De sex sunnitiska hadithsamlingarna och hur du hittar en hänvisning

De sex sunnitiska hadithsamlingarna och hur du hittar en hänvisning

Muslim Post Editorial Desk@muslimpost

Lär känna de sex samlingarna och jämför numren i ett verkligt exempel. Så antecknar du kapitel, utgåva och bedömning av en hadith.

De sex hadithböcker som ofta används tillsammans i sunnitisk tradition är Sahih al-Bukhari, Sahih Muslim, Sunan Abi Dawud, Jami at-Tirmidhi, Sunan an-Nasa’i och Sunan Ibn Majah. Gruppen kallas Kutub al-Sittah, De sex böckerna. Börja med samlingens namn när du letar efter en återberättelse. Spara nummer, kapitel och utgåva tillsammans. Ett löst nummer kan leda till flera olika poster.

Hur de sex böckerna kom att användas tillsammans

Varje samling har sin egen sammanställare och struktur. Bruket att behandla de sex verken som en grupp växte fram bland senare lärda. TDV:s islamiska uppslagsverk om Kutub al-Sittah tar upp en tidigare grupp om fem böcker, Ibn Majahs införande i en inflytelserik lista om sex och andra listor där Maliks Muwatta eller al-Darimis samling fick plats. Den vanliga listan hjälper dig att förstå en kort beteckning i dag. I en äldre text kan författaren ha tänkt på en annan grupp av verk.

Hadithsamlingarna bevarar överleverade berättelser och ordnar dem för studium. Koranen är en egen text med hänvisningar till sura och vers. Guiden till Koranen och andra skrifter i islam beskriver skillnaden. Här är frågan praktisk. Vilken text syftar en not som ”Muslim 1907a” på, och hur skriver du ned källan så att en annan läsare kan hitta den?

Utgå från Sahih al-Bukhari och Sahih Muslim

Sahihayn syftar oftast på Sahih al-Bukhari, sammanställd av Muhammad ibn Isma‘il al-Bukhari, och Sahih Muslim, sammanställd av Muslim ibn al-Hajjaj. Båda titlarna innehåller ordet sahih, med betydelsen tillförlitlig eller autentisk. I samlingarna finns tematiska avdelningar som kallas böcker. Under dem finns kapitel. Om du vet vilket ämne som avses ger rubrikerna ofta en snabbare ingång än en lång lista med nummer.

Bukharis första avdelning handlar om Uppenbarelsen och innehåller berättelsen om avsikt. En parallell berättelse står hos Muslim i Boken om styre. Där nämner kapitelrubriken att avsikten har betydelse för expeditioner och andra handlingar. Den inledande tanken och följeslagaren som återger den kan vara desamma fast placeringen skiljer sig. Rubriken visar var berättelsen står och sammanhanget kring den. Vår guide till överföringskedjan och texten i en hadith förklarar hur du ser vad som är vad inom posten.

Känn igen de fyra övriga samlingarna

Om en hänvisning börjar med något av namnen nedan, använd innehållsförteckningen och läs sedan den enskilda posten. Inom parentes står varianter av namnen som kan synas i sökresultat eller kataloger.

SamlingSammanställareDet här kan du kontrollera
Sunan Abi Dawud (Sunan Abu Dawud)Sulayman ibn al-Ash‘ath al-SijistaniTitta i kapitlen om praktik och rätt. JAKIM:s katalog över Abu Dawud förklarar att samlingen innehåller berättelser med olika bedömningar.
Jami at-Tirmidhi (Jami al-Tirmidhi)Muhammad ibn ‘Isa al-TirmidhiLäs berättelsen och anmärkningarna efter den. Innehållet i Jami at-Tirmidhi täcker bland annat gudsdyrkan och uppförande.
Sunan an-Nasa’i (Sunan al-Nasa’i)Ahmad ibn Shu‘ayb al-Nasa’iSäkerställ vilket verk det gäller. Nätutgåvan av Sunan an-Nasa’i använder namnet al-Mujtaba för urvalet som också kallas den mindre Sunan.
Sunan Ibn MajahMuhammad ibn Yazid Ibn Majah al-QazwiniUtgå från kapitlet och skriv ned den enskilda berättelsens bedömning. JAKIM:s katalog över Ibn Majah beskriver var samlingen brukar placeras bland de sex och vilka olika berättelser den innehåller.

Arabiska namn kan återges på flera sätt med latinska bokstäver. Abu Dawud och Abi Dawud hänvisar här till samma sammanställares verk. En databas skriver kanske al-Tirmidhi där en annan skriver at-Tirmidhi. Använd först den form som din katalog visar. För den som ska slå upp platsen i en tryckt bok bör hänvisningen innehålla mer information än de ord du sökte med.

Skilj på verk, utgåva och plats i texten

Samlingen är verket. En utgåva är en publicerad version och kan ange redaktör, översättare, utgivare och årtal. En bok inne i verket är en avdelning efter ämne. Ett band är en del av en fysisk kopia eller av utgivningen. Sidnumren kan flyttas om texten sätts om, om noter ändras eller om materialet delas upp i ett annat antal band. Ett nummer som visas på nätet följer det system som anges i posten.

Ett konkret exempel är katalogposten hos Library of Congress för ett fjärde band av al-Bukharis samling. Pergamentexemplaret dateras till 1174–1175. Katalogen beskriver det som band fyra av en uppsättning där det totala antalet band är okänt. Uppgiften gäller det enskilda exemplaret. Bok 4 på en nutida webbplats är en annan typ av beteckning. Guiden till kolofoner och ägaranteckningar visar hur anteckningar på ett exemplar berättar om dess historia. I UC Merceds bibliografiska anteckningar om sunnitiska samlingar finns exempel på tryckta utgåvor och översättningar att jämföra.

Om du bara har ett foto av sidan kan titelbladet hjälpa. Rubriken över texten kan vara namnet på avdelningen i samlingen. Siffran på bokryggen kan ange bandet. Spara uppgifterna om översättare och utgivare innan du jämför sidnummer. Då blir det lättare att avgöra om två hänvisningar gäller samma utgåva eller en text som återkommer i flera utgåvor.

Följ en berättelse genom två samlingar

Ta berättelsen om handlingar och avsikter som tillskrivs ‘Umar ibn al-Khattab. Posten i Sahih al-Bukhari har beteckningen Bukhari 1. Texten står under Bok 1, hadith 1. Samma sida visar den äldre USC-MSA-hänvisningen volym 1, bok 1, hadith 1. De små talen råkar vara lika här, men i nästa exempel avviker de från varandra.

Den parallella berättelsen i Sahih Muslim har 1907a, Bok 33, hadith 222 och i den äldre USC-MSA-numreringen Bok 20, hadith 4692. De tre uppgifterna går till samma digitala post. Bokstaven i 1907a ingår i beteckningen. Den närliggande posten 1907b har sin egen sida. Om en fotnot bara säger ”Muslim 4692”, kontrollera om talet hör till det äldre systemet och jämför berättaren och ordalydelsen i den text du öppnar.

En användbar not kan lyda ”Sahih Muslim 1907a, Boken om styre, bok 33, hadith 222. Äldre USC-MSA-numrering: bok 20, hadith 4692. ‘Umars berättelse om avsikter.” I en tryckt utgåva lägger du till utgåvan, bandet och sidan du faktiskt använde. På nätet sparar du den direkta länken. Läsaren får då en väg till texten även om en webbplats ändrar sina menyer.

Anteckna berättelsen och bedömningen var för sig

Samlingens namn visar var en berättelse står. En äkthetsbedömning gäller en bestämd berättelse eller överföringsväg. Samma digitala post kan även innehålla sammanställarens anmärkning och en senare utgivares bedömning. Ange vem som står bakom varje uppgift om den ska återges i ett kursblad eller föras vidare i ett samtal.

Jami at-Tirmidhi 2517 handlar om att binda fast en kamel och lita på Gud. Den översatta anmärkningen från sammanställaren beskriver den angivna vägen från Anas som gharib. Ett separat fält anger Hasan (Darussalam). Hänvisningen är Bok 37, hadith 103 inom samlingen och volym 4, bok 11, hadith 2517 i den engelska översättningen. Behåll uppgifterna med sin respektive källa. Guiden till återberättelserna om att recitera sura Al-Mulk ger ett annat exempel på närliggande poster med likartade teman och olika bedömningar.

Hitta en källa från en ensam mening

Börja med några särskiljande ord och berättarens namn om det anges. Sök först i samlingen som nämns. Prova vid behov ett uttryck på arabiska eller en annan översättning. Öppna den tänkbara träffen, läs kapitelrubriken och texten runt omkring och kontrollera om både berättaren och själva påståendet stämmer. Ett gemensamt tema kan ge flera besläktade versioner.

Sök vidare om texten saknas bland de sex böckerna. En antologi kan välja utdrag från flera verk och en kommentar kan citera en berättelse och lägga till analys. En musnad kan ordna berättelserna efter följeslagare, som JAKIM:s katalog för Ahmads Musnad visar. Om du hittar orden i en antologi, notera platsen och följ eventuella hänvisningar till ursprungssamlingen som en särskild kontroll.

Anteckna samling, kapitel, hela beteckningen och numreringssystemet innan du delar resultatet. Håll plattform eller utgivare, översättare och tillskriven bedömning i separata fält. Lägg till länken eller uppgift om utgåva och sida. Om det fortfarande är osäkert om träffen är rätt, beskriv vad du fann och varför du tvekar. Berättarens namn kan skilja sig, eller citatet kan vara ofullständigt.

I en bibliografi kan du använda två rader. Spara den mottagna hänvisningen på den första, exempelvis ”Muslim, bok 20, nr 4692”. På nästa rad skriver du källan du faktiskt öppnade, det äldre numreringssystemet, 1907a och att texten handlar om avsikter. En läsare som har en annan utgåva kan söka på följeslagaren och kapitelrubriken. På så vis går det att se både hur den första noten löd och vad du har kontrollerat.

Om du hittar texten i en skärmbild, försök öppna hela posten innan du lägger in den i en lista. Ett synligt ”hadith 1” under en rubrik om uppenbarelse är en ledtråd. Texten överst på sidan ska visa vilken samling som är vald. Anteckna var skärmbilden kom från och spara den fullständiga hänvisningen bredvid. Med namnet på berättaren och en tydlig öppningsfras kan du lättare jämföra den med en annan översättning. Registrera ett osäkert resultat som ett möjligt fynd tills det finns tillräckligt med uppgifter för att koppla ihop texterna. I en tryckt kommentar kan översättarens eller redaktörens namn finnas i förordet, även när uppgiften saknas i själva fotnoten.