
Vad är khatam kari? Så görs persisk intarsia
Se hur trekantiga stavar blir till tunna mönstrade skivor och jämför askar, en ram, en stråkluta och en trumma i museisamlingar.
Khatam kari är en persisk intarsiateknik där mycket små bitar av olika material bildar geometriska mönster på ett föremåls yta. I den trekantiga varianten lägger hantverkaren långa stavar med trekantigt tvärsnitt i en bunt. Ett snitt tvärs över bunten visar mönstret. Flera snitt ger tunna skivor med samma mönster, som kan anpassas till en träyta. De små trianglarna på en färdig ask är stavarnas synliga tvärsnitt.
Museiföremålen visar hur samma metod används på olika former. En ask har ett brett lock och smala sidor. På en ram omger mönstret en bild. Ett musikinstrument kan ha mönstret på delar av en välvd kropp. Museernas uppgifter gör det också lättare att tolka det du ser på ett fotografi. Du kan beskriva en triangel som ljus. För att avgöra vad den består av behöver du uppgifter om det enskilda föremålet.
Så bildar trekantiga stavar ett mönster
Föreställ dig att du tittar rakt mot änden av ett kort trekantigt prisma. Du ser en triangel. Lägg flera prismor bredvid varandra och titta på ändarna igen. Trianglarnas konturer och färger bildar nu en större figur. Den fortsätter längs bunten så länge stavarna behåller sina inbördes lägen. Sambandet mellan buntens ändyta och det synliga ytskiktet gör metoden lättare att förstå. Museum of World Religions beskriver hur hantverkare placerar bitar i kontrasterande färger, pressar och limmar ihop dem och förenar mindre buntar till mer komplicerade mönster. Museum of World Religions, utställning och beskrivning av khatam kari
Leta upp ett motiv och se vilka former som gör att det kan upprepas. Utställningen nämner en sexuddig stjärna inuti en sexhörning som en möjlig uppställning. På den färdiga ytan kan trianglarna i stjärnan vara mer iögonfallande än formerna mellan stjärnorna. Följ också de mellanliggande formerna. De visar hur motivet upprepas för att fylla ett band eller en större yta. Artikeln om stjärnpolygoner och återkommande geometriska mönster förklarar hur du kan följa helheten när du väl har hittat de små delarna.
Khatam omfattar flera slags tvärsnitt. I sin undersökning av tillverkningen i Iran skiljer Ahmadali Asadi och Aylin Omidvar mellan trekantig khatam, där triangeln är den minsta delen, och kvadratisk khatam, där kvadraten är den minsta delen. Här står den trekantiga typen i centrum. På ett fotografi som bara visar en stor stjärna kan formen på den minsta delen vara svår att se. En närbild av en stjärnudd kan visa hur flera små bitar möts där. Asadi och Omidvar, studie av khatamtillverkning i Iran
Hur bunten blir ett tunt ytskikt
Ett snitt vinkelrätt mot stavarna ger en skiva med samma färger och former som syns i änden av bunten. Ett nytt snitt kan ge ännu en skiva med samma mönster. Konstruktionen under ytskiktet ger föremålet dess form, och skivorna bildar den mönstrade ytan. Museum of World Religions beskriver hur tunna skivor fästs innan ytan lackeras. Museet nämner också att en bit kan mjukas upp för att passa en rundning. Asadi och Omidvar beskriver hur bunten pressas, skärs till remsor och förstärks med ett tunt träskikt på baksidan innan remsorna fästs på föremålet. Museum of World Religions, tillverkning och ytbehandling och Asadi och Omidvar, figurerna 13–15
Följ ett brett fält med stjärnor på locket tills det möter bandet längs kanten. I kantbandet kan ett mindre motiv återkomma eller mönstret byta riktning. Vid ett hörn ser du från en annan vinkel hur ytan är uppdelad. Titta först på locket och sidan var för sig. Undersök sedan om storleken eller riktningen ändras där ytorna möts. På ett skarpt fotografi kan sådana förändringar synas även om skarvarna mellan skivorna är svåra att urskilja.
På avstånd kan mönstret likna en annan typ av mosaik. I en zellijmosaik av kakel kan de synliga linjerna vara kanterna på delar av glaserad keramik som har skurits var för sig och fogats till en panel. I den khatamteknik som beskrivs här är trianglarna tvärsnitt av stavar som sattes ihop före skärningen. I båda fallen kan du titta närmare på var smådelarna möts. Jämförelsen hjälper dig att se vad som fick sin form i bunten, vad som uppstod när skivorna placerades och var föremålets kant avgränsar mönstret.
Vad färgen kan säga om materialet
Trä, ben och metall kan alla ingå i mönstret. Javad Golmohammadi undersöker hur trä i kontrasterande färger, ben, elfenben, mässing och silver har använts i teknikens historia. Den variationen gäller hantverket som helhet. Katalogen över ett enskilt föremål kan ge en kortare lista eller bara ange trä eller djurben utan att nämna art. Beskriv en triangel på bilden som ljus eller metallisk till utseendet tills föremålets dokumentation ger stöd för en materialbestämning. Reflexioner, belysning och ytbehandling kan förändra hur en liten del framträder. Golmohammadi, studie av iranskt dekorativt faner
Läs materiallistan tillsammans med beskrivningen av delarna. Museum of World Religions anger trä, mässing och djurben för sin förvaringsask från Isfahan. Metropolitan Museum of Art uppger olika träslag, ben, mässing och skinn för trumman från Shiraz. I beskrivningen av trumman anges ben, trä och mässing i själva mosaiken. Skinn finns med i materiallistan för hela instrumentet. Skillnaden är lätt att missa om man bara läser listan. I en andalusisk pyxis av elfenben bildar det snidade elfenbenet behållaren och bär reliefen. Uppgifterna om material och konstruktion visar om ett material bildar föremålet, dekorerar en del eller gör båda delarna. Museum of World Religions, föremålsetiketter och Metropolitan Museum of Art, tombak från Shiraz
Vad du kan jämföra på en ask och en ram
Museum of World Religions visar en förvaringsask, ett pennskrin och en ram från Isfahan under 1900-talet. Etiketterna för de båda behållarna anger trä, mässing och djurben. För ramen står också akvarell. Följ de geometriska formerna längs ena sidan av ramen och se hur mönstret vänder vid hörnet. Museet ger en gemensam materiallista för ramen. Läs den tillsammans med fotografiet för att se var den dekorerade kanten slutar och bilden tar vid. Det avlånga föremålet kallas pennskrin, medan khatam är dekorationens namn. Artikeln om qalamdan-pennskrin och skrivredskap tar upp vad formen och sättet att öppna skrinet kan avslöja om dess användning. Museum of World Religions, askar och ram från Isfahan
San Diego Museum of Art daterar sin khatamask, nummer 1932.25, till 1800-talet och tillskriver den Iran, troligen Shiraz. Materialfältet anger trä med intarsia. Etiketten uppmärksammar skriften som samsas med dekoren. Börja med det mittersta fältet på locket och jämför det sedan med banden runtomkring och askens framsida. Då kan du beskriva var skriften finns i helheten. Behåll ordet ”troligen” vid Shiraz om du skriver en bildtext. Utställningstexten nämner flera material som kan användas i tekniken, medan uppgiften om asken är mer allmänt hållen. San Diego Museum of Art, etikett för ask 1932.25 i Art of Iran
Var du kan se mönstret på en stråkluta och en trumma
På översiktsbilden av kamānchen från Metropolitan Museum of Art, nummer 1998.72, kan du hitta den rundade kroppen på denna stråkluta och jämföra den med instrumentets övriga delar. Museet daterar den till omkring 1880 och anger Teheran i fältet för plats. Beskrivningen nämner mycket små bitar av trä, ben och mässing i khatamdekoren. Listan över hela instrumentets material omfattar trä, metall, ben och tarm. En närbild av kroppen gör det lättare att studera mönstret, och översiktsbilden visar var dekoren sitter. Metropolitan Museum of Art, kamānche 1998.72
Tombaken på samma museum, nummer 89.4.1310, kommer från Shiraz och dateras till sent 1800-tal. Museet beskriver stjärnor, romber och inskrifter i en fin mosaik av ben, trä och mässing. Leta upp en romb och se om det finns fler på samma band. Lägg sedan märke till var skriften och de andra motiven finns där trummans kontur förändras. På både lutan och trumman följer mönstret en välvd yta. Ett band som ser smalare ut i en bild tagen framifrån kan helt enkelt böja av från kameran. Titta på en närbild eller ett foto från en annan vinkel innan du avgör om bredden förändras. Metropolitan Museum of Art, tombak 89.4.1310
Vad de historiska källorna visar
Museum of World Religions förknippar teknikens utveckling under safaviderna med stöd från mecenater och med Isfahan som centrum för tillverkning. Golmohammadi följer äldre spår tillbaka till 1300-talet och diskuterar användningen under safaviderna och hur tekniken levde vidare i modern tid. Asadi och Omidvar identifierar en sexkantig khataminläggning i ramen runt en yttre panel på ett ställ för ett koranmanuskript, daterat till år 761 enligt islamisk tideräkning, eller 1360 enligt vår tideräkning. Metropolitan Museum of Art registrerar det iranska stället, nummer 10.218, som snidat, målat och inlagt teakträ. Forskarnas identifiering gäller en detalj i ramen runt den yttre panelen. Dateringen ger en historisk hållpunkt, och de senare utställningsföremålen visar att tekniken användes flera sekel senare. Museum of World Religions, safavidiskt sammanhang · Golmohammadi, historisk studie · Asadi och Omidvar, figur 4 · Metropolitan Museum of Art, manuskriptställ 10.218
Håll ihop varje ortsangivelse med det föremål den gäller. Teheran är orten som anges för kamānchen. ”Troligen Shiraz” återger hur säkert museet i San Diego kan placera asken. Isfahan är orten på etiketterna för de tre föremålen från 1900-talet. Datum och platser gör det möjligt att jämföra arbeten från olika verkstäder och perioder. De bevarade föremålen och forskningen dokumenterar tekniken under flera sekler. De närmare omständigheterna kring dess uppkomst är fortfarande en öppen fråga.
Så beskriver du ett khatamföremål på fotografier
Börja med en bild av hela föremålet, så att du vet om du ser på locket, sidan, ramens kant eller trummans kropp. Gå sedan till en närbild och följ en triangel eller någon annan liten del. Leta upp motivet som delen bidrar till och se i vilken riktning det upprepas. Följ den yttre gränsen av den dekorerade ytan vid en kant eller ett hörn. Med den ordningen kan du beskriva mönstret och hur det passar föremålets form, med hänsyn till att olika ytor kan ha olika upprepningar.
Skriv till sist ned föremålets namn, institutionen och inventarienumret om det finns. Ange datum och ort med museets förbehåll, exempelvis ”omkring” och ”troligen”. Beskriv materialen lika noggrant som katalogen gör och ange var en detalj sitter när den är uttryckligen lokaliserad. Formuleringen ”trä med intarsia, Iran, troligen Shiraz, 1800-tal” gör asken från San Diego igenkännlig och lämnar plats att beskriva skriften separat. Om närbilden visar en ljus stjärna vars material museet inte uppger, beskriv den färg och form du ser.
Museikataloger och forskning om khatam kari
- Museum of World Religions, förvaringsask, pennskrin och ram med khatam kari dokumenterar föremålen från Isfahan och beskriver arbetsprocessen.
- Ahmadali Asadi och Aylin Omidvar, Khatam, a Unique Art behandlar trekantiga och kvadratiska enheter, ben, sammanfogning och skärning.
- Javad Golmohammadi, The Art of Iranian Decorative Veneer, Khātam-kāri undersöker tekniken och dess historiska spår.
- San Diego Museum of Art, etiketter för utställningen Art of Iran beskriver 1800-talsasken med nummer 1932.25.
- Metropolitan Museum of Art, kamānche 1998.72 dokumenterar instrumentet från Teheran och dess dekorativa mosaik.
- Metropolitan Museum of Art, tombak 89.4.1310 beskriver trumman från Shiraz med stjärnor, romber och inskrifter.
- Metropolitan Museum of Art, ställ för ett koranmanuskript 10.218 anger årtalet 1360 och registrerade material.





