Så känner du igen vävda slitsar i en kelimmatta

Så känner du igen vävda slitsar i en kelimmatta

Muslim Post Editorial Desk@muslimpost

Studera varp, inslag och öppningar mellan färger. Jämför slätvävda mattor och en sadelväska för att skilja slitsar, sammanlänkade inslag och knuten lugg åt.

En kelim är en slätvävd textil. Ett sätt att känna igen vävning med slitsar, en teknik som används i många kelimer, är att följa gränsen mellan två färgfält. De färgade trådarna löper fram och tillbaka i sina egna fält. Där inslagen på ömse sidor vänder kring skilda varptrådar kan en smal öppning bli kvar. Om museets fotografier visar både hela textilen och en närbild av en färggräns blir det lättare att se hur väven är uppbyggd.

Läs ordet kelim tillsammans med katalogposten. En matta med det namnet kan vara registrerad som vävd med slitsar eller som en annan typ av slätväv. På en sadelväska kan tekniken förekomma i bara en del av väskan. Exemplen nedan utgår från varp och inslag, kanter och sömmar samt dokumentationen av enskilda föremål.

Där en slits bildas mellan två färger

Varptrådarna löper i vävens längdriktning. Inslaget korsar varpen och kan täcka stora delar av den i en inslagsdominerad väv. När slitsar bildas löper ett färgat inslag tvärs över det område där färgen behövs och vänder sedan tillbaka. Vid vissa gränser vänder det angränsande inslaget runt en annan varptråd. Om vändpunkterna upprepas över flera rader förblir färgfälten åtskilda längs en kort sträcka. Öppningen löper i varpens riktning. Textilguiden från Katonah Museum of Art beskriver vändningen vid en färggräns. Metropolitan Museum of Arts tekniska utställning om bildväv visar flera sätt som inslag kan mötas eller vända på.

Leta i en detaljbild efter garnöglorna på båda sidor om öppningen. De kan visa att gränsen hör till väven. En reva kan gå genom trådar eller skära tvärs över mönstret. Ett veck kan kasta en skugga som ser ut som en öppning trots att trådarnas läge inte går att se. Ange i bildtexten var linjen syns och vad som står i katalogens teknikfält. Beskriv den mörka linjen i bilden och ange att det är en vävd slits där vävens uppbyggnad och katalogposten stödjer det.

Så skiljer du en slät yta från knuten lugg

Betrakta textilen längs ytan och titta sedan från sidan eller vid kanten. I en slätväv kan mönstret bildas av trådar som korsar varandra i själva vävens plan. I en knuten matta bildar uppstående garnändar en egen yta ovanför grundväven. Metropolitan Museum of Arts vävtekniska anteckningar till Portable Storage jämför slät bildväv, lugg och omlindning på närbesläktade textilier. Ett foto taget från låg vinkel kan visa skillnaden i struktur. En närbild av baksidan eller en skyddad kant kan hjälpa när framsidan är sliten.

Använd katalogposten för att se vad textilen användes till. Guiden till bönemattor handlar om användning och riktning. En bågform i mönstret eller en viss yttre kontur räcker inte för att avgöra hur textilen är vävd. Om katalogen kallar föremålet bönematta, använd den benämningen och läs därefter fälten för material och vävteknik. Samma metod fungerar när katalogen använder det allmänna ordet matta och anger en lokal benämning i ett eget fält.

Två katalogposter med samma lokala namn

Textile Museum of Canada katalogiserar T87.0589 från Konya som en matta med den lokala benämningen kilim. Museet daterar den till 1860–1880 och anger ull och bildväv med slitsar. Den mäter 293 gånger 134 centimeter. De separata fälten gör det möjligt att jämföra tid, region, vävsätt och storlek var för sig. Samma museum beskriver T87.0358 från Moldavien som en kelim av ull. Den dateras till 1910–1920 och är en inslagsdominerad bildväv med sammanlänkade inslag. Måtten är 311 gånger 188 centimeter.

De två posterna visar hur en lokal benämning kan läsas tillsammans med en teknisk beskrivning. Leta upp teknikfältet och undersök sedan hur inslagen möts vid en gräns. En tydlig längsgående linje i ett fotografi av en slätväv är värd att titta närmare på. Katalogens namn kan täcka föremål där den linjen har olika uppbyggnad. När du jämför mattorna, uppge båda museinumren så att läsaren kan hitta varje beskrivning och bild.

Vad sömmar, fransar och ändar visar

En färggräns ligger inom ett vävt stycke. En söm kan foga ihop hela våder. I katalogen A Nomad’s Art från The George Washington University Museum och The Textile Museum beskrivs den västanatoliska kelimen 2013.2.15 som två vävstolsbreda våder som sytts ihop. Museet daterar den till första hälften av 1800-talet och anger knuten varpfrans, bildväv med slitsar och andra vävstrukturer. Textilen mäter 351 gånger 163 centimeter i varpens respektive inslagets riktning. Den långa sömmen i mitten hör ihop med hela vådernas sammanfogning. De korta öppningarna mellan färger gäller en annan del av vävens uppbyggnad.

Samma katalog beskriver olika sätt att avsluta ändar och kanter. En knuten varpfrans visar hur de längsgående trådarnas ändar har avslutats. Ett tätt vävt band vid änden kan täcka en större del av dem. Titta efter stadkanten, den vävda kanten, längs långsidorna. Märk ut kortände, långsida och mittsöm i detaljbilden innan du räknar smala öppningar som vävda slitsar. Guiden till vådsömmar i suzani visar hur en söm kan undersökas i en annan textil där dekoren har broderats.

Varför en sadelväska kan innehålla flera tekniker

Metropolitan Museum of Art daterar den dubbla sadelväskan 2015.490.29 till omkring 1880 och tillskriver den området kring Reyhanlı i Hatay. På framsidan finns bildväv med slitsar, inslagsdominerad tuskaft, en diagonal kontur i sumak och flätade detaljer. Baksidan är registrerad som inslagsdominerad tuskaft. Genom att jämföra sidorna går det att knyta en teknik till en viss del av väskan. Ordet heybe avser den dubbla sadelväskans form. Tekniknamnet för slitsarna beskriver en del av väven.

Metropolitan Museum of Arts undersökning av väskan från en marknadsstad identifierade en metallremsa lindad kring en textil kärna. Remsan bestod huvudsakligen av koppar med en zinkrik yta, vilket gav den ett mässingsliknande utseende. Forskarna använde mikroskopi med synligt ljus och svepelektronmikroskopi. En guldliknande färg i ett foto är en iakttagelse. Uppgiften om metallen kommer från undersökningen av tråden. Lägg det resultatet intill den del av väskan där metalltråden finns, och behåll vävbeskrivningen vid den sida den gäller.

Katalogen anger väskans höjd till 113 centimeter och bredd till 60,3. Den beskriver ull i varp och inslag och en bomullskärna i metalltråden. Den snett flätade stängningen och den flätade varpfransen är två andra uppgifter om framsidan. Titta på helbilden för att hitta stängningen och ange sedan var en detaljbild är tagen. Museets närbild av den guldfärgade remsan visar en mycket mindre del än den flätade avslutningen. Analysen anger en bredd på ungefär 390 mikrometer och en tjocklek på omkring 25 mikrometer för remsan.

Hur färggränser formar det du ser

Betrakta en trappstegsformad kontur först på avstånd och sedan nära. I en översiktsbild kan flera små förskjutningar tillsammans framstå som en diagonal linje. På nära håll kan gränsen visa hur förskjutningen sker rad för rad. Följ en rakare färggräns och leta efter flera vändningar av inslaget i följd. Guiden till upprepade geometriska mönster visar hur du följer en form över en yta. Själva textilen visar vilka kanter som bildas av garnet och vilka större former som uppstår när små kanter läses tillsammans.

Leta också efter bården. Den kan upprepa ett motiv, ändra mönstrets riktning eller rama in ett större fält. Bård och fält är beskrivningar som används i olika hantverk. Guiden till tryckt kangatyg visar ett annat sätt att lägga en bård runt ett fält. På en kelim kan du följa trådarna längs en av bårdens kanter för att se hur gränsen vävdes. Att knyta en symbol, en region eller en vävare till mönstret kräver fler belägg än en visuell likhet.

Så läser du ett museifoto eller skriver en föremålstext

Börja med hela textilen och avgör varpens riktning om ändar eller fransar visar den. Leta efter en närbild där två färger möts. Se efter korta öppningar, sammanlänkade trådar, extra trådar som lindats runt varpen eller en uppstående lugg. Leta sedan efter stadkanten, sömmar och ändarnas avslutning. En detaljbild kan visa var trådarna korsas. En översiktsbild placerar detaljen i hela mönstret och visar hur den förhåller sig till föremålets mått.

Skriv inventarienummer, datering enligt katalogen, material och teknik vid bilden. Om föremålet beskrivs som en matta eller en sadelväska, behåll den formen i texten. Ange sida och område när olika delar har olika vävsätt. För mattan från Konya anger katalogen en väv med slitsar. För mattan från Moldavien anger den sammanlänkade inslag. För sadelväskan skiljer posten mellan framsida, baksida och stängning. Alla uppgifterna går att kontrollera via respektive inventarienummer.

Sätt gärna en översiktsbild bredvid detaljen av den västanatoliska mattan. Markera var längdsömmen löper mellan våderna och ange om detaljen i stället visar en kort gräns mellan två färgfält. Om en bild bara visar ett utsnitt nära fransen behöver uppgiften om de två våderna fortfarande knytas till katalogposten.

Katalogposter och tekniska källor