Vad är en qalamdan? Persiska pennfodral i museer

En qalamdan, även stavat qalamdān, är ett persiskt pennfodral för vasspennor som används till skrift och kalligrafi. Beroende på konstruktionen kan fodralet också rymma ett bläckhorn, en pennkniv eller andra redskap. I museisamlingar finns mässingsaskar med inläggningar och fällbara lock, liksom lackerade fodral med en låda som dras ut ur ena änden.

Sättet som fodralet öppnas på ger en ledtråd till var redskapen låg. Ett djupt fack kan hålla bläcket skilt från pennorna. I en lång och smal låda ryms pennornas skaft även om fodralet bara är några centimeter brett. Locket, sidorna och lådan gav hantverkaren ytor för målning, metallinläggningar och inskrifter. Ett fotografi av det öppna fodralet visar ofta fack och dekor som döljs när det är stängt.

Vad förvarades i en qalamdan?

Vasspennan, eller qalam, har en skuren spets som för över bläck till papperet. Med pennkniven kan man skära till spetsen på nytt. Ett litet skärblock ger stöd åt vassen under arbetet. McGill Universitys utställning om skrift och kalligrafi presenterar pennfodralet tillsammans med dessa verktyg. Utställningshäftet beskriver en tuss av siden eller ull i bläckhornets öppning, som begränsar hur mycket bläck spetsen tar upp. Den som skrev behövde tänka både på spetsens form och på mängden bläck som den förde till papperet. McGill University, skrivredskap, monter 3b

Redskapens uppgifter framgår när man följer arbetet vid ett pappersark. Kniven och blocket förbereder spetsen. Bläckhornet ger bläck medan man skriver. Fodralet håller redskapen samlade när de ska ställas undan eller bäras med. Hur spetsen som möter papperet formas visas i guiden till hur en vasspenna skärs till. Guiden till bläck i islamiska handskrifter beskriver olika sorters bläck som ett bläckhorn kunde innehålla.

Ett öppet fodral visar vilka redskap som fick särskilda platser. Ett mässingsfodral med silverinläggningar från tidigt 1500-tal, tillskrivet Iran, har utrymmen för penna, bläckhorn och en behållare för sand. Metropolitan Museum of Art i New York, kallat Met, räknar också upp en liten sked bland de bevarade delarna. Av öppningarnas form och placering framgår hur stort utrymme hantverkaren gav varje redskap. Met, pennfodral med inskrifter, 1975.350.1a–c

Så höll metallaskar bläck och pennor åtskilda

British Museum har en mässingsask som tillverkades i Mosul mellan 1230 och 1250. Den är 37 cm lång. Pennorna låg i ett avlångt fack. Vid ena änden satt mindre behållare för bläck, sand som sög upp överflödigt bläck och trådar för rengöring av vasspennorna. När locket lyfts syns pennorna och de små behållarna samtidigt. Museets katalog anger att asken är 7,5 cm hög när den är stängd och 14 cm när den är öppen. Måtten gäller samma ask i två lägen. British Museum, pennfodral från Mosul, 1884,0704.85

Ett iranskt mässingsfodral från sent 1800-tal på det australiska museet Powerhouse har en annan indelning. Det avlånga fodralet har en rundad ände. Vid sidan sitter ett bläckhorn med ett eget ledat lock i form av ett kammusselskal. Genom den långa öppningen kommer man åt pennorna. Det lilla locket öppnas när man behöver bläcket. De båda öppningarna gör det lättare att förstå fodralets användning även när det är tomt. Powerhouse-samlingen, pennfodral och bläckhorn av mässing, H7668

Asken från Mosul och föremålet på Powerhouse tillverkades med flera århundradens mellanrum. Båda är av mässing. I Mosulasken finns bläckbehållaren bland de andra redskapen inne i lådan. På det iranska fodralet är en särskild behållare fäst utanpå pennfacket. Ett fotografi från änden kan visa fästet tydligare än en bild av locket ovanifrån.

Så skjuts lådan ut ur ett lackerat fodral

Enligt Khalili Collections utvecklades den lackerade formen med rundade ändar och utdragbar låda i Iran på 1600-talet. Ett hårt yttre skal omger det inre facket, som kommer ut genom ena änden. När fodralet är stängt följer lådans ände skalets kontur. Drar man ut lådan syns skrivredskapen längs hela facket. Ett fodral av förgyllt silver från Sankt Petersburg visar hur formen kunde användas i en annan region och framställas i ett annat material. Khalili Collections, pennfodral RUS 720 och beskrivning av den iranska formen

Lack är ytbehandlingen på många fodral. Underlaget och dekoren under lacken kan anges var för sig i katalogen. Ett exemplar på Met tillverkades i Teheran i slutet av 1800-talet och är 22,5 cm långt. I beskrivningen anges kartong, täckande vattenfärg och bladguld under lacken, samt förgyllning och mässing. Tillsammans beskriver uppgifterna en målad stomme av pappersbaserat material, olika ytskikt och metall i det färdiga föremålet. Met, qalamdan från Teheran, 67.206.4a, b

En ask av papier-maché kan också ha ett lock som lyfts uppåt. Khalili Collections beskriver en ask från omkring 1700 som målats, fernissats och fodrats med läder. Locket kan numera tas av. Från början var det fäst med ett gångjärn. Katalogen anger Indien eller Iran som tillverkningsplats och tar upp drag från måleriet i Deccan och likheter med iranskt lackarbete. Lockets konstruktion är tydligt beskriven, medan tillverkningsplatsen är öppen. Khalili Collections, pennfodral LAQ 133

Blommor, fåglar och ett glasögonfodral i pennfodralet

En iransk qalamdan från början av 1800-talet på Met är 23,3 cm lång. Den är gjord av målad, förgylld och lackerad papier-maché. Fåglar sitter bland blommande grenar på den målade ytan. Museet kallar motivet gul-u-bulbul och visar att det också förekommer på spegelfodral och bokpärmar. Om ett fotografi bara visar målningen kan en bild från änden eller av det öppna föremålet göra det lättare att avgöra vad det är. Met, qalamdan med fåglar och blommor, 67.206.3a, b

Samma motiv kan knyta ihop två olika föremål. I ett arbete som Fathallah Shirazi gjorde vid mitten av 1800-talet passar ett litet glasögonfodral i det utdragbara facket. Båda har matchande mönster i beige, guld och svart. Met läser en inskrift vid lockets kanter som en uppgift om att föremålet gjordes åt Kamran Mirza, en prins av Qajardynastin. Inskriften anger vem föremålet var avsett för. Den öppna vyn visar var glasögonfodralet låg. Met, pennfodral och glasögonfodral, 2018.664a–d

Audiens på locket och berättelser i lådan

På ett fodral av typen kiyani på Aga Khan Museum målade Muhammad Isma’il Isfahani Qajarhärskaren Nasir al-Din Shah och hans hov mitt på locket. Vid sidan av audiensen känner museet igen scener med legendariska kungar från Shahnameh, Kungaboken. Hovscenen får museet att föreslå att föremålet kan ha tillverkats åt shahen. Katalogen beskriver det som en möjlig tolkning av vem som skulle få asken. Aga Khan Museum, kiyani-fodral, AKM643

När lådan dras ut framträder andra motiv. På utsidan av det utdragbara facket finns sufiska berättelser och gestalter. Invändigt finns porträtt av poeter och sufiska personer. Museet identifierar också ett självporträtt av konstnären med glasögon och pensel. När fodralet är stängt syns audiensen hos härskaren. Vid öppning kommer flera målade ytor i dagen. Katalogens bilder låter betraktaren följa berättelserna från locket till lådans sidor och insida. Aga Khan Museum, fotografier och katalogpost för AKM643

Jämför form, storlek och konstruktion

Museer kan använda samma benämning om föremål som är uppbyggda på olika sätt. Inventarienumret hjälper läsaren att hitta varje föremål. Längden ger en uppfattning om storleken. Konstruktionen visar var man kan leta efter öppningen och eventuella avdelningar inuti.

Samling och inventarienummer	Tid och plats enligt katalogen	Längd	Detaljer att titta efter
British Museum 1884,0704.85	1230–1250, Mosul	37 cm	Mässing med inläggningar, långt pennfack och mindre behållare vid ena änden
Met 1975.350.1a–c	Början av 1500-talet, tillskrivet Iran	Ask 34,3 cm	Mässing med silverinläggningar och platser för pennor, bläckhorn och sand
Davids Samling 13/1985	1600- eller 1700-tal, Turkiet	34,5 cm	Papier-maché och läder, upphöjda delvis förgyllda molnband och plats för kalligrafiverktyg
Khalili Collections LAQ 133	Omkring 1700, Indien eller Iran	30,5 cm	Målad papier-maché med avtagbart lock som ursprungligen satt på gångjärn
Met 2018.664a–d	Mitten av 1800-talet, Iran	22 cm	Lackerat pennfodral med ett glasögonfodral i samma dekor

Mässingsasken som tillskrivs Iran mäter 34,3 cm, medan det osmanska fodralet är 34,5 cm långt. Katalogmåtten skiljer sig alltså med 2 mm. Materialen och sättet att dekorera är olika. Davids Samling knyter de upphöjda molnbanden på det osmanska fodralet till liknande ornament på osmanska bokband. I mässingsasken har kalligrafi och växtmotiv arbetats in i metall. Båda föremålen har en form som rymmer långa pennor. Ytorna visar hur olika verkstäder kunde arbeta med samma slags föremål. Davids Samling, osmansk kalamdan, 13/1985

Vad inskrifter och senare ändringar kan visa

På Mets ask från början av 1500-talet står gravören Hasan Ramadan Shahis namn. Andra inskrifter innehåller böner och lyckönskningar, som museet läser skilt från hantverkarens namn. Om flera namn står i en katalogpost kan man granska vilken roll vart och ett har i texten. Ett namn kan syfta på tillverkaren, den som gjorde inskriften, den avsedda mottagaren eller någon som nämns i en bön. Skriftens form ger ytterligare information. På den här asken syns tydlig thuluth, en av de former som visas i guiden till arabiska kalligrafiska stilar. Met, Hasan Ramadan Shahis pennfodral

Även ett bläckhorn som passar exakt i sitt fack kan ha lagts till senare. Met beskriver ett mässingsfodral med inskrifter, tillverkat på 1300-talet, vars utsida redan var omarbetad vid mitten av 1400-talet. Små runda fält med fåglar inuti bevarar spår av den tidiga dekoren. Bläckhornet och insatsen omkring det tillkom ännu senare. Föremålet visar därmed tre skeden, då stommen gjordes, utsidan ändrades och nya delar sattes in. Guiden till att följa islamiska handskrifters proveniens visar hur en liknande åtskillnad mellan datering och bevis för ägande kan användas för skrivna föremål. Met, pennfodral med inskrifter, 91.1.536

Museikataloger och källor om skrivredskap

• McGill University, skrivredskap beskriver vasspennan, pennkniven, skärblocket och bläckhornet som delar av ett skrivset.
• British Museum, pennfodral från Mosul anger öppna och stängda mått och beskriver behållarna vid pennfacket.
• Powerhouse-samlingen, pennfodral och bläckhorn av mässing dokumenterar ett senare iranskt fodral med ett eget skalformat lock för bläckhornet.
• Met, qalamdan från Teheran anger underlag, målning och övriga material i ett lackerat fodral.
• Aga Khan Museum, kiyani-fodral visar den utdragbara lådan och förklarar motiven på dess ytor.
• Khalili Collections, pennfodral LAQ 133 dokumenterar det avtagbara locket, det ursprungliga gångjärnet och de möjliga tillverkningsplatserna.