillnaden mellan skift, valvstenar och beklädnad

Ett skift är en vågrät rad av byggdelar i en mur. De kilformade blocken längs en båge kallas valvstenar. I en randig båge kan färgen växla mellan enskilda stenar runt krökningen. Fogarna kan vara raka eller tillskurna till ett mönster. Archnets översikt över mamlukisk arkitektur beskriver valvstenar som skurits så att de hakar i varandra och ger exempel där ett liknande mönster har lagts på bågens framsida. På ett foto rakt framifrån kan du se mönstret. En frilagd fog, en sidovy eller en byggnadsundersökning kan ge underlag för att bedöma hur djupt det går.

Färg kan också ingå i en beklädnad som sitter på väggen. I ett rum med marmor kan smala band eller större skivor rama in en separat panel. Leta efter beklädnadens ytterkant och stället där den möter golvet eller ett annat material. Termen ablaq beskriver färgordningen. När konstruktionen är känd kan man också ange om de växlande delarna är block, skivor i beklädnaden eller ett mönster som har skurits i deras synliga ytor.

Delarna i en ingång kan beskrivas var för sig. Ett skift hör till murverket. En indragen entré beskriver öppningens djup i förhållande till fasaden. Muqarnas är en uppsättning små fördjupade celler. Samtliga tre kan förekomma i samma ingång. Ordlistan för moskéarkitektur hjälper till att skilja namnen på byggnadsdelar från de omgivande utrymmenas funktioner.

En fog som ser tandad ut på ett foto kan beskrivas genom den synliga linjen. Samma kontur kan framträda både mellan valvstenar och på ytan av en beklädnad. För att avgöra om fogformen fortsätter in i blocken behövs en sidovy, en frilagd fog eller dokumentation som visar hur delarna är sammanfogade.

Det ayyubidiska Damaskus vid sjukhuset al-Qaymari

Vid ingången till Bimaristan al-Qaymari i Damaskus går det att jämföra rakt och böjt murverk. Museum With No Frontiers beskriver kvadratiska stenar i fasaden och krökta stenar i den utsmyckade bågen. Färgerna växlar kring portalen. Över öppningen finns en kåpa med muqarnas. Inskriften över dörröppningen är ordnad på tre rader i thuluthskrift. På håll syns de färgade banden. På nära håll framträder inskriften och fogarna.

Inskriften anger att bygget påbörjades 1248 under beskydd av Sayf al-Din al-Qaymari. Årtalet för färdigställandet är enligt dokumentationen delvis oläsligt. Beskyddarens död 1256 bidrar till att förklara katalogens tidsintervall. Det exakta året för färdigställandet är fortfarande osäkert. Sjukhuset har en kvadratisk planlösning med fyra iwaner som öppnar sig inåt. En iwan är ett rum med en stor öppning. Här beskriver ablaq entréns utformning, medan iwanerna visar hur byggnaden är organiserad på insidan.

Jämförelsen med Qalawuns sjukhus al-Mansuri i Kairo belyser den bredare funktion som sådana institutioner hade. Den randiga ingången till al-Qaymari beskriver ett arkitektoniskt drag i en byggnad. Planen, rummen och sjukhusets handlingar ger andra belägg för hur byggnaden användes.

Mamlukiska exempel på en moské och en byggnad för vatten

Gani Bak al-Ashrafis moské i Kairo är ett exempel på ablaq koncentrerat till portalen. Archnet daterar byggnaden till 1426–27 och beskriver en fasad med två fält och en treflikig ingång med ablaq och muqarnas. Till höger står en minaret. Börja vid öppningen på bilden, följ flikarnas kontur och titta sedan på den plana fasaden intill. På så vis går det att beskriva var kontrasten är koncentrerad även om gatubilden bara visar en del av byggnaden.

I byggnaden för vattenutdelning som uppfördes åt sultan Qaytbay i Jerusalem finns de röda och gräddfärgade stenarna huvudsakligen i den kvadratiska basen. Archnet beskriver breda gallerförsedda fönster i basen och en trappstegsformad övergång till kupoltrumman och den spetsiga, skulpterade kupolen. En äldre byggnad för vattenutdelning ersattes 1482. Archnet anger också en omfattande restaurering 1883. Museum With No Frontiers ger samma byggnadsår och daterar restaureringen till 1882–83. Där beskrivs den ljusare stenen som gul. De båda beskrivningarna återger färgkontrasten utan att identifiera en viss bergart. På senare bilder bör man ta hänsyn till både det ursprungliga byggnadsåret och när reparationer gjordes.

En byggnad för vattenutdelning går att känna igen också på hur den användes. Artikeln om Kairos sabil-kuttab-byggnader beskriver en annan kombination där ett offentligt tappställe för vatten och en skola ryms i samma byggnad. På Qaytbays byggnad drar de röda och gräddfärgade skiften blicken till basen och dess öppningar. Dokumentationen av varje byggnad visar vad öppningarna användes till.

Jämför först var stenfärgerna syns i de två mamlukiska exemplen. Vid Gani Bak-moskén kan du börja med konturen runt den treflikiga ingången. Vid Qaytbays sabil är fönstren och den kvadratiska basens hörn hållpunkter. På så sätt kan samma benämning användas för färgväxlingen i olika delar av de två byggnaderna, medan delarnas funktion framgår av respektive byggnadsbeskrivning.

Ablaq inne i en byggnad

Metropolitan Museum of Arts Väggpanel med geometrisk flätning, 1970.327.8, är en mångfärgad marmormosaik från 1400-talet som tillskrivs Kairo. I den publicerade katalogen beskrivs marmorbeklädnaden i kontrasterande färger på båda sidor om inläggningsmönstret som ablaq. Titta på ramen och mitten var för sig. Banden och de inramande delarna avgränsar kompositionen. Små sammanflätade former fyller mitten. Guiden till islamiska geometriska mönster förklarar hur återkommande stjärnor och flätade motiv kan ordnas på en sådan yta.

Katalogen bedömer att den stående panelen troligen hörde till en väggs nedre del. Den ursprungliga byggnaden är okänd. Bedömningen gäller alltså platsen på väggen, utan att peka ut en bestämd moské eller ett palats. Museets presentation gör det möjligt att granska marmorn på nära håll. Föremålet och katalogen ger tillsammans uppgifter om färgen, kompositionen och den troliga platsen i ett rum.

Osmanska Damaskus och en äldre tekniks fortsättning

Darwish Paschas moské i Damaskus visar hur randig sten fortsatte att användas i en annan typ av byggnad. Museum With No Frontiers daterar moskén till 1570-talet och beskriver syrisk mångfärgad ablaq på fasaden. Där nämns också en bönesal med kupol och en portik täckt av mindre kupoler. Byggnadens färgade keramiska plattor beskrivs som lokalt tillverkade i İznikstil. Den randiga stenen, den målade keramiken och kupolernas placering ger olika upplysningar om byggnaden och dem som skapade den.

Om fasaden jämförs med det tidigare sjukhuset al-Qaymari går det att se hur sten i kontrasterande färger användes vidare i byggnader med olika planlösningar. Vid al-Qaymari leder ingången till ett sjukhus organiserat kring iwaner. Vid al-Darwishiyya hör ingången till en moské med kupoltäckt bönesal. Färgkontrasten i murverket går att känna igen i båda fallen. Planer, inskrifter och dokumentation ger uppgifter om respektive byggnads historia.

Hur man beskriver ablaq utifrån ett foto

Börja med den del av byggnaden du kan identifiera. ”Växlande skift av röd och gräddfärgad sten i den kvadratiska basen” anger var stenarna syns vid Qaytbays sabil. ”Treflikig portal omgiven av sten i växlande färger” beskriver delen på Gani Baks moské. För ett fristående föremål som museets panel kan du ange de kontrasterande delarna vid kanten och mosaiken i mitten. Lägg sedan till den datering, plats och grad av säkerhet som byggnads- eller museidokumentationen stödjer.

Om bilden visar en båge framifrån kan du beskriva färgordningen, fogarnas form och var banden slutar. En sidovy eller en ritning kan ge fler uppgifter om materialets tjocklek. En närbild av ett reparerat eller vittrat område kan hjälpa dig att jämföra dagens yta med ett äldre foto. Byggnads- och restaureringsdatum gör sådana iakttagelser lättare att tolka.

Byggnadsbeskrivningar och museikataloger