
Så passade Kashans stjärn- och korsplattor ihop på ilkhanidernas väggar
Följ stjärnspetsarna, korsarmarna och avtrycken på väggen. Jämför plattor i museernas kataloger med historiska fotografier.
I en panel med stjärn- och korsplattor ligger de åttauddiga stjärnornas spetsar runt armarna på korsen intill. Varje platta har sin egen ytterkant. Genom att upprepa de två formerna täcks väggen med dekorerade fält, bårder och fogar. Ilkhanidiska plattor med lysterdekor som knyts till Kashan visar hur det går att återskapa mönstret med hjälp av bevarade plattor, avtryck på väggar och äldre fotografier.
Börja med att följa plattans ytterkant. En målad stjärna kan också finnas på en platta med en annan form. Konturen visar hur plattan kunde möta de intilliggande delarna. Tillverkningsplatsen, byggnaden där den användes och platsen där den visas i dag är olika uppgifter i dokumentationen.
Så passar stjärnspetsarna runt korsarmarna
Följ hela stjärnans kontur innan du tittar på motivet innanför. Spetsarna skapar mellanrum mellan närliggande stjärnor. Korsformade plattor kan fylla luckorna. Ett kors som ser ensamt ut på ett museifoto blir lättare att förstå när du jämför konturen med en sammansatt panel. Guiden till upprepade geometriska mönster förklarar hur en form kan följas över en större yta. I en panel har varje platta också en fysisk kant och en fog mot nästa platta.
Den korsformade plattan 41.165.39 på Metropolitan Museum of Art är från 1200-talet och gjord av en keramisk massa med hög halt av kiseldioxid, sannolikt i Kashan. Katalogen beskriver ett balanserat bladmönster i blått och turkost med lysterdekor på en ogenomskinlig vit glasyr. Korset beskrivs som en del av en stjärn- och korspanel i en ilkhanidisk byggnad. Titta på armarnas rundade ändar och inskärningarna mellan dem före bladen. De visar hur plattan passar i panelen. Bladen är det målade motivet på framsidan.
I zellij-mosaik läggs mindre tillskurna bitar samman till ett större mönster. I en stjärn- och korspanel kan varje större platta ha sitt eget målade fält och sin egen bård. Studera fogarna på nära håll för att se vilka linjer som hör till skarven mellan plattorna och vilka som är målade.
Vad storleken säger om plattor som kan ha mötts
Korset på Metropolitan Museum of Art mäter 20,3 gånger 20,3 centimeter. Stjärnan M.2002.1.76 på Los Angeles County Museum of Art är 31,43 centimeter hög och 1,43 centimeter tjock. LACMA tillskriver plattan Kashan, daterar den till 660 AH eller 1261–1262 och knyter den till gravbyggnaden Emamzadeh Yahya i Varamin. Besläktad utsmyckning hjälper oss att förstå de två formerna. Den stora skillnaden i storlek ger anledning att utgå från varje föremåls egen katalogpost.
British Museums kors G.458 mäter 30 gånger 30,5 centimeter och är 1,6 centimeter tjockt. Korset dateras till omkring 1262 och anges som sannolikt tillverkat i Kashan. I katalogen står det att korset gjordes för gravbyggnaden i Varamin. Storleken gör det till ett mer relevant jämförelseobjekt för LACMA:s stjärna. Måtten kan inte ensamma fastställa vilken enskild platta som satt intill. Jämför måtten och hur bestämt varje platta knyts till en plats innan du försöker rekonstruera en panel av fotografier.
Ta hänsyn till riktningen på varje mått. För LACMA:s stjärna är höjden ett mått på framsidan och tjockleken ett mått på plattans djup. För G.458 anges två mått för framsidan och dessutom tjockleken. I en bildjämförelse kan du lägga samma måttskala bredvid föremålen och ange vilken byggnad katalogen förbinder med respektive platta.
Vad väggen bevarar när plattorna är borta
Det nedre dekorativa bandet på väggen kallas dado. I den dokumenterade byggnadshistorien för Emamzadeh Yahya identifierar forskarna gravbyggnadens nedre väggar som platsen för stora stjärnor och kors. De registrerar plattor som mäter ungefär 30 till 31,5 centimeter och visar avtryck som har blivit kvar på vissa ställen. På västväggen täckte senare rektangulära plattor en del av den äldre ytan. Ett foto efter att en rektangulär platta lyfts visar konturen av den äldre uppsättningen under den.
Ett avtryck visar formen på en platta på en viss plats. Frågor om färg, skrift och vilken enskild platta som satt där kan fortfarande vara öppna. Forskarna har också identifierat avtryck av halva stjärnor och kors i bården kring mihraben. Projektet uppger att den gula färgen på vissa avtryck av halva stjärnor är modern. Formen och färgen på dagens yta ger därför upplysningar om olika tider.
Vid helgedomen i Natanz, som samma projekt har dokumenterat, tyder bevarade avtryck och fragment i en gravbyggnad på att lystermålade stjärnor varvades med enfärgade turkosa kors. Tolka beläggen i den byggnad där de registrerades. De ger ett exempel på hur formerna kan växla. För ytbehandlingen på en annan plats behövs belägg därifrån. Guiden till lysterdekor visar hur den metalliska glansen ser ut på keramiska ytor.
Väggen ger också upplysningar om hur högt utsmyckningen satt. På bilderna från Varamin ligger det nedre bandet under större arkitektoniska delar. De kortare halvformerna har dokumenterats kring nischen. Ett närfoto av en lös platta kan visa konturen men sällan placeringen i rummet. Använd en översiktsbild för att placera kanten eller bården.
Hur äldre fotografier och dateringar gör rekonstruktionen mer precis
Jane Dieulafoy fotograferade gravbyggnaden i Varamin 1881. Studien av fotografierna i Getty Research Journal jämför arkivet med senare beskrivningar och samlingsregister. En bild visar mihraben medan bården med halva stjärnor och kors fortfarande var på plats. Fotografiet kompletterar avtrycken på väggen. Det dokumenterar arrangemanget vid en bestämd tidpunkt. För att avgöra när plattorna först sattes upp behövs andra belägg.
Projektet registrerar daterade inskrifter på stjärnor och kors från ungefär oktober 1262 till mars 1263 bland exemplen för gravbyggnaden. LACMA anger 660 AH och 1261–1262 för sin stjärna. Det är de datum eller motsvarigheter som de citerade källorna använder. En datering på en platta kan hjälpa till att placera den i en grupp. För att datera monteringen behövs också byggnadshistoriska belägg. Ett datum på en annan del av samma rum hör till den delen.
Vad en skarv i en enda museiplatta kan visa
Den vetenskapliga studien av plattor med anknytning till Varamin dokumenterar en stjärna på Victoria and Albert Museum som är sammansatt av två halva plattor och har nummer 1837H/L-1876. Studien tar också upp ett kors med en avbruten spets och ett daterat kors som användes för provtagning. En skarv mitt i en stjärna har en annan innebörd än fogen mellan stjärnan och korset i en panel. Jämför dem för att skilja en ursprunglig form från ett brott eller ett föremål sammansatt av bevarade delar.
På en skarp bild kan du följa varje halvas gräns och se om bården fortsätter obruten över skarven. Studien påpekar att mönster och inskrifter kan hamna ur linje när två halvor sätts samman. Det gäller den sammansatta plattan. Andra färgade linjer kan ha andra förklaringar. Guiden till cuerda seca visar hur linjer kan skilja färger på en enskild platta. I stjärn- och korspanelen kan du börja med ytterkanten och sedan titta på målningen och eventuella reparationer.
Varför en museipanel kan skilja sig från den ursprungliga väggen
En museipanel kan visa hur formerna passar. Plattorna kan ha ordnats för en utställning, grupperats utifrån liknande uppgifter om ursprung eller rekonstruerats efter en dokumenterad vägg. Studien av ett skåp med lysterdekorerad keramik från 1800-talet utgår från ett äldre fotografi och följer enskilda föremål till dagens samlingar. Ett foto av en samlaruppställning och ett foto av gravbyggnaden kan berätta om olika delar av föremålens historia.
Byggnadsstudien visar också att vissa tidiga samlingsregister använder vida uttryck som Varamin-typ. Liknande mått och dekor ger en grund för jämförelser, och besläktade plattor kan ha använts i en annan byggnad. Skilj museets tillskrivning från platsen för ett bevarat avtryck. Om en inskrift eller en arkivbild ger ytterligare information, uppge den vid det berörda föremålet.
Så beskriver du en panel på ett museifoto
Följ först konturen av en stjärna och ett kors. Notera fogen mellan formerna och leta efter hela panelens ytterkant. Anteckna mått, synliga brott och eventuella moderna utfyllnader. Se sedan om plattan är på en vägg, monterad på en skiva eller placerad i ett skåp. Använd bildtexten och inventarienumret för att ange vad bilden visar och var föremålet ursprungligen satt, om det är känt.
För en enskild platta, ange form, material, inventarienummer och datering. Använd institutionens ord för tillverkningsplats eller anknytning till en byggnad. Om du förklarar passningen med en ritning, markera vilka delar som har observerats och vilka lägen som har rekonstruerats. Ett väggavtryck kan belägga konturen, ett historiskt foto kan placera bården och katalogen kan beskriva den keramiska massan och ytbehandlingen.
I bildtexten till västväggen kan du till exempel ange att det äldre avtrycket syns där en senare rektangulär platta har lyfts. På bilden av mihraben från 1881 dokumenterade Dieulafoy bården medan den satt på väggen. Använd föremålets inventarienummer om en separat museiplatta också visas.
Samlingsposter och studier för jämförelse
- Metropolitan Museum of Art, kors 41.165.39 anger storleken, den målade dekoren och sambandet mellan korset från 1200-talet och panelen.
- LACMA, stjärna M.2002.1.76 registrerar form, storlek, datering och anknytning till Varamin.
- British Museum, kors G.458 registrerar ett större kors, den sannolika tillverkningsplatsen och byggnaden som det gjordes för.
- Emamzadeh Yahyas byggnadshistoria dokumenterar väggavtryck, mihrabens bård och dateringar.
- Emamzadeh Yahya-projektet, byggnader med lysterdekor jämför spår som bevarats på väggar på flera platser.
- Getty Research Journal, Dieulafoy i Varamin granskar historiska fotografier och museiposter.
- Vetenskaplig analys av plattorna från Varamin beskriver provtagningen, den sammansatta stjärnan och spår av restaurering.
- Studien av ett skåp med lysterdekorerad keramik jämför ett tidigt samlarfoto med dagens museisamlingar.





