Vad tror muslimer på? De sex trosartiklarna i islam

Muslimer tror på en enda Gud och på Muhammed som Guds sändebud. En vanlig sunnitisk framställning av iman, tro, anger sex trosartiklar: tron på Gud, änglarna, de uppenbarade skrifterna, sändebuden, den yttersta dagen och det gudomliga beslutet. Listan kommer från en välkänd berättelse i Sahih Muslim 8a, ofta kallad Gabriels hadith. Flera av dess teman förekommer också tillsammans i Koranen 4:136.

I berättelsen ställer en besökare olika frågor till Muhammed om islam, tro och förträfflighet i gudsdyrkan. Mot slutet säger Muhammed att besökaren var Gabriel. Svaret om tro innehåller de sex artiklarna. Svaret om islam beskriver de handlingar som kallas islams fem pelare. Den skillnaden hjälper när båda listorna förekommer i en introduktion till religionen.

Läs gärna Koranen 4:136 tillsammans med berättelsen om Gabriel. Versen nämner fem av dessa teman. Berättelsen räknar upp dem i ett svar om tro och nämner uttryckligen det gudomliga beslutet. De sex artiklarna sammanfattar svaret i berättelsen. Koranavsnitten nedan ger exempel från olika sammanhang och kan ta upp dem i annan ordning.

Tron på en enda Gud är utgångspunkten

Det arabiska namnet Allah betyder Gud, och tawhid är läran om Guds enhet. Koranen 112, al-Ikhlas, beskriver Gud som en och utan like. I islam riktas gudsdyrkan till Gud. Samma övertygelse uttrycks i shahada, trosbekännelsen. Dess båda delar bekräftar att endast Gud dyrkas och att Muhammed är Guds sändebud.

De två utsagorna binder samman tron på Gud med hur vägledning når människor. I bekännelsen kallas Muhammed sändebud. Han är en människa som har fått uppdraget att förmedla uppenbarelse. Om du läser en kort förklaring kan du först uppmärksamma vad den säger om Gud och därefter vad den säger om Muhammed. Sändebud beskriver hans roll i förhållande till Gud.

Tron på Guds enhet förklarar också hur ett kort religiöst uttryck får en plats i vardagen. Vår guide om vad bismillah betyder och hur ordet används beskriver hur den troende åkallar Guds namn när något påbörjas. Ett uttryck som sägs före en handling kan ge uttryck för en tro. Frasen och läran som den uttrycker hör därmed samman som delar av det religiösa livet.

Tron på änglar omfattar Gabriels roll vid uppenbarelsen

Änglar hör till det osynliga i islamisk tro. Koranen 2:285 nämner tron på Gud, änglarna, skrifterna och sändebuden i samma vers. Koranen 2:97 nämner Gabriel, eller Jibril, och beskriver hur han förmedlar uppenbarelsen till Muhammed med Guds tillåtelse. I Gabriels hadith uppträder han dessutom som den besökare vars frågor används för att förklara islam och tro.

Berättelserna beskriver Gabriel i olika situationer. Den ena gäller förmedlingen av uppenbarelsen. Den andra återger ett samtal som lär de närvarande något. I båda får ängeln en uppgift från Gud. Genom att knyta varje uppgift till rätt textavsnitt kan läsaren se vad traditionen berättar om änglarna, även när en bild eller en översättning inte förklarar deras roll.

Namnen Gabriel och Jibril syftar här på samma ängel. När en text hänvisar till koranversen handlar det om förmedlingen av uppenbarelsen. När den hänvisar till hadithen handlar det om besöket och frågorna. Det går därför att förtydliga ett citat genom att säga vilken uppgift som avses.

Tron på uppenbarade skrifter gäller Koranen och tidigare uppenbarelser

Muslimer betraktar Koranen som den uppenbarelse som gavs till Muhammed. Trosartikeln omfattar böcker som Gud har uppenbarat i vidare mening. Koranen 3:3 talar om uppenbarelsen till Muhammed tillsammans med den tidigare Toran och evangeliet. Koranen 5:46 förbinder evangeliet med Jesus och nämner Toran som föregick det. Det är Koranens egna hänvisningar till tidigare uppenbarelser.

Uttrycket uppenbarad skrift kan ha olika innebörd i olika religioner. Koranen beskriver vad Gud gav tidigare profeter inom sin egen framställning. En judisk eller kristen beskrivning av en kanon behandlar texter och traditioner inom det samfundet. Här uttrycker trosartikeln en islamisk syn på gudomlig uppenbarelse, däribland den som muslimer reciterar som Koranen.

Ett handskrivet exemplar visar hur en text lästes och fördes vidare. Vår guide om koranillumination och läsmarkeringar visar hur handskrifterna hjälper läsaren att hitta rätt på sidan. Hänvisningarna till kapitel och vers i den här artikeln gör att samma avsnitt kan hittas i olika exemplar och översättningar även när layout och formulering skiljer sig.

Tron på profeterna placerar Muhammed i en längre tradition

Muslimer erkänner tidigare profeter, däribland Abraham, Mose och Jesus. I Koranen 21:25 får de sändebud som kom före Muhammed uppgiften att uppmana människor att dyrka Gud. Koranen 33:40 kallar Muhammed Guds sändebud och profeternas sigill. Det uttrycket ligger till grund för den dominerande muslimska tron att han är den siste profeten.

För den som känner igen namnen från Bibeln är Abraham, Mose och Jesus en ingång till texten. Islam ger dem roller i sin berättelse om profeterna. I listan över trosartiklar står skrifterna och sändebuden var för sig. En punkt gäller vägledningen. En annan gäller dem som fått uppdraget att förmedla den. Gabriel har en egen roll som den ängel som förmedlar uppenbarelsen till en mänsklig profet.

Den yttersta dagen handlar om uppståndelse och ansvar

Den yttersta dagen syftar på uppståndelsen och Guds dom. Den uttrycker tron att människor ska svara inför Gud för sina liv. I Koranen 99:7–8 kommer även de minsta gärningarna i dagen. Bilden gör ansvaret konkret genom att peka på handlingar som människor annars lätt förbiser.

Berättelsen i Sahih Muslim skiljer tron på den yttersta dagen från frågan om när stunden ska komma. Den första frågan hör till listan över trosföreställningar. Svaret på den andra anger inget datum. Det hjälper läsaren att förstå vad en framställning gör när den talar om livet efter döden eller påstår att tiden är känd. En lära om ansvar och uppståndelse har sin källa. Ett påstående om tidpunkten får bedömas utifrån sina egna belägg.

Översättningar kan tala om domens dag, den yttersta dagen eller uppståndelsens dag och därmed lyfta olika sidor av föreställningen. Dom framhäver ansvar och uppståndelse att väckas till liv efter döden. I Gabriels hadith hör den yttersta dagen till svaret om tro. Det korta avsnittet i kapitel 99 gör i stället tanken konkret genom gärningarna.

Det gudomliga beslutet knyter samman Guds kunskap och människors ansvar

Qadar översätts ofta med gudomligt beslut, mått eller bestämmelse. I Gabriels berättelse gäller det gott och ont. Koranen 54:49 använder ett språk om mått eller bestämmelse när skapelsen beskrivs. Koranen 76:3 talar om vägledning och människors olika svar på den. Lästa tillsammans ger avsnitten en utgångspunkt för varför människans ansvar hör till diskussionen om det gudomliga beslutet.

Muslimska teologer har beskrivit förhållandet mellan Guds kunskap, Guds vilja och människans handlingar på olika sätt. Listan över artiklar anger övertygelsen och lämnar utrymme för en mer detaljerad diskussion. Ett exempel från vardagen är inshallah, om Gud vill, som uttrycker att utfallet av en avsikt beror på Gud. Den som säger det kan planera och samtidigt erkänna att utfallet inte kan garanteras.

Om två översättningar använder olika ord för qadar kan du börja med att se vad avsnittet handlar om. I ett avsnitt är det skapelsen och i ett annat hur människor svarar på vägledning. Jämförelsen visar vilka teman som förs samman innan man går vidare till en mer utförlig teologisk tolkning.

Hur artiklarna hänger ihop med handlingar och andra traditioner

Trosbekännelsen, den dagliga bönen, zakat, fastan under ramadan och pilgrimsfärden för dem som kan genomföra den är de fem pelarna i den välkända framställningen. De sex artiklarna beskriver trosföreställningar. I Gabriels hadith blir skillnaden tydlig eftersom frågorna ställs efter varandra. En handling kan uttrycka tro. Zakat är till exempel en religiös plikt, medan tron på den yttersta dagen handlar om ansvar som kan ge handlingen mening.

Andra muslimska traditioner ordnar undervisningen på sina sätt. Sayyid Sa’eed Akhtar Rizvis tolvshiitiska föreläsningar om religionens grunder använder fem rubriker: Guds enhet, Guds rättvisa, profetskapet, imamatet och uppståndelsen eller domen. Tre överlappar tydligt teman i den sunnitiska listan. De övriga rubrikerna visar varför antalet punkter i en lista inte avgör en persons eller skolas uppfattning i varje annan fråga.

Vad människor själva säger att de tror är ett annat slags belägg. Pew Research Centers studie från 2012 om muslimer i 39 länder och territorier fann en utbredd tro på en Gud och på Muhammed som hans profet, med variation i andra frågor och sedvänjor. Intervjuerna genomfördes mellan 2008 och 2012 på de platser som ingick. Rapporten gäller de svarande och den perioden. Koranen, hadithen och föreläsningarna dokumenterar läror.

Textavsnitt och dokument för vidare läsning

• Sahih Muslim 8a, Boken om tro innehåller samtalet där trosartiklar och handlingar anges var för sig.
• Koranen 4:136 nämner Gud, sändebuden, skrifterna, änglarna och den yttersta dagen i samband med tro.
• Koranen 112, al-Ikhlas är ett kort kapitel om Guds enhet.
• Koranen 2:97 anger Gabriels roll i förmedlingen av uppenbarelsen.
• Koranen 3:3 hänvisar till uppenbarelsen till Muhammed och till den tidigare Toran och evangeliet.
• Koranen 33:40 kallar Muhammed profeternas sigill.
• Koranen 99:7–8 beskriver att även de minsta gärningarna ska bli synliga.
• Koranen 54:49 använder det ord som förknippas med beslut eller mått.
• Rizvi om religionens huvuddrag ger en tolvshiitisk beskrivning av religionens grunder.
• Pew Research Center, Världens muslimer: enhet och mångfald redovisar undersökningen och dess omfattning.