Vad är en hadith? Läs texten, överföringskedjan och hänvisningen

En hadith är en återberättad uppgift. I islamstudier används ordet ofta om en uppgift om vad profeten Muhammed sade, gjorde eller godkände. I en vanlig uppteckning anges vem som förde uppgiften vidare, i en kedja som kallas isnad, och vad som förmedlades, i texten som kallas matn. Sunnitiska och shiitiska samlingar bevarar olika grupper av uppgifter. Viktiga shiitiska samlingar bevarar också läror som tillskrivs imamerna.

Första gången kan du välja en uppgift och slå upp den i samlingen. Läran om handlingar och avsikter finns i början av Sahih al-Bukhari och återkommer längre fram i samma verk. De två uppteckningarna har en gemensam grundtanke. Överföringsväg, ordalydelse och referensnummer går att jämföra var för sig.

Hur hadith, sunna och Koranen hänger ihop

Koranen är islams heliga skrift, som muslimer tar emot som uppenbarelse. Vid hänvisning anger man sura och vers. I Koranen 33:21 beskrivs exempelvis Guds sändebud som ett föredöme för de troende. En hänvisning till en hadith anger samlingen och var uppgiften står i den. Skillnaden går att se även när båda texterna står på samma sida eller förekommer i samma predikan. Mushaf kan också syfta på ett fysiskt exemplar av Koranen. Guiden till mushaf och bokens blad förklarar den distinktionen.

Sunna syftar ofta på profetens sätt att leva eller handla som föredöme. Encyclopaedia Iranicas introduktion till hadith förklarar att uppgifterna är en viktig källa till kunskap om det föredömet. I fackspråk kan betydelserna överlappa. Ställ två frågor som ny läsare. Vad tillskrivs Muhammed i just den här uppteckningen? Hur har en lärd tradition förstått exemplet? Sammanhanget kan visa om en handling tolkades som vägledning för en särskild situation eller som en mer allmän praxis.

Hitta isnad och matn i uppgiften om avsikter

Öppna Sahih al-Bukhari 1, i Uppenbarelsens bok. I den arabiska texten börjar kedjan med al-Humaydi och fortsätter med Sufyan, Yahya ibn Said, Muhammad ibn Ibrahim och Alqama ibn Waqqas innan Umar ibn al-Khattab nämns. Enligt uppteckningen hörde Umar Muhammed lära att handlingars värde hänger ihop med avsikterna. Exemplet gäller utvandring av ett världsligt skäl eller för att gifta sig. Det här är ett referat. Länken leder till den fullständiga texten.

Namnen och uppgifterna om hur var och en säger sig ha mottagit berättelsen utgör isnad. Läran och exemplet utgör matn. Från sammanställarens källa till Umar följer man upplagans ordning. Från Umar till sammanställaren följer man den väg uppgiften enligt uppteckningen tog genom tiden. Den engelska översättningen lyfter fram Umar och läran. Den arabiska texten ger också de övriga namnen. Om en översättning bara börjar med en av profetens följeslagare kan den arabiska texten eller en mer utförlig upplaga visa de andra leden.

Umar anger också vem han hörde orden från. Den upplysningen hör till överföringen. Därefter börjar själva läran om avsikter. Du kan skriva namnet på den som hörde yttrandet på en rad och namnet på den som tillskrivs läran på en annan. Det gör gränsen mellan överföring och innehåll lättare att hitta igen.

Jämför två uppteckningar innan du citerar

Sahih al-Bukhari 54 återger en version i Trons bok. Kedjan börjar med Abd Allah ibn Maslama och Malik. Vägarna möts hos Yahya ibn Said och fortsätter genom Muhammad ibn Ibrahim, Alqama och Umar. I den andra versionen nämns utvandring för Guds och hans sändebuds skull före världsliga motiv. Den första uppteckningen har det världsliga exemplet och utelämnar den föregående delen. Genom att hålla varje formulering vid sin hänvisning kan du se exakt var de skiljer sig.

En besläktad version i Sahih Muslim 1907a har också formuleringen om utvandring för Guds och hans sändebuds skull. Webbplatsen anger dessutom Bok 33, hadith 222, och det äldre engelska numret Bok 20, hadith 4692. De tre hänvisningarna leder till samma uppteckning på webbplatsen. En liknande ordalydelse i en annan samling går att jämföra. Här går både Muslim 1907a och al-Bukhari 54 genom Malik. Genom att titta på namnen och formuleringen tillsammans med boktitlarna går det att se hur mycket vägarna överlappar.

Vad en klassificering av en hadith bedömer

I vanlig sunnitisk terminologi betyder sahih tillförlitlig eller autentisk, hasan god och daif svag. En studie om Ibn al-Salah och termen hasan följer hur bruket och definitionen av en av dessa kategorier har förändrats. I en bedömning kan man undersöka om kedjan är obruten, om överförarna anses tillförlitliga och noggranna och om jämförelser visar en avvikelse eller en dold brist. Klassificeringen återger en lärds bedömning av en uppgift eller överföringsväg. Kriterierna och deras tillämpning kan skilja sig mellan lärda, verk och traditioner. En svag klassificering innebär att bevisen har begränsningar enligt de valda kriterierna. Att kalla uppgiften påhittad kräver särskilda belägg.

I inledningen till Sahih Muslim diskuterar sammanställaren användningen av uppgifter och villkoren för att godta vissa former av överföring. I-Wen Sus studie av al-Juzjanis bedömning av överförare undersöker hur en kritiker bedömde människor och det som de förmedlade. Jonathan A. C. Browns studie av kritik av ordalydelsen följer diskussioner om vad man kan sluta sig till av innehållet. Att känna igen namnen i kedjan är ett första steg för att förstå den bedömningen.

Om en upplaga visar en klassificering, skriv vem som gjorde den och var den står. Sammanställarens kapitelrubrik, en modern redaktörs kommentar och det som tillskrivs en talare har olika ursprung. Om liknande översättningar har olika bedömningar, jämför först hänvisningarna och kedjorna. De kan återge olika versioner. Om versionerna stämmer överens kan du ange vem som gav bedömningen och skälen i den mån källorna beskriver dem.

Varför samlingen och den lärda traditionen spelar roll

Sahih al-Bukhari och Sahih Muslim är viktiga sunnitiska samlingar. Al-Kafi, sammanställd av al-Kulayni, är en viktig samling inom tolvshiismen. Princeton University Librarys uppgift om en handskrift av al-Kafi identifierar första och tredje bandet och beskriver ett verk om teologi och rättslära. Samlingens titel visar var uppgiften kan hittas. Uppteckningen säger närmare vem som tillskrivs orden eller handlingarna.

I sin studie av tidiga shiitiska hadithkällor diskuterar Kumail Rajani vikten av överföringar som tillskrivs imamerna al-Baqir och al-Sadiq. I en fallstudie jämför han en grupp uppgifter i al-Kafi med material i ett ismailitiskt verk för att undersöka tidigare skriftliga källor. Det är en jämförelse av avgränsade grupper av texter för att besvara en historisk fråga. En traditionell bedömning av en enskild uppgift hämtar du från en källa som bedömer just den uppgiften.

Skilj uppgiftens tid från handskriftens datering

British Librarys katalogpost EAP1216/3/1/1 beskriver ett pappersband av Sahih al-Bukhari i projektet om biblioteken på Djerba. Det anges som band 6, med 228 pappersblad och en datering till 1700- eller 1800-talet. Uppgifterna gäller det handskrivna bandet. För att veta om ett visst avsnitt finns där behöver du undersöka bandet. Antalet digitala filer, antalet fysiska blad och numret på en hadith i en upplaga är också tre skilda uppgifter.

Princetons katalogpost daterar handskriften av al-Kafi till 1667 och placerar titeln i kolofonen i tredje bandet på blad 339a. En kolofon är en notis, ofta mot slutet av en handskrift. Den kan ge verkets titel eller tidpunkten för avskriften. Guiden till kolofoner och ägaranteckningar förklarar vad olika notiser kan visa. Avskriftens datering hjälper till att placera föremålet i en historia om läsning och kopiering. För samlingens tillkomst eller uppgiftens ursprung behövs belägg från tidigare skeden.

När du läser en skannad kopia, använd signum för att identifiera handskriften och bladnumret för att hitta texten. Guiden till skriftstilar i arabiska handskrifter hjälper dig att känna igen skrivsätt. Ett annat slags belägg är en ijaza, ett tillstånd att föra ett verk vidare. Tillståndet kan namnge verket, läraren och mottagaren och dokumenterar att verket överfördes i ett visst skede. Isnadden i en hadith visar vägen för en viss uppgift. Finns båda i en handskrift, notera vilken text och vilka personer vart och ett gäller.

Skriv en hänvisning som läsaren kan kontrollera

Börja med samlingen och upplagan eller webbplatsen. Notera bok eller kapitel, uppgiftens nummer och de tecken eller bokstäver som ingår. Spara etiketten för varje nummer om upplagan visar flera. En webbplats kan ha den äldre engelska numreringen bredvid den nyare. En hänvisning till Sahih al-Bukhari 54, Trons bok, Bok 2, hadith 47, gör att läsaren kan känna igen uppteckningen även om upplagan använder det äldre engelska numret 52 i samma bok.

Om du använder en publicerad översättning, ange översättaren när källan namnger personen. Markera att du återger med egna ord när du sammanfattar texten. Läs även styckena före och efter meningen, särskilt om den förekommer ensam i ett inlägg. I läran om avsikter visar exemplet med utvandring att samma yttre handling kan ha olika motiv. Om du visar var exemplet står kan läsaren förstå vilken lära den korta meningen sammanfattar.

Öppna först al-Bukhari 1 och 54 sida vid sida. Skriv upp namnen i kedjan, formuleringen om utvandring och etiketterna vid numren. Du kommer att se en gemensam sträcka, en skillnad i texten och hur du kommer tillbaka till varje uppteckning. Samma sätt att läsa fungerar även för andra hadither.

Källor för att läsa uppteckningarna och handskrifterna

• Sahih al-Bukhari 1 och Sahih al-Bukhari 54 för ordalydelse, kedjor och hänvisningar.
• Sahih Muslim 1907a och sammanställarens inledning för den parallella uppgiften och diskussionen om överföring.
• Koranen 33:21 och Encyclopaedia Iranicas introduktion för versen och förhållandet till sunna.
• Katalogposten för ett band av Sahih al-Bukhari på Djerba och Princetons post om al-Kafi för två senare handskrifter.