
Fri vilja i islam: qadar, val och ansvar
Hur kan valet spela roll om Gud bestämmer vad som sker? Koranen om vilja och tvång, två sunnitiska teologer och Umars beslut vid Sargh.
Lär islam att människor har en fri vilja? Koranen tilltalar människor som kan vilja och handla, ställer dem till svars för vad de gör och sätter deras vilja inom Guds vilja. Muslimska teologer har förklarat förhållandet på flera sätt. Om fri vilja betyder att kunna göra ett överlagt val och stå till svars för det, ger texterna sådana val moralisk tyngd. Om frågan gäller att välja oberoende av Gud placerar Koranen 76:29–30 människans vilja i ett vidare sammanhang.
Det arabiska ordet qadar översätts ofta med gudomlig bestämmelse eller mått. Den praktiska frågan är hur en människa kan vara ansvarig för ett beslut samtidigt som hon tror att händelser omfattas av Guds bestämmelse. Vad avsåg personen att göra, vad kunde hon göra och var hon tvingad? Berättelsen om att Umar vände tillbaka vid Sargh visar hur en tidig muslim talade om Guds bestämmelse när han övervägde ett verkligt val.
Vad qadar betyder i Koranen och i hadithen om Gabriel
Koranen 54:49 använder uttrycket bi-qadar när den säger att Gud har skapat allting med ett mått eller enligt en bestämmelse. Ordet står i ett uttalande om skapelsen. Olika översättningar beskriver måttet eller bestämmelsen med olika ord. Efter att ha läst det stället kan man söka i andra verser efter vad de säger om människan som handlar.
I Sahih Muslim 8a är hadithen om Gabriel en del av ett samtal om bestämmelse. Yahya ibn Yaʿmur berättar om en fråga som ställdes till Abd Allah ibn Umar. Han svarar genom att återge ett samtal som han fått höra av sin far, Umar. Muhammad nämner tron på qadar, det goda och det onda i den, när han svarar om tron. Inledningen visar varför Abd Allah hänvisar till det samtalet. Genomgången av de sex trosartiklarna behandlar det bredare svaret i samma hadith.
Om man läser rapporten för att undersöka uttrycket qadar kan man notera vem som förmedlar varje del. Yahya berättar om frågan som ställdes. Abd Allah svarar genom att berätta det han hörde av Umar. Numret gör det möjligt att kontrollera i vilken del själva svaret om tron förekommer.
Vad Koranen säger om vilja och förmåga att handla
Läs båda verserna i Koranen 76:29–30 tillsammans. Den första ger en påminnelse och talar om den som vill välja en väg till sin Herre. Den andra sätter denna vilja inom Guds vilja och talar om Guds kunskap och vishet. Läsaren kan undersöka vem som vill i varje mening. Den första versen handlar om människans svar på vägledning. Den andra förbinder det svaret med Gud.
Koranen 2:286 handlar om vad som kan krävas av en person och om vad hon förvärvar genom sina handlingar. Därefter innehåller versen en bön om förlåtelse och barmhärtighet som tar upp att glömma och att göra fel. Gränsen för en plikt, vem som tillskrivs handlingarna och erkännandet av människans misstag står alltså nära varandra i texten. Guiden om suror och vershänvisningar förklarar hur man hittar ställena i en annan utgåva.
Arabiskan i 2:286 innehåller verb från en rot som förknippas med att förvärva. Samma rot återkommer i senare diskussioner om kasb. Börja med att läsa vad versen säger om handlingar och vilka följder en människa bär. Teologerna använder ett besläktat ord i en diskussion om hur en handling kommer till och hur den tillhör människan som gör den.
Varför avsikt och tvång kan påverka ansvaret
Koranen 16:106 gör ett undantag i en passage om att vända sig bort från tron. Den behandlar den som tvingas och ändå har ett hjärta som står fast i tron på ett annat sätt än den som omfamnar otro. Det är en särskild situation i texten. För frågan om ansvar visar den att förhållandena bakom en synlig handling kan vara viktiga för dess moraliska bedömning.
I Sahih al-Bukhari 1 förmedlar Umar en utsaga som kopplar handlingar till avsikter. Den använder utvandring som exempel och beskriver en resa för världslig vinning eller för att gifta sig utifrån resenärens syfte. Guiden om att läsa hadither jämför denna uppteckning med en annan version och visar var ordalydelsen och förmedlingen kan kontrolleras.
Föreställ dig två personer som säger samma sak. Den ena har tänkt igenom sitt svar. Den andra har hotats om hon svarar annorlunda. Själva meningen berättar lite om vad var och en ville eller kunde göra. Det är ett vardagligt exempel på varför situationen behöver beaktas. Versen om tvång och hadithen om avsikt har sina egna mer bestämda exempel.
Hur al-Ashʿari beskriver förvärv av en handling
Abu al-Hasan al-Ashʿari ger ett konkret exempel i sin Kitab al-Lumaʿ, sidan 75. Han jämför en person som går fram och tillbaka med en som skakar ofrivilligt. Han hävdar att båda rörelserna tillhör Guds skapelse och att skillnaden mellan dem ändå går att känna igen. Förklaringen om skapelsen omfattar dem båda. Människans förhållande till respektive rörelse skiljer sig åt.
På nästa sida beskriver al-Ashʿari kasb, ofta översatt som förvärv, som en handling som uppstår genom en skapad förmåga hos den som förvärvar handlingen. Binyamin Abrahamovs studie av resonemanget i al-Lumaʿ förklarar hur det här knyter Guds skapande av en handling till människans ansvar för den. Det är al-Ashʿari som väljer de två rörelserna som exempel. Den tekniska förklaringen visar på vilket sätt han använder ordet förvärv.
Hur al-Maturidi skiljer mellan förmågan att handla och valet
I Kitab al-Tawhid, sidan 186 beskriver Abu Mansur al-Maturidi handlingen som tillhörande personen i den mening att personen väljer den, vet vad hon gör och avser att göra det. Sedan argumenterar han för att Gud skapar handlingar. I hans framställning gäller beskrivningarna olika sidor av samma handling. Ikhtiyar är ordet för val som ofta används i förklaringar av den här delen av hans tankegång.
Al-Maturidi skiljer också mellan olika slags förmåga. I avsnittet om människans förmåga tar han upp vilka fungerande medel och förmågor som finns innan en handling sker. På nästa sida använder han exemplet med att kunna göra en pilgrimsfärd för att förklara varför medlen spelar roll när man diskuterar en skyldighet. Han skiljer dessa villkor från den förmåga som hör till utförandet av en viss handling. Naseeh Moyikkals jämförande studie om förvärv och val utvecklar skillnaden och sätter den bredvid tidiga ashʿaritiska diskussioner.
Al-Maturidi hänvisar till 2:286 på samma sida som exemplet på pilgrimsfärden. Han läser versen tillsammans med frågan om vilka omständigheter och medel som gör en plikt möjlig. Om någon har medel att resa kan bedömas i förväg. När personen företar resan gäller den andra betydelsen av förmåga själva handlingen. Läsaren kan därmed jämföra den teologiska tankegången med koranversen direkt.
Vad en tolvshiamuslimsk text menar med en ståndpunkt mellan två ytterligheter
Den tolvshiamuslimske lärde al-Saduq tillskriver imamen Jaʿfar al-Sadiq en ståndpunkt mellan två ytterligheter i sitt kapitel om tvång och överlåtelse. Den ena ytterligheten är tvång, ofta kallat jabr. Den andra är fullständig överlåtelse av befogenheten, eller tafwid. Kapitlet ger exemplet med någon som råder en annan att låta bli att göra något fel. Personen gör det ändå. Att lämna personen efter rådet skiljer sig från att beordra handlingen.
Al-Saduqs exempel gäller att låta något ske och att befalla det. Al-Ashʿari jämför frivillig och ofrivillig rörelse. Al-Maturidi frågar när förutsättningar för en plikt finns och hur handlingen tillskrivs personen. För att läsa texterna tillsammans går det att behålla varje fråga och varje exempel vid respektive författare. Då blir ordvalen i respektive tradition synliga.
Varför tro på Guds bestämmelse kan förenas med ansträngning
I Sahih Muslim 2664 uppmanar en överlevering från Abu Hurayra till att söka det som gagnar en, be Gud om hjälp och hålla ut. Därefter tar den upp hur en människa möter det som redan har hänt och varnar för att fastna i ånger över vad som kunde ha hänt. Den första delen gäller handling och hjälp. Den andra handlar om förhållningssättet till det som redan hänt. Förklaringen om dua och salah visar hur en begäran om hjälp kan vara en bön riktad till Gud.
Sahih al-Bukhari 5729 ger ett historiskt exempel på att överväga ett beslut. Vid Sargh fick Umar enligt berättelsen veta att en epidemi pågick i al-Sham. Han rådgjorde med flera grupper och meddelade att resenärerna skulle vända. Abu Ubayda frågade om han flydde från Guds bestämmelse. Umar svarade att de gick från en av Guds bestämmelser till en annan. Han hänvisade till valet mellan fruktbara och karga sidor i en dal för betande kameler. Efteråt kom Abd al-Rahman ibn Awf och återgav en undervisning av Muhammad som gällde beslutet.
Ordningen visar när de olika upplysningarna kom fram. Nyheten om epidemin föregår råden, och Abu Ubaydas fråga följer på Umars meddelande. Liknelsen med dalen hör till Umars svar. Den senare överleveringen från Abd al-Rahman är därför lätt att hitta som ett eget inslag i samma berättelse.
I Umars förklaring omfattades båda vägarna av qadar. Han tog råd och bestämde vilken väg han skulle ta. Berättelsen bevarar vad de närvarande visste, frågan de ställde och förklaringen av valet. Den kan läsas tillsammans med texterna om avsikt och förmåga. Den som börjar med själva ordet qadar kan alltså gå vidare till ett exempel på hur en person resonerar om en beslutssituation trots att utfallet är osäkert.





