Så blir skurna plattor till geometriska mosaiker i zellij

Så blir skurna plattor till geometriska mosaiker i zellij

Muslim Post Editorial Desk@muslimpost

Förstå zellij genom glaserade bitar, fogar och daterade verk från Fez och Alhambra, och skilj originalmaterial från modernt hantverk och historiska restaureringar.

Zellij är kakelmosaik där enskilda bitar av glaserad keramik fogas samman till en större geometrisk komposition. Bitarna och fogarna bildar stjärnor och flätade band, och mönstret anpassas till arkitekturens ytor. Daterade verk från Fez, Alhambra och museer visar varför originalmaterial, modernt hantverk och senare restaureringar behöver skiljas åt.

Tekniken förknippas särskilt med Marocko och arkitekturen i den västra delen av den islamiska världen. Även stavningarna zillij och zilij förekommer i museumspublikationer. Spanska beskrivningar använder alicatado för besläktat arbete med tillskurna plattor i Alhambra i Granada. En modern marockansk installation, en nasridisk panel från medeltiden och en senare efterbildning i gips kan likna varandra trots olika material och historia. Namngivna verk ger därför ett bättre jämförelseunderlag än stjärnmönstret ensamt.

Från en glaserad platta till en sammanfogad mosaik

Alhambras beskrivning av väggbeklädnaden i Sala de la Barca tar upp keramiska bitar som skurits ur kvadratiska, glaserade plattor. Ett färgat, glasartat skikt täcker ett underlag av lera. Tillskärningen ger bitarna de former som kompositionen behöver; när formerna fogas samman uppstår det större mönstret. Den enskilda biten, den glaserade framsidan och den färdiga panelen är alltså tre olika nivåer att undersöka.

En pappersövning gör sammanfogningen lättare att förstå. Välj en stjärna som centrum, klipp ut de omgivande polygonerna och lägg ihop dem utan att kanterna överlappar. Gör sedan en polygon lite bredare. Grannbitarna måste flyttas, eller så uppstår en lucka som kan påverka nästa stjärna. Övningen visar varför förbindelsebitarnas exakta passform betyder lika mycket som teckningen av motivet som först fångar blicken. Den förklarar ett sammanfogningsproblem; den återskapar inte en dokumenterad arbetsprocess från en medeltida verkstad.

En platta med ett målat geometriskt mönster är uppbyggd på ett annat sätt. Flera färgade former kan finnas på ett gemensamt keramiskt underlag. I en mosaik av tillskurna plattor bärs däremot delar av teckningen av gränserna mellan separata bitar. Börja därför med fogarna: omger de varje liten färgad form, eller har en hel kvadratisk platta flera former på framsidan? Beskriv mönstret på ytan och den keramiska uppbyggnaden var för sig.

Skillnaden gör det också lättare att hålla den breda kategorin mosaik isär från en bestämd lokal teknik. Vår genomgång av de arkitektoniska mosaikerna i Khirbat al-Mafjar behandlar en annan miljö och materialhistoria. Ordet mosaik anger att en helhet är sammansatt av bitar; det identifierar inte i sig marockanskt arbete med glaserade plattor.

Så läses kompositionen i Sala de la Barca

Alhambra knyter kakelbeklädnaden längst ner på väggarna i Sala de la Barca till Muhammad V:s arbete i Comarespalatset omkring 1369. Beskrivningen identifierar vita band som bildar åttakantiga fält med svarta eller blå åttauddiga stjärnor inuti. Fyra svarta och fyra gröna bitar omger stjärnorna. Färgerna och antalen gäller just den här kompositionen, inte en obligatorisk palett för all zellij.

Läs mönstret i två omgångar. Följ först de vita banden och hitta de åttakantiga fält som de avgränsar. Titta sedan på de färgade bitarna inom varje fält. Bandet organiserar ytan, medan stjärnan ger den ett centrum. Om du bara räknar stjärnans uddar missar du både bitarna runt den och förbindelserna mellan angränsande enheter. En fullständig beskrivning behöver omfatta det igenkännliga motivet och nätverket som knyter det till nästa motiv.

Färgens roll i strukturen blir tydligare om du föreställer dig alla bitar i samma färg. Några gränser skulle fortfarande synas i fogarna, men de vita bandens sträckning skulle bli svårare att följa. Färg kan samla separata bitar till en skenbart sammanhängande linje eller skilja ett centrum från omgivningen. Det är en iakttagelse om hur den beskrivna kompositionen kan läsas, inte belägg för en universell symbolisk betydelse hos vitt, grönt, svart eller blått.

En åttakant, en åttauddig stjärna och åtta omgivande bitar är olika saker att räkna. Håll konturen, det centrala motivet och bitarna runt det isär när du jämför fotografier. Beskrivningar med liknande tal kan syfta på olika nivåer i samma mönster.

Hur ett upprepat mönster anpassas till en bestämd vägg

Upprepningen löser inte hela den arkitektoniska uppgiften. En panel har bredd, höjd, kanter och angränsande ytor. Alhambras beskrivning av panelen från Dar al-Árusa, en bevarad del från palatset på Cerro del Sol, betonar valet av mönster och proportioner för ett bestämt arkitektoniskt rum. Ramen och mönsterfältet måste fungera tillsammans.

Pröva en enkel övning: placera tre lika stora enheter med stjärnor i mitten i en rektangel. Gör rektangeln lite bredare utan att ändra enheterna. Nu behöver du välja mellan att bredda ramen, ändra mellanrummen eller ändra enheternas skala. Varje val påverkar förhållandet mellan centrum och kant. Övningen illustrerar anpassningsproblemet som museets beskrivning tar upp; den fastställer inte vilken lösning skaparen av en förlorad panel faktiskt valde.

Beskrivningen av Mexuarpanelen, publicerad i april 2011, ger ett mer konkret geometriskt exempel. Den identifierar en struktur av kvadrater och åttakantiga former som uppstår när ett diagonalt rutnät av kvadrater läggs över ett annat kvadratiskt rutnät. Det centrala fältet kombinerar åtta- och sextonuddiga mönster, medan smalare band innehåller flätade färgband. Museet beskriver de keramiska elementen som tillskurna eller formade i formar, med enfärgad glasyr.

Den sista uppgiften begränsar generella påståenden om tillverkningen. När en museumsbeskrivning nämner bitar som tillverkats med formar får uppgiften inte ersättas med ett påstående om att alla element skurits med samma metod. Geometrin bakom upprepade enheter behandlas separat i vår guide till cirklar, rutnät och upprepade stjärnor. Här är frågan hur kompositionen får fysisk form och fyller den yta som den är avsedd för.

Fez och det arkitektoniska hantverkets fortlevnad

Fez ger hantverket ett arkitektoniskt sammanhang, men ingen gemensam datering av stadens alla bevarade plattor. UNESCO:s beskrivning av medinan i Fez placerar stadens stora utveckling under mariniderna på 1200- och 1300-talen och lyfter fram fortlevnaden av arkitektonisk kunskap och dekorativa hantverk. Medinan togs upp på världsarvslistan 1981. Inskrivningen gäller den historiska staden och ska inte presenteras som en separat UNESCO-inskrivning av zellij.

I en skildring från april 2017 beskriver Met-forskaren Courtney A. Stewart Bou Inaniamadrasa, uppförd omkring 1350, med flerfärgad zellij, skuren stuck och arbeten i cederträ. Hon beskriver också hur kakelmosaiken fortsätter i Hassan II-moskén i Casablanca, som färdigställdes 1993. De två byggnaderna konkretiserar skillnaden mellan ett formspråks fortlevnad och åldern på en bestämd installation.

Jämför materialen innan du jämför stjärnorna. En kakelklädd nedre vägg, en skuren gipsyta och ett trätak kan alla bära mönstrad ornamentik, men de tillverkas och underhålls på olika sätt. Ett fotografi av hela gårdsrummet kan slå samman lagren till ett dekorativt helhetsintryck. Om du följer gränserna mellan dem blir skillnaden mellan keramikens sammanfogning, gipsskärning och träarbete synlig igen.

Att en tradition lever vidare betyder inte att varje senare hantverkare upprepade alla tidigare arbetsmoment utan förändringar. De namngivna byggnaderna ger belägg för besläktade former och material under olika perioder. Att datera en byggnad, datera en bevarad panel och identifiera en reparation förblir skilda frågor.

Vad Mets marockanska gård från 2011 visar

Patti Cadby Birch Moroccan Court är ett dokumenterat modernt verk som gör dessa lager synliga. Mets undervisningsmaterial, enhet 3, anger att gården skapades på plats 2011 av familjen Naji och Arabesque, Inc., från Fez. Väggarna har färgat arbete av tillskurna plattor nederst, skuren stuck ovanför och skuret trä i den översta zonen. Installationen omfattar också nasridiska marmorkolonner som museet har förvärvat, daterade ungefär 1350–1400.

Gården kombinerar alltså nutida hantverk med äldre föremål. Kakelarbetet ska inte beskrivas som ett medeltida rum som flyttats intakt från Marocko eller Granada. Att installationen är modern betyder inte heller att hantverksprocessen är påhittad: museet identifierar hantverkarna, byggåret och materialen. En korrekt beskrivning kan omfatta både de historiska förebilderna och den nybyggda arkitektoniska miljön.

I Julia Rooneys beskrivning av galleriet från april 2015 använder gårdens tastir-mönster 70 olika formtyper, som skärs var för sig och fogas samman till åtta- och sextonuddiga stjärnor. Talet 70 avser typerna i den här installationen. Det är varken antalet bitar i varje panel eller en formel som all zellij måste följa.

Exemplet förklarar varför en hel panel kan kräva betydligt mer än en enda stjärnmall. Centrum, förbindelsebitar och kanter bidrar till ytan. När du beskriver komplexiteten behöver det framgå om du räknat stjärnuddar, upprepade centrum, enskilda bitar eller olika formtyper. Blandas kategorierna ihop får man imponerande tal utan en tydlig beskrivning av verket.

Liknande stjärnor kan tillhöra olika materialtraditioner

Mosaik av tillskuren keramik finns också utanför den västra delen av den islamiska världen. Art Institute of Chicagos tolvuddiga stjärna, inventarienummer 1925.40, dateras till slutet av 1400-talet och tillskrivs Iran eller Centralasien. Museets registrering identifierar glaserade fritware-plattor som skurits till och satts samman på nytt som mosaik. Den noterar också att andra bevarade stjärnplattor från perioden vanligen brändes som hela stycken.

Jämförelsen skiljer det färdiga föremålets kontur från sättet det tillverkades på. Ett stjärnformat föremål kan vara ett enda keramiskt stycke eller vara sammansatt av mindre bitar. Omvänt kan en mosaik innehålla en stjärna som bara är en del av ett mycket större rektangulärt fält. Den yttre silhuetten avgör inte ensam hur materialet är uppbyggt.

Verket i Chicago har blommor och rankor i turkos och koboltblått. Geometrisk struktur och växtornamentik kan alltså verka på olika nivåer i samma föremål. Vår artikel om arabeskernas blad och rankor undersöker det senare formspråket. Generella påståenden om att all islamisk konst utesluter bilder kräver också förbehåll, som våra museumsexempel med människor och djur visar.

Chicagos registrering föreslår en predikstol, en stor sal eller en madrasa som möjliga ursprungliga miljöer för mosaiken. Alternativen förblir möjligheter. Varken stjärnformen eller materialet fastställer en bestämd ursprunglig byggnad, och beteckningen marockansk zellij skulle åsidosätta museets regionala tillskrivning.

När en kakelliknande yta är en historisk restaurering

Efter restaurering kan utseendet bli särskilt missvisande. En studie från 2021 av Pilar de Hoyos Alonso, Isabel Sánchez Marqués och Fernando Guerra-Librero i Cuadernos de la Alhambra undersöker den nedre väggbeklädnaden i Sala de los Reyes. Åren 1858–59 ersatte Rafael Contreras skadat kakelarbete med gipskopior som efterliknade den ursprungliga glaserade keramikdekoren. Bestående fukt fortsatte att skada ersättningarna.

Författarna diskuterar bevarandearbetet 2011–12 på både kvarvarande originalmaterial och kopiorna från 1800-talet. De senare lagren hade själva blivit en del av salens historia. Fallet visar varför en skenbart sammanhängande geometrisk yta kan innehålla flera material och ingrepp från flera perioder.

Som besökare kan du fråga vilka delar som är ursprunglig keramik, vilka som är senare tillägg och vad dokumentationen av bevarandearbetet fastställer. Likadana mönster bevisar inte likadana material. Ett fotografi kan inte heller ensamt visa orsaken till nedbrytning eller motivera en viss behandling. Visuell likhet och byggnadens fuktproblem är skilda frågor; artikeln är ingen reparationsanvisning.

Omslagsillustrationen är en AI-assisterad rekonstruktion av hantverk, inte ett fotografi av en bestämd historisk verkstad, ett monument eller en bevarad panel. Använd de länkade museums- och bevarandebeskrivningarna för de namngivna verken. Deras dateringar och materialuppgifter ger ett bättre jämförelseunderlag än illustrationen ensam.

Källor