Tre andalusiska elfenbensaskar i Louvren och Metropolitan

Den elfenbensask som bär al-Mughiras namn tillhör Louvrens samling och har inventarienummer OA 4068. På dess bevarade lock finns en inskrift med årtalet 357 enligt islamisk tideräkning, som museet anger som 968. Metropolitan Museum of Art förvaltar två andra andalusiska askar, med numren 30.95.175 och 1970.324.5. Deras ursprungliga lock är förlorade. Alla tre kan studeras som exempel på 900-talets kostbara föremål, men texten på Louvrens ask kan inte användas som belägg för de båda föremålens identitet i Metropolitan.

Omslagsbilden är en fristående historisk rekonstruktion av elfenbensbearbetning, skapad med hjälp av AI. Den är inte ett fotografi av någon bevarad ask, en dokumenterad verkstad eller en bestämd arkeologisk fyndplats.

Vad betyder pyxis när museer beskriver andalusiska askar?

Ordet pyxis används i museikataloger om en liten, vanligen cylindrisk ask som kan stängas med lock. Benämningen säger i första hand något om formen. Den fastslår inte vad som faktiskt låg i just den ask som beskrivs. Elfenben och omsorgsfullt snidade ytor gör föremålen värdefulla för forskning om den umayyadiska hovmiljön i al-Andalus. En möjlig användning vid hovet är ändå inte detsamma som ett dokumenterat fynd av parfym, smycken eller en särskild gåva inuti varje bevarat exemplar.

Metropolitans katalogpost för den mindre asken sätter typen i samband med dyrbara personliga tillhörigheter och nämner bland annat doftämnen och kosmetika. Museets post för asken i The Met Cloisters tar upp smycken och kosmetika som tänkbart innehåll för sådana behållare. De uppgifterna hjälper läsaren att förstå en möjlig funktion. De är ingen förteckning över föremål som efter tusen år hittades inne i de tre askarna. Skillnaden mellan ”kan ha använts för” och ”påträffades med” spelar roll när en källa återges.

Locket är också en källa. På Louvrens ask finns en bevarad lockkant med skrift. De två askarna i Metropolitan saknar sina ursprungliga lock. En tänkbar form kan beskrivas genom jämförelse med andra andalusiska arbeten, men en tänkt lockform ger inte tillgång till en förlorad inskrift. Vi kan därför inte läsa ett namn eller ett årtal på ett lock som inte längre finns. Den osäkerheten bör följa med föremålet även när en utställning visar en grafisk rekonstruktion.

Varför hör Córdoba och Madinat al-Zahra till bakgrunden?

Córdoba var umayyadernas politiska centrum i al-Andalus. Härskaren antog kaliftiteln 929, och nära staden anlades den stora palatsstaden Madinat al-Zahra under 900-talet. Metropolitans genomgång av umayyadisk konst i Spanien placerar snidade elfenbensföremål i en miljö där hovet beställde kostsamma arbeten. Unescos beskrivning av Madinat al-Zahra redovisar lämningar efter stadsplanering, byggnader, vägar, vattenanläggningar och dekoration. En bärbar ask och en palatsstad har olika skala, men de kan studeras tillsammans för att förstå den materiella kulturen kring kalifatet.

Den gemensamma historiska miljön visar inte att alla tre askarna tillverkades i en och samma namngivna verkstad. Louvrens katalog knyter OA 4068 till Madinat al-Zahra. Metropolitan anger Córdoba för 1970.324.5, medan 30.95.175 registreras med Spanien som geografisk härkomst. Det är tre uppgifter med olika precision. Att göra dem till en enda berättelse om en känd bildhuggare skulle gå längre än vad de enskilda katalogposterna visar. Inte heller kan ett handelsnätverk eller en bestämd transportväg utläsas ur den gemensamma formen.

Den politiska kronologin får inte heller ersätta föremålens dateringar. Kalifatet började 929, men det gör inte varje elfenbensask från sammanhanget till ett arbete från just detta år. Ibland finns en daterande text på själva saken. I andra fall ger museet en bredare tidsperiod utifrån stil, jämförelser och konsthistorisk bedömning. Inventarienummer, bevarade delar och katalogens formulering måste läsas tillsammans innan ett årtal skrivs in i en bildtext.

Vad står faktiskt på al-Mughiras pyxis i Louvren?

Louvrens officiella katalogpost för OA 4068 anger al-Mughiras namn, året 357 enligt islamisk tideräkning eller 968, och Madinat al-Zahra. Museet beskriver materialet som elefantelfenben med snideri och gravyr. Hela föremålet är 18 centimeter högt och har en diameter på 11,8 centimeter. Kombinationen av namn, datum, material och mått hör till ett identifierbart föremål. Den är inte en generell beskrivning av alla små elfenbensaskar från Andalusien.

En arabisk inskrift i kufisk skrift löper längs lockets nedre kant. Texten önskar al-Mughira välsignelse, välgång och glädje, nämner honom som son till de troendes befälhavare och anger året 357. Eftersom locket är bevarat kan namn och årtal läsas på själva saken, snarare än enbart antas genom stiljämförelse. Inskriften säger däremot inte vem som utförde varje snitt, vad som ursprungligen förvarades i asken eller exakt vad varje människa och varje djur i bildprogrammet skulle betyda.

Relieferna har fått olika konsthistoriska tolkningar, bland annat om dynastisk makt. Smarthistorys genomgång diskuterar en sådan politisk läsning. Det är ett argument om bilderna, inte en ytterligare inskrift på föremålet. En noggrann text skiljer därför mellan orden som faktiskt finns på lockkanten och slutsatser som forskare föreslår om scenerna. Att presentera båda som lika direkt belagda skulle dölja varför just Louvrens ask har en särskild dokumenterad identitet.

Louvren uppger också att verket visas långvarigt i Louvre Abu Dhabi. Museet som registrerar ett inventarienummer och platsen där besökare för tillfället kan se föremålet behöver inte vara densamma. Den som planerar ett besök bör kontrollera museets aktuella uppgifter. En ändrad utställningsplats ändrar varken lockets text eller inventarienumret OA 4068.

Varför är Metropolitan 30.95.175 inte al-Mughiras ask?

Metropolitan kallar 30.95.175 för ”Cylindrical Box (Pyxis)”. Katalogen daterar den snidade elfenbensasken brett till 900-talet och anger Spanien som geografisk härkomst. Den är 6,7 centimeter hög och 8,3 centimeter i diameter. I posten finns ingen uppgift om att detta skulle vara Louvrens pyxis med al-Mughiras namn, och inte heller någon avskrift av den inskrift som finns på OA 4068. Höjden skiljer sig dessutom tydligt från Louvrens 18 centimeter för hela föremålet.

Den mindre Met-askens ursprungliga lock saknas. Genom jämförelser kan ett välvt lock tänkas ha hört till den, men det är inte samma sak som att ett sådant lock har bevarats. Om det en gång bar namn eller årtal kan texten inte längre läsas på föremålet. Att skriva 968 som dess säkra tillverkningsår genom att låna uppgiften från OA 4068 skulle därför ge en felaktig bild av bevisläget. En bred datering till 900-talet är mindre precis, men mer trogen katalogen.

Just här kan en missvisande länktext skapa en konkret sammanblandning. En länk kan öppna en äkta museipost för 30.95.175 samtidigt som den synliga texten utlovar ”al-Mughiras pyxis”. Läsaren får då en riktig källa till fel sak. Vid kontroll bör titel, inventarienummer, mått, bevarade delar och dateringsgrund stämma överens. Metropolitans post är användbar för den mindre askens form och möjliga användningsmiljö; den styrker inte texten på Louvrens lock.

Vad vet vi om den andra asken i The Met Cloisters?

Det andra Metropolitan-föremålet har inventarienummer 1970.324.5 och hör till The Met Cloisters. Enligt museets katalog tillverkades det i Córdoba och dateras till ungefär 950–975. De angivna måtten är 11,7 gånger 10,5 centimeter. Det är ett tredje föremål med ett eget registreringsnummer, inte en alternativ uppmätning av 30.95.175 eller OA 4068. Att tre askar delar material och en cylindrisk grundform gör inte deras olika proveniens och bevarandetillstånd oviktiga.

Även Cloisters-askens ursprungliga lock är förlorat. Katalogen säger att ett sådant lock, i likhet med andra exemplar, kanske bar ett namn och ett datum. Ordet ”kanske” markerar att det inte finns någon bevarad locktext att citera för just denna ask. Perioden ”ungefär 950–975” kan därför inte bytas ut mot Louvrens exakta 968. Om årtalen slås samman låter det som om den saknade delen hade återfunnits och lästs, vilket inte är fallet.

Metropolitan beskriver fåglar, lejon och gaseller bland tätt skurna vinrankor på askens sida. Museet jämför också ornamentiken med senare europeiska romanska elfenben och handskrifter. En sådan jämförelse handlar om former och möjliga inflytanden; den visar inte att en viss medeltida konstnär såg just detta bevarade exemplar. Den som vill se hur människor och djur förekommer i olika material kan läsa vår genomgång av figurativa motiv i islamiska museisamlingar. Exemplen bör jämföras med sina egna datum, platser och funktioner i behåll.

Hur jämför man mått och dateringar utan att blanda ihop föremålen?

En kort jämförelse börjar med numren. Louvrens OA 4068 har ett bevarat lock med text och året 357/968. Metropolitan 30.95.175 är en betydligt mindre ask från Spanien som dateras brett till 900-talet och saknar sitt ursprungliga lock. Metropolitan Cloisters 1970.324.5 tillskrivs Córdoba, dateras till omkring 950–975 och saknar också sitt ursprungliga lock. Varje rad hör till sin egen museipost. ”Andalusisk elfenbensask” beskriver en grupp föremål, inte ett unikt namn.

På en webbsida kan fotografier av mycket olika stora föremål visas i samma bildstorlek. Louvren uppger 18 centimeters total höjd och 11,8 centimeters diameter. Den mindre Met-asken är 6,7 centimeter hög och 8,3 centimeter i diameter. För Cloisters-exemplaret anges 11,7 gånger 10,5 centimeter. Dessutom ingår ett bevarat lock i Louvrens registrerade föremål, medan de ursprungliga locken saknas på de andra två. Måtten måste läsas tillsammans med vad som faktiskt finns kvar, inte uppskattas utifrån bildens pixlar.

Också årtalen har olika styrka som bevis. På OA 4068 är 357 del av en existerande inskrift. ”900-talet” för 30.95.175 är en bred klassificering. ”Omkring 950–975” för 1970.324.5 är en uppskattad tidsperiod. Att markera osäkerheten gör inte Metropolitans föremål mindre intressanta. Det visar vilka slutsatser som fortfarande kan dras när delar har gått förlorade. Ord som ”omkring” och ”tillskrivs” är därför en del av precisionen, inte uttryck som bör rensas bort för att få texten att låta säkrare.

Vad visar elfenbenet och de snidade motiven?

Elefantelfenben gav en liten men tät yta där figurer och ornament kunde skäras med stor detaljrikedom. Dekoren följer askens runda vägg och förändras för betraktaren när föremålet vrids. Louvren registrerar både snideri och gravyr på OA 4068. Cloisters-posten beskriver djur och rankor på sitt föremål. Det är kontrollerbara uppgifter om material och synligt utseende. De avslöjar inte ordningen för varje arbetsmoment i en verkstad, namnet på alla hantverkare eller ett identiskt metallbeslag på samtliga exemplar.

Victoria and Albert Museums samlingsöversikt över den islamiska Mellanöstern tar upp ytterligare en pyxis från området kring Madinat al-Zahra, daterad till omkring 969–970. Det jämförelseföremålet visar att Louvrens berömda ask inte var det enda arbetet i denna miljö. Även V&A:s ask har dock sin egen identitet. Den får inte användas som en extra bild av något av de tre huvudföremålen. Det dyrbara materialet pekar mot tillgång till betydande resurser, men identifierar inte en enskild köpman, mottagare eller överlämningsceremoni.

Växtrankor på ett smalt fält kan jämföras med vår förklaring av arabesker och slingrande växtmotiv. Jämförelsen gör kompositionen lättare att se. Den skapar inte ett allmängiltigt lexikon där varje fågel eller blomma alltid har samma symboliska betydelse. En politisk tolkning behöver stöd i vad som är känt om scenen och det enskilda föremålet, inte bara i att ett djur känns igen.

Hur långt kan en politisk tolkning av bilderna drivas?

På al-Mughiras ask kan namn och datum läsas, medan många scener fortfarande kräver tolkning. På Cloisters-asken identifierar museet fåglar, lejon och gaseller, men det möjliga textbärande locket saknas. En noggrann beskrivning börjar med de figurer som faktiskt syns. Därefter kan den förklara vilka samband forskare föreslår med hovpolitik, dynastier eller andra föremål. Utan direkt text är en sådan läsning ett argument byggt på bild och sammanhang, inte en ingraverad förklaring till hela bildprogrammet.

Människor och djur på hovföremål visar också varför det inte stämmer att islamisk konst aldrig avbildade levande varelser. En ask för personligt eller furstligt bruk hade en annan funktion än en böneplats. Jämför till exempel mosaikerna från Khirbat al-Mafjar, som skapades i en annan region, period och teknik. Liknande motiv gör inte föremålen till arbeten av samma hantverkare. Det är skillnaderna tillsammans med likheterna som gör en jämförelse lärorik.

Även de snidade stuckaturerna i Samarra kan hjälpa läsaren att undersöka upprepning och abstraktion i ett annat material. En sådan jämförelse är rimlig när plats, datering och bruk hålls tydliga. Den bevisar inte att en hantverkare i Córdoba kopierade en viss vägg i Samarra. En konkret väg för påverkan skulle kräva mer än formell likhet, till exempel en fungerande kronologi och belägg för spridning.

Vilka frågor om de tre askarna förblir öppna?

Vi vet inte om de båda förlorade Met-locken bar namn eller årtal. Inte heller kan askarnas form ensam avgöra vad som ursprungligen låg i var och en. Louvrens exemplar ger den ovanliga kombinationen av ett bevarat namn och ett bevarat datum. Inte ens där identifierar inskriften varje djur i reliefen eller ger en fullständig historia om senare ägare. Luckor i en föremålshistoria får inte automatiskt fyllas med uppgifter från ett mer känt jämförelseobjekt.

Den som möter en bild med bildtexten ”al-Mughiras pyxis” kan göra fyra kontroller: anges inventarienummer OA 4068, beskrivs ett lock med inskrift, stämmer måtten och avser katalogposten Louvrens samling? Om numret i stället är 30.95.175 eller 1970.324.5 måste respektive Metropolitan-post vara utgångspunkt. På det sättet hålls tre faktiskt bevarade askar isär, samtidigt som osäkerheten om ursprungligt innehåll och försvunna lock får stå kvar där källorna kräver det.

Källor

• Louvren, ”Pyxide au nom d'al-Mughira”, OA 4068 — primära samlingsuppgifter om inskriften från 357/968, material, mått, Madinat al-Zahra och angiven visningsplats.
• Metropolitan Museum of Art, ”Cylindrical Box (Pyxis)”, 30.95.175 — primär katalogpost för den mindre anonyma asken, dess breda datering och mått.
• Metropolitan Museum of Art, ”Pyxis”, 1970.324.5 — primär katalogpost om Cloisters-asken, dess koppling till Córdoba, uppskattade datering samt djur- och växtmotiv.
• Metropolitan Museum of Art, ”The Art of the Umayyad Period in Spain” — historisk bakgrund till hovmiljön och dyrbara föremål, inte belägg för en enskild asks identitet.
• Unescos världsarvscentrum, Madinat al-Zahra — institutionell beskrivning av 900-talets palatsstad och dess arkeologiska lämningar.
• Victoria and Albert Museum, Islamic Middle East — separat jämförelseexempel på en pyxis från Madinat al-Zahra, omkring 969–970.
• Smarthistory, ”Pyxis of al-Mughira” — konsthistorisk bildtolkning som hålls åtskild från den direkt bevarade inskriften.