
Vad är djinner inom islam? Koranen, Iblis och folktron
Vad står det i Koranen om hur djinner skapades, om lyssnarna i sura al-Jinn och om Iblis? Lär dig hitta källan till olika berättelser.
Inom islam är djinner, även skrivna jinner, skapade varelser som nämns i Koranen. De utgör en egen grupp vid sidan av människorna. I Koranen kan de höra uppenbarelsen och svara på den på olika sätt. I 18:50 beskrivs Iblis som en av djinnerna. Sura al-Jinn berättar om en grupp djinner som lyssnade till Koranen och kom till tro. De två passagerna visar varför det finns anledning att läsa vidare när djinner beskrivs som onda andar.
En svensk läsare kan också känna igen ordet från sagor om andeväsen. De berättelserna har sin egen litterära historia. Den som söker ett svar om islam kan börja med 55:14–15 om skapelsen, 72:1–15 om lyssnarna och 18:50 om Iblis. De tre ställena besvarar olika frågor. Läser du sedan en saga om en ande, kan du kontrollera vilka drag som faktiskt hör till sagan och vad källorna från religionen säger.
Vad Koranen säger om hur djinner skapades
I Koranen 55:14–15 beskriver två verser efter varandra hur människan skapades av lera och djinnerna av eld. Översättarna kan välja olika ord för att beskriva lågan. Sammanhanget handlar om Guds skaparkraft. Här står det hur varelserna kom till i Koranens skildring. Ingen av verserna uppger en färg, en kroppsform eller andra detaljer som kan finnas i bilder av djinner.
Koranen 51:56 tar upp tillbedjan som syftet med skapelsen av både människor och djinner. Den här hänvisningen för läsningen vidare till vad som väntas av varelserna. Den leder också fram till en sura där några djinner berättar hur de reagerade på budskapet. I guiden till islams sex trosartiklar finns det större sammanhanget med tron på uppenbarelse, änglar och den yttersta dagen.
På svenska kan en djinn vara en enskild varelse. Djinnerna kan betyda några varelser som nämns i en passage eller gruppen i allmänhet. Ande är ett vidare ord och kan exempelvis beteckna en avliden människas ande. När du antecknar ett visst versställe kan du behålla gruppens namn och skriva vem som talar. Då blir det tydligt om texten handlar om alla djinner, en grupp lyssnare eller en individ.
Vad händer i sura al-Jinn?
Sura al-Jinn är Koranens 72:a sura. I början berättas hur profeten genom en uppenbarelse får veta att en grupp djinner har lyssnat till en recitation. Lyssnarna säger att det de hört visar vägen till ett riktigt handlande och att de tror på det. De förklarar sedan att de inte vill sätta någon vid sin Herres sida. Läs 72:1–2 tillsammans, eftersom den andra versen visar varför de enligt den första fäste sig vid det de hörde.
Fortsätt med 72:11 och 72:14–15. Där talar gruppen om skillnader bland djinnerna. Några är rättfärdiga, andra följer andra vägar. Senare verser skiljer dem som underkastar sig från dem som viker av från det rätta. När alla djinner beskrivs som upproriska försvinner en del av det lyssnarna säger om sig själva. Anteckna vilka som talar och vilka svar de tillskriver olika medlemmar av sin grupp.
Suran byter också röst. I början får profeten en uppmaning att återberätta något. En stor del av inledningen återger vad lyssnarna säger. Senare återkommer befallningar från Gud och uttalanden om sändebudet. Skriv ned vem som talar innan du citerar en enstaka mening. Det spelar roll om orden återger vad djinnerna säger eller om de är riktade till profeten. Guiden till suror, verser och andra indelningar går igenom hur man gör en hänvisning som andra kan följa.
Lyssnarna i sura al-Ahqaf
Koranen 46:29–32 skildrar också djinner som lyssnar. De ber varandra att lyssna noga. Sedan återvänder de till sitt folk för att varna dem. De beskriver det de har hört som en skrift som har uppenbarats efter Mose, som bekräftar tidigare uppenbarelse och visar vägen till sanningen. De uppmanar sitt folk att svara på Guds kallelse. Passagen gör det möjligt att följa handlingarna från lyssnande till återkomst och vidareförmedling.
Läs inledningen till sura al-Jinn tillsammans med 46:29–32. I sura 72 återges lyssnarnas tal utförligare, bland annat hur de beskriver skillnader bland djinnerna. I sura 46 får läsaren följa lyssnarna tillbaka till deras eget folk. När du förklarar detta för någon, börja med det versställe i varje sura där de lyssnar. Gå sedan vidare till vad lyssnarna säger eller gör. Båda texterna går att jämföra utan att man anger en exakt dag eller namnet på någon i gruppen.
I en läsanteckning kan du sätta 72:1 och 46:29 bredvid varandra för att hitta vilka som lyssnar. Vid 72:2 och 46:30 kan du anteckna hur de beskriver det som lästes. Lägg sedan till 46:31–32 om vad de säger till andra. På så vis går det att kontrollera vilket led i varje berättelse din sammanfattning handlar om.
Är Iblis en djinn eller en ängel?
Koranen 18:50 beskriver Iblis som en av djinnerna. I samma vers riktas befallningen att böja sig för Adam till änglarna, med Iblis som undantaget i scenen. Det förklarar varför läsare ställer frågan om vem han är. Ta med båda uppgifterna när du citerar versen, så att det framgår till vilka befallningen riktades och hur Iblis beskrivs.
Iblis är namnet på en person i berättelsen om Adam vars vägran beskrivs. Lyssnarna i sura 72 talar om tro och underkastelse bland djinner. Ordet djävlar kommer in i ett annat sammanhang. Koranen 6:112 talar om djävlar bland både människor och djinner och knyter dem till bedrägligt tal. Vid en hänvisning till den versen kan du använda ordet som står där. För verser om djinner i allmänhet eller en grupp lyssnare hjälper det att behålla gruppens namn.
Börja i varje passage när du jämför sådana benämningar. Om en skribent också nämner en hadith om änglar, uppge vilken samling och vilken enskild rapport det är. Guiden till hadithtexter och deras överföring förklarar skillnaden mellan numret på en hadith och den vershänvisning man använder för Koranen.
Vad berättelsen om Salomo säger om dold kunskap
I Koranen 34:12–14 arbetar vissa djinner för Salomo med Guds tillåtelse. När Salomo har dött gnager ett litet djur eller väsen på hans stav. När han faller blir det tydligt att han är död. Versen drar en slutsats om kunskap om det fördolda. Om djinnerna hade känt till det som var dolt, skulle de ha förstått vad som hänt och slutat arbeta under de förhållanden som beskrivs.
Avsnittet anger vilka som handlar och under vilka villkor. Vissa djinner arbetar för Salomo i just den här händelsen. De vet samtidigt inte vad som har hänt med honom. Om en annan berättelse gör påståendet att djinner i regel känner till hemligheter, läs hela vers 14. Lägg märke till den ordning i vilken det först står vad arbetarna gjorde och sedan hur de upptäckte att Salomo var död.
Djinner i sagor, studier och handskrifter
Djinnen som sagofigur är känd från berättelser som har spridits i översättningar och bearbetningar av Tusen och en natt. När en djinn deltar i en sådan historia hör den handlingen till den enskilda berättelsen. I studien Islam, Arabs, and the Intelligent World of the Jinn tar Amira El-Zein upp djinner i religiösa och kulturella traditioner. Förlagets beskrivning hjälper läsaren att se varför en studie i kulturhistoria kan använda flera sorters källor.
Princeton Geniza Projects post för T-S Ar.34.153 beskriver ett fragment av en arabisk handskrift i universitetsbiblioteket i Cambridge. Katalogen nämner hänvisningar till djinner, djävlar och koranspråk. Signaturen visar vilken handskrift det gäller. Posten ger upplysningar om orden i ett enskilt fragment. För att kontrollera lydelsen av en koranvers går du tillbaka till versen och anger vilken översättning du använde.
Ett museum kan på liknande sätt datera en bild eller knyta den till en tillverkningsmiljö. En bild av en gestalt visar hur en konstnär eller verkstad valde att framställa den. Kontrollera vilken sorts föremål katalogen beskriver innan du jämför bilden med en religiös text. Genomgången av människor och djur i islamisk konst visar vad det går att belägga med museets information.
Om du möter samma namn i en saga och i en handskriftskatalog kan du börja med att jämföra två uppgifter. I sagan är frågan vem som använder namnet och vad figuren gör i handlingen. I katalogen är frågan vilket fragment som innehåller ordet. Båda upplysningarna kan ingå i en studie av föreställningar om djinner, med en egen källa för varje upplysning.
Var ska man börja läsa om djinner?
Börja med 55:14–15 och 51:56. Anteckna vad den första texten säger om skapelsen och vad den andra säger om tillbedjan. Läs 72:1–15 och ge två exempel på hur lyssnarna beskriver sin grupp. Gå till 46:29–32 för att se vad lyssnarna gör sedan. Avsluta med Iblis i 18:50 och gränsen för djinnernas kunskap i berättelsen i 34:12–14.
Anteckna versen eller hadithen tillsammans med vad som sägs runtomkring. Ange författare, utgåva eller institution för en studie, en handskrift eller en saga. Om du ser ett påstående om en djinns namn eller förmåga kan uppgifterna hjälpa dig att hitta vad påståendet bygger på. Du kan också se vilken upplysning som kommer från texten och vad som hör till en viss tolkning eller återberättelse.





