
Heliga böcker i islam: Koranen, Tawrat, Zabur, Injil och Suhuf
Hitta koranverserna om de heliga skrifterna och deras mottagare. Se även hur Toran, Psaltaren och evangelierna används i sina respektive traditioner.
Muslimer ser Koranen som uppenbarelsen som Gud gav Muhammed. De tror också att Gud uppenbarade skrifter tidigare. Koranen nämner Tawrat, som kopplas till Mose, Zabur som gavs till David, Injil som gavs till Jesus och Suhuf, Abrahams och Moses tidigare skrifter. I Koranen 3:3 står Tawrat och Injil i samma vers. David och de tidigare skrifterna nämns i andra suror.
Antalet poster i en kort lista kan variera beroende på hur man grupperar de tidigare skrifterna. Koranen 4:136 uppmanar till tro på skriften som uppenbarades för sändebudet och på det som uppenbarades dessförinnan. Tron på uppenbarelse har en vidare räckvidd än en lista med namn. Guiden till islams sex trosartiklar förklarar hur tron på böckerna hör samman med tron på änglar, profeter och den yttersta dagen.
Var nämner Koranen de olika skrifterna?
- Koranen, Muhammed. I Koranen 2:97 står det att Gabriel förmedlade uppenbarelsen till profeten med Guds tillåtelse. Koranen 27:1 använder själva namnet Koranen.
- Tawrat, Mose. Koranen 5:44 använder namnet Tawrat. Koranen 2:53 handlar om skriften som Gud gav Mose. Tillsammans ger verserna stöd för den vanliga kopplingen i muslimsk undervisning.
- Zabur, David. Koranen 4:163 nämner David och det Zabur Gud gav honom. Vers 17:55 återger samma uppgift.
- Injil, Jesus. Koranen 5:46 nämner Jesus, Marias son, och säger att Gud gav honom Injil.
- Suhuf, Abraham och Mose. Koranen 87:14–19 avslutas med att hänvisa till Abrahams och Moses tidigare skrifter. Koranen 53:36–41 tar upp dem i samband med personligt ansvar.
Tawrat och Tawrah är två sätt att återge samma arabiska namn med latinska bokstäver. Detsamma gäller Injil och Injeel. En svensk översättning kan använda ord som ”Tora”, ”Psaltaren”, ”evangeliet” eller ”skrifterna” där en studieguide använder ett återgivet arabiskt namn. Sura, versnummer och personnamn hjälper när en sökning ger flera träffar. Skriv gärna ned ordvalet i den översättning du läser tillsammans med de alternativa stavningar du möter.
Koranens text, översättningen och handskriften
Koranen har en särskild ställning inom islam som uppenbarelsen till Muhammed. Koranen 25:32 besvarar frågan om varför uppenbarelsen kom gradvis och talar om att stärka profetens hjärta. Koranen 5:48 beskriver boken som uppenbarats för Muhammed som en bekräftelse av tidigare skrifter och som en auktoritet i förhållande till dem. Olika översättare kan välja olika ord för denna auktoritet. Versen talar också om olika gemenskaper och uppmanar till att tävla i goda handlingar. Läs 5:44 och 5:46 vid sidan av den för att se hur Tawrat och Injil beskrivs som vägledning.
En text, en översättning och ett föremål söks på olika sätt. Hänvisningen 5:48 leder till en viss plats i texten. Den svenska formuleringen beror på vilken översättning du läser. En signatur i en bibliotekskatalog leder till det enskilda exemplar som biblioteket förvarar. Guiden om mushaf förklarar begreppet för en nedskriven kopia av Koranen och hur ett enda blad kan bevara en del av ett större verk.
beskrivningen från universitetet i Birmingham gäller ett pergamentfragment ur Minganasamlingen. Det innehåller delar av surorna 18 till 20. Med den uppgiften kan en läsare slå upp samma text i en fullständig utgåva. Kol-14-dateringen gäller pergamentet. För att uppskatta när texten skrevs behövs också andra ledtrådar. Artikeln om läsmarkeringar i koranhandskrifter visar hur sidans utformning hjälper läsaren att hitta var avsnitt börjar och slutar.
Tawrat i Koranen och Tora i judisk tradition
I 5:44 beskrivs Tawrat som en skrift med vägledning och ljus. Enligt versen dömde profeter utifrån den åt den judiska gemenskapen. Lärda och rabbiner fick ansvar för att bevara Guds skrift. Muslimsk undervisning kopplar Tawrat till Mose. Ställ 5:44 bredvid 2:53. Den ena versen uppger skriftens namn och dess roll för en gemenskap. Den andra nämner Mose och skriften han tog emot. Genom att ange båda kan läsaren kontrollera hur sambandet beskrivs.
I judiskt språkbruk kan Tora i snäv mening avse de fem Moseböckerna. Sefarias bibliotek för Tanakh för in första till femte Moseboken under Tora. Profeterna och Skrifterna är andra delar i katalogen. Sefarias temasida om Tora förklarar också ordets bredare innebörd i judisk undervisning. När en författare använder Tora i en jämförelse med Tawrat är det därför bra att ta reda på om författaren avser Moseböckerna, ett särskilt avsnitt eller en vidare tradition.
Använd Tawrat om du sammanfattar vad det står i Koranen. När du tar upp en text i Tanakh, ange bok och avsnitt. De närbesläktade namnen och anknytningen till Mose gör en jämförelse möjlig. Ett påstående om att varje rad i en modern utgåva motsvarar uppenbarelsen i Koranens framställning behöver ytterligare belägg. Ge källorna egna hänvisningar så att läsaren kan följa båda.
Varför Zabur ofta översätts med Psaltaren
De tydligaste hänvisningarna till David är 4:163 och 17:55. I den första versen kommer uppgiften om att han fick Zabur efter en lista över profeter som fick uppenbarelser. I den andra följer den efter en beskrivning av Guds kunskap och skillnader mellan profeterna. Översättningen Psaltaren låter läsaren känna igen kopplingen till psalmtraditionen. Verserna förbinder Zabur med David utan att ange innehåll eller ordning för skriftens olika delar.
Psaltaren har en plats i respektive bibelkanon. Sefaria för den till Skrifterna i Tanakh. Bibelregistret hos USA:s katolska biskopskonferens för den till vishetsböckerna i Gamla testamentet. Genom en sådan lista kan man slå upp en viss psalm. För uppgiften om gåvan till David i Koranen går man till 4:163. Skriv vilken utgåva och vers du använder för vart och ett av de två ställena när du jämför dem.
Koranen 21:105 är ett exempel på vad en sökning i bara en översättning kan missa. I versen om att Guds rättfärdiga tjänare ska ärva landet används det arabiska ordet al-zabur. Vissa översättningar skriver ett vidare ord som ”skrifterna” här. En sökning på ”Psaltaren” riskerar att hoppa över den versen. När du jämför den med 4:163, läs vad som står omkring båda ställena innan du drar slutsatser av ordvalet.
Injil i Koranen och de fyra evangelierna
Koranen 5:46 nämner Jesus, Marias son, och säger att Gud gav honom Injil. Jesus och Injil beskrivs i relation till den tidigare Tawrat. I Injil finns enligt versen vägledning och ljus. Orden om att Injil gavs till Jesus pekar ut mottagaren av uppenbarelsen. Här lämnas enskilda boktitlar och en innehållsförteckning utanför.
I det katolska bibelregistret är evangelierna fyra böcker om Jesus: Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Apostlagärningarna och breven har egna platser i Nya testamentet. Evangelium kan också betyda själva det goda budskapet i kristet språkbruk, som i den katolska katekesens inledning om Jesus Kristus. Ange den koranvers eller den enskilda bok som jämförelsen handlar om. På så sätt framgår det om ordet gäller en uppenbarelse till Jesus, ett budskap eller en av böckerna.
Vad berättar verserna om Suhuf?
Suhuf är en arabisk pluralform som kan avse blad eller nedtecknade skrifter. Översättningar av 87:18–19 använder uttryck som ”tidigare skrifter” eller ”bokrullar”. Verserna dessförinnan behandlar rening, att minnas Herren och bön. De ställer också förkärleken för detta liv mot det kommande livets varaktighet. Om du läser från vers 14 kan du se vad som leder fram till hänvisningen i vers 18 och vad ordet ”detta” syftar tillbaka på.
Verserna 53:36–41 nämner Mose före Abraham. De följande raderna talar om att bära sin egen börda och att stå till svars för sina ansträngningar. Båda avsnitten ger exempel på vad Koranen förbinder med de tidigare skrifterna. De innehåller ingen fullständig text, inget sidantal och ingen beskrivning av ett bevarat exemplar. För att bedöma material och fysisk form hos ett visst föremål behöver man uppgifter om just det föremålet och dess förvaringsplats.
Mose står två gånger i översikten eftersom Koranen talar både om skriften han fick och om de tidigare skrifterna förknippade med honom. Om frågan är om det finns just fem böcker, använd översiktens fem poster för att hitta de relevanta verserna. Den sista posten omfattar två profeter. Den bredare formuleringen i 4:136 hjälper läsaren att se vad tron på uppenbarelse omfattar.
Så kontrollerar du ett påstående om en helig bok
- Börja med den exakta versen. För Jesus och Injil går du till 5:46 och läser verserna runtom. Anteckna namnet och det som sägs hända. För Mose noterar du 2:53 och 5:44 var för sig.
- Skriv ned översättningen. Jämför 21:105 och 4:163 med den arabiska texten om ordvalet skiljer sig i en översättning. Ange översättaren när du citerar ordalydelsen och versnumret när du återger innehållet med egna ord.
- Ge den bibliska texten en egen hänvisning. Skriv vilken kanon eller utgåva det gäller, följt av bok och avsnitt. För att slå upp en av de fyra evangelietexterna måste läsaren veta vilken bok som avses. För uppgiften om David i Koranen behövs 4:163 eller 17:55.
- Ange signaturen för föremålet. Ta reda på vem som förvarar det, dess signatur, hur mycket text som finns kvar och hur åldern har bestämts. Guiden till kolofoner i islamiska handskrifter beskriver var en avskrivare ibland lämnade namn eller datum. En katalogpost eller ägaranteckning kan också säga något om exemplarets historia.
På en rad i läsanteckningen kan du skriva ”Injil gavs till Jesus, Koranen 5:46”. På nästa rad kan du ange ”Matteusevangeliet” med kapitlet och versen du jämför. Lägg 87:14–19 bredvid 53:36–41 för Suhuf. Den ena texten leder tillbaka till bön och det kommande livet. Den andra handlar om vars och ens ansvar.





