Vad är en rehal? Koranställ, hopfällbara bokstöd och museiexempel
En rehal stöder en bok. Jämför hopfällbara träställ med exempel i sten och metall och lär dig vad museernas uppgifter faktiskt kan belägga.
En rehal är ett bokstöd som särskilt förknippas med läsning av Koranen. Den välbekanta hopfällbara modellen öppnas till ett X, men historiska kataloger beskriver också andra slags bokmöbler. Rehal, rahle, rahla och rihal är stavningar som kan förekomma i engelskspråkiga kataloger och förklaringar. Föremålet stöder den fysiska boken; det är inget annat namn på Koranens text.
Skillnaden hjälper både när man identifierar ett äldre föremål och när man ordnar en läsplats. Ett snidat träställ, ett mindre stenexemplar och ett högt bordsliknande metallstöd kan beskrivas under närliggande rubriker utan samma konstruktion, datering eller historia. Museernas uppgifter förklarar enskilda exempel. De gör inte varje modern produkt till ett religiöst krav och ger inte ett odokumenterat föremål en belagd bakgrund.
Vad en rehal gör och vad namnet inte avgör
TDV:s uppslagsverksartikel om rahle beskriver både stöd som öppnas och stängs och fasta former med en bordsskiva. Den förbinder användningen med bokläsning, att lyfta Koranen från marken och att bära upp stora fysiska exemplar. Beskrivningen är alltså bredare än det lilla hopfällbara ställ som många först tänker på.
Namnet ska inte slå samman boken och möbeln till en sak. En mushaf är ett fysiskt skrivet exemplar av Koranen, medan stället är stödet under det. Vår guide till mushaf förklarar sidor, blad och volymer. Ett bokstöd kan hålla uppslaget i en vinkel, men avslöjar inte vilket textställe, vilken utgåva eller vilken läsning som studeras.
Formen ensam visar inte heller användarens nationalitet, en viss verkstad eller en rättsskola. Om en säljare kallar något rehal, börja med material, mått och mekanism. Om ett museum använder rahla eller rahle, läs uppgifterna innan du antar att stavningen betecknar en annan typ. Namn och indelningar kan variera mellan språk och institutioner.
Hur den vanliga hopfällbara formen bär upp boken
I den vanliga X-formen bildar två korsande skivor ben nedtill och stödytor upptill. När de öppnas skapas plats för en bok; när de stängs blir föremålet lättare att förvara. TDV diskuterar sammanfogade trädelar och flera fasta och kombinerade möbelformer. Variationen är belagd, snarare än en enda tillverkningsmetod som krävs för alla ställ.
Beskriv ett vardagligt föremål genom att skilja konstruktion från dekor. Identifiera skivor, fog och stödytor innan du behandlar snideri eller inläggningar. Ett rikt mönster visar inte om stället passar en viss bok. En enkel yta gör det inte heller mindre användbart som stöd. Frågan är vad just det här föremålet är utformat för att bära.
En historisk vikmekanism kräver ett annat förhållningssätt än ett vanligt nyköp. Ett fotografi fastställer inte fogens skick, om delarna är kompletta eller om föremålet får öppnas. Följ institutionens hanteringsregler i en samling. Att läsa en katalog är inte tillstånd att prova en mekanism eller lägga en tung volym på ett gammalt föremål.
Ett daterat iranskt ställ på The Met
The Mets ställ för ett koranmanuskript, 10.218, dateras till 761 AH/1360 e.Kr. och är tillverkat i Iran. Materialet är teak, snidad, målad och försedd med inläggningar. Katalogen skiljer på stängt och öppet läge: höjden stängd är 130,2 centimeter, medan de öppna måtten är 114,3 gånger 127 gånger 41,9 centimeter. Det är en stor möbel.
Museets pedagogiska genomgång förklarar skivornas sammanfogning, snideriets olika lager och inskrifterna. Inskrifterna knyts till en madrasa, och tillverkaren benämns Hasan ibn Sulaiman från Isfahan. Den nuvarande samlingsposten återger ett mer utbyggt och försiktigt formulerat namn. Inventarienumret gör att posterna kan jämföras utan att namnvarianten blir ett andra föremål.
Dekoren omfattar skrift samt växt- och geometriska former. Den pedagogiska texten identifierar en cypress i en nischliknande komposition och välsignelser förknippade med Muhammed och de tolv imamerna. Den tillhörande diskussionen varnar för enkla slutsatser om konfessionell identitet utifrån sådana hänvisningar. Beskriv inskriften och museets tolkning i stället för att tillskriva varje ägare eller läsare en identitet genom motivet.
De öppna och stängda måtten ger en praktisk lektion i katalogläsning. En höjd utan angivet läge kan bli missvisande. Kontrollera före en jämförelse om siffrorna gäller det öppna föremålet, det hopfällda eller en detalj. En skillnad kan bero på vad som mätts, snarare än ett fel i katalogen. Uppgifterna behöver följa med sina beteckningar.
Ett stenexemplar visar att alla rehal inte är av trä
LACMA:s koranställ M.73.5.118 dateras till omkring 1800 och katalogiseras som tillverkat i Bhera, Panjab, i dagens Pakistan. Materialen anges som ljusgrön lizarditserpentin och en stålram med guldinläggningar. Föremålet visar varför ett välbekant namn inte i sig fastställer en konstruktion i trä.
Materialidentifieringen behöver också vara noggrann. En blekgrön yta kan likna en annan dekorativ sten på ett litet foto, men samlingens materialangivelse är mer precis än en gissning utifrån färgen. Använd den i bildtexten. Ordet rehal beskriver en användningstyp, men autentiserar inte en sten, en metall eller en uppgift om ålder.
Den ungefärliga dateringen hör också till beskrivningen. Omkring 1800 är inget exakt tillverkningsår, och ett modernt orts- eller landsnamn ska inte förväxlas med den politiska kartan då. En kort bildtext kan behålla båda skillnaderna med museum, nummer, ungefärlig datering och katalogiserad plats. Den behöver inte uppfinna en tillverkare när institutionen inte anger någon.
Bokmöbler kan vara bärbara, fasta eller bordsliknande
University of Torontos utställningspost i Hidden Stories för Royal Ontario Museum 948.84.6 beskriver ett iranskt bokställ från 1700-talet i trä med beninläggningar. Diskussionen placerar bokstöd inom flera religiösa traditioner, bland annat hinduism, sikhism, kristendom och islam. En möbel som bär upp böcker är alltså inte exklusiv för ett samfund bara för att ett visst namn förknippas med koranläsning.
Utställningen kopplar hopfällbara möbler till bärbarhet och resande. Det förklarar vad en form kunde möjliggöra, men är ingen dokumenterad resväg för just detta föremål. Att ett ställ kunde föras längs en handelsled betyder inte att exemplaret besökte en namngiven stad. En sådan uppgift skulle behöva stöd i dess proveniens.
En annan form finns i Museum With No Frontiers post för Shangri La 54.136.1. Föremålet dateras till omkring 1900 och tillskrivs Egypten, sannolikt Kairo. Det är en hög sexkantig mässingskonstruktion med silver- och kopparinläggningar. Posten anger stilen Mamluk Revival, en senare återgång till mamlukiska former, och föreslår att ovansidan bar Koranen medan små dörrar gav förvaring.
Läs den föreslagna funktionen tillsammans med dateringen. En återupplivad historisk stil är inte tillverkning under den äldre epok den anspelar på. En möjlig användning ska förbli möjlig, och bordskonstruktionen ska inte beskrivas som ett hopfällbart trä-X. Närliggande kategorier kan omfatta olika former samtidigt som varje föremåls beskrivning förblir tydlig.
En jämförelse av posterna visar varför det breda namnet behöver en precis bildtext. Exemplen nedan är dokumenterade fall, inte egenskaper som varje ställ måste ha:
| Post | Konstruktion eller material | Detalj att behålla |
|---|---|---|
| The Met 10.218 | Snidad, målad och inlagd teak med sammanfogade skivor | Måtten ändras mellan öppet och stängt läge. |
| LACMA M.73.5.118 | Ljusgrön lizarditserpentin, stålram och guldinläggning | Färgen motiverar inte ett annat stennamn. |
| Royal Ontario Museum 948.84.6 | Trä med beninläggningar | Diskussionen om bärbarhet belägger ingen särskild resa. |
| Shangri La 54.136.1 | Sexkantig mässing med silver- och kopparinläggningar | Koranens stödfunktion är föreslagen och revival avser en senare stilåterkomst. |
Jämförelsen ändrar sökningens ordning. Börja med institution och inventarienummer, därefter material, form och daterad post. En sökning enbart efter gamla koranställ av trä kan dölja sten- och metallexemplen eller föra ihop obesläktade föremål. Ett katalognummer är oftast mer precist än en allmän produktetikett och hjälper läsaren att hitta samma objekt igen.
Fotografier kräver motsvarande skillnad mellan iakttagelse och identifiering. Du kan se att något är grönt, dekorerat eller öppnat. Institutionen kan identifiera mineralet, tolka en inskrift eller ange en ungefärlig tillverkningsplats. För dessa uppgifter tillbaka till källan i stället för att framställa allt som synligt utan hjälp. Det gör även en kort bildtext tydligare.
Tänk på en påhittad bildetikett som bara säger iransk rehal. Menas The Mets stora teakställ från 1300-talet eller 1700-talets trä- och benexemplar i Torontoutställningen? Ett nummer, material och datum undanröjer oklarheten. Övningen visar inte att någon av institutionernas beskrivningar gäller ett liknande föremål någon annanstans. Den gör referensen möjlig att kontrollera.
En skoluppgift kan därför ha två kolumner: vad posten anger och vad bilden visar. Den första kan behålla sannolikt Kairo, den andra en synlig sexkantig struktur. Om ingen kolumn ger svar, låt frågan vara öppen. Det är mer informativt än att göra en likhet till en säker verkstadsbestämning.
Läs inskrifter och proveniens som olika slags belägg
En inskrift kan ange tillverkare, beställare, donation eller en religiös passage. Dessa är olika uppgifter. En senare ägarnotis behöver inte namnge den ursprungliga verkstaden, och ett bekant gudsnamn fyller inte ut resten av en skadad text. Vår guide till manuskriptproveniens förklarar en närliggande metod att skilja tillverkning, ägande och senare samlingshistoria åt.
Det kalligrafiska utseendet behöver en egen beskrivning. En katalog kan ange skrift eller transkribera inskriften; ett obetecknat foto kanske inte möjliggör något av detta. Vår guide till arabiska kalligrafiska skrifter introducerar flera namn. Att känna igen en stil hjälper, men fastställer inte exakt datum, konstnär eller om en nutida kopia är original.
En kort forskningsanteckning kan behålla fyra fält: inventarienummer, material, datering med angiven säkerhet och den funktion eller inskrift institutionen identifierar. Lägg egna observationer separat. Då kan nästa läsare se vilka detaljer som kom från posten och vilka som kom från bilden, och återvända till rätt underlag.
Att använda ett ställ på en läsplats
I en nutida läsmiljö behöver stödet passa den faktiska boken och användningen. Ett uppslags storlek, utrymmet och ställets skick är mer praktiska frågor än likheten med ett berömt museiföremål. En historisk beskrivning är ingen produktrekommendation eller universell instruktion om kroppsställning. Bedöm förhållandet mellan den konkreta boken och det konkreta stödet.
I ett gemensamt religiöst rum kan du fråga var läsmaterial hör hemma och vilka föremål besökare får använda. Vår guide till ett första moskébesök förklarar respektfulla praktiska frågor. Ett ställs närvaro ger inte lov att hantera varje bok eller flytta en annan läsares uppställning utan att fråga.
En rehal blir lättast begriplig när funktionen är synlig: den bär upp en fysisk bok. Konstruktion, dekor och historia kan sedan beskrivas med verkliga belägg. Man kan uppskatta ett enkelt modernt stöd och ett enastående historiskt exemplar utan att göra dem utbytbara eller tillskriva dem obelagda andliga effekter. Varje föremål kan ha sitt eget intresse.
