Samarrastuckatur: Hur en abbasidisk stil spreds
Hur gjuten och fasetterad gipsdekor täckte abbasidiska palats och formade islamisk ornamentik långt utanför Iraks gränser.
Samarrastuckatur avser de karakteristiska väggdekorationer i gips som utvecklades i den abbasidiska huvudstaden Samarra i Irak mellan 836 och 892. Arkeologer delar in dessa i stilarna A, B och C, vilka markerar ett avgörande skifte från djup relief till abstrakta, formgjutna mönster.
Omslagsbilden är en originell AI-assisterad historisk rekonstruktion, inte ett foto av ett visst monument, en verkstad eller ett föremål.
Material, konstruktion och bruk
Det enorma behovet av snabb och billig dekor för stadens tegelpalats ledde till att hantverkarna ersatte tidskrävande stenhuggeri med gipsstuckatur. Genom att använda formar i den fasetterade stilen (stil C) kunde komplexa, flytande mönster snabbt dupliceras över stora ytor, vilket skapade en enhetlig visuell estetik för det abbasidiska hovet.
Så identifieras det korrekt
Man bör undvika att hävda att Samarra uppfann all arabesk eller geometrisk ornamentik, då stilarna utvecklades ur äldre regionala traditioner. Dessutom har Ernst Herzfelds utgrävningar under tidigt 1900-tal och den efterföljande spridningen av fragment till världens museer skapat en klyfta mellan föremålen och deras ursprungliga arkitektoniska sammanhang.
Källor
- UNESCO World Heritage Centre: Samarra Archaeological City — capital plan, architecture, stucco and endangered status.
- The Met: Architectural Ornament of Abbasid Samarra — Herzfeld drawings, excavation and wall decoration.
- The Met: Art of the Abbasid Period — beveled style, media and wider influence.
