Arabien före islam genom inskrifter, bosättningar och handelsfynd

Arabien före islam genom inskrifter, bosättningar och handelsfynd

Muslim Post Editorial Desk@muslimpost

Läs om Arabien under 300–500-talen genom daterad skrift, dammen i Ma’rib, ett hus i Dadan och transportkrukor från Fulayj i Oman.

Under 300-, 400- och 500-talen fanns jordbruksbosättningar, kungariken och samhällen med förbindelser över öknar och hav i Arabien. Varje plats ger olika slags belägg. En klippinskrift nära Najran är ett tidigt exempel på arabisk skrift. I dagens Jemen lät härskaren Abraha hugga en lång inskrift på sabeiska vid dammen i Ma’rib. Ett hus i Dadan i nordvästra Arabien visar att det fanns en bosättning. I Fulayj i Oman ger transportkrukornas beläggning och innehåll direkta spår av varuutbyte.

Uttrycket före islam omfattar hela tiden innan islam växte fram på 600-talet. Här ligger tyngdpunkten på senantiken, särskilt 300-, 400- och 500-talen. Ett exakt datum omräknat från kalendern i en inskrift och ett tidsintervall som bedöms utifrån en utgrävning svarar på olika frågor. Tillsammans ger källorna inblick i vad människor byggde, skrev, trodde och förflyttade och vilka slags belägg som kan stödja varje uppgift.

Vad en daterad inskrift vid Najran säger om arabisk skrift

I Ḥimā norr om Najran, i södra delen av dagens Saudiarabien, publicerade den fransk-saudiska forskargruppen Christian Julien Robin, Ali Ibrahim al-Ghabbān och Saʿīd al-Saʿīd flera tidiga inskrifter från Najranområdet. En klippinskrift med beteckningen Ḥimā-South PalAr 1 har ett datum som utgivarna räknar om till år 470. Den är ett belägg för att en igenkännlig tidig arabisk skrift då var i bruk. Årtalet gäller just denna inskrift. Olika former av arabiska hade talats tidigare, och snarlika bokstavsformer fanns i äldre skrift.

Skriftens och språkets historia går att undersöka på olika sätt. I en studie av en klippinskrift norr om Taif visar Ahmad Al-Jallad och Hythem Sidky hur bokstavsformer och stavning gör det möjligt att identifiera tidig arabisk skrift. De tar upp förhållandet till nabateisk arameisk skrift, inklusive övergångsformer, och beskriver skillnader mellan inskrifter från 400- och 500-talen. Inskriften från Rīʿ al-Zallālah saknar datering. Den kan läsas bredvid daterade exempel utan att få deras årtal. Guiden till arabiska kalligrafiska skrifter behandlar former som senare utvecklades för handskrifter och byggnader.

Vad invånarna i Dadan byggde och förvarade

I Wādī al-Qurā vid dagens AlUla undersökte Dadan Archaeological Project en stor byggnad i den södra delen av fornlämningsområdet. Rapporten om senantik bosättning anger att huset användes från slutet av 200-talet eller början av 300-talet till början av 600-talet. Det låg i en by som växte fram efter att verksamheten vid den stora bosättningskullen upphörde omkring mitten av 200-talet. En undersökning av enbart kullen skulle ha missat den senare byn. Förflyttningen inom oasen visar att valet av grävplats påverkar vad fynden kan berätta om områdets historia.

En brunn inne i byggnaden och keramik med spår av förändrad tillverkning och användning tyder på att den var en bostad. Forskarna menar att det finns tecken på att de tidiga invånarna var relativt välbeställda. På markytan samlade de in en skärva av fin nordafrikansk keramik med röd yta. Formen ger en datering till år 325–420. Få importerade keramikkärl identifierades. Några stora förvarings- eller transportkärl kommer troligen från norra Hijaz, kanske från Tayma. Rapporten håller isär ytfyndet och det som grävdes fram. Ett föremåls avlägsna ursprung visar att det har flyttats. Dess väg och handelns omfattning kräver andra belägg.

Brunnen och huset visar hur boendet var beroende av tillgång till vatten just där. Guiden till Omans aflaj-system för bevattning ger ett annat exempel, där fokus ligger på hur kanaler fördelar vatten. De olika typerna av infrastruktur hör till olika platser och skalor.

Enligt forskarna hörde huset till en by på omkring ett hektar. Brunnen och föremålen ger ledtrådar till livet i ett hushåll under flera faser. Formen på den nordafrikanska skärvan som hittades vid byggnaden visar när kärlet kan ha tillverkats. Husets lager i sin tur visar när människor var verksamma där. De två metoderna säger olika saker om tid. I stället för att bara fråga om Dadan hade förbindelser med avlägsna områden kan man fråga vilka föremål som säkert kan knytas till var och en av husets faser.

Vad inskrifterna säger om religion i Ḥimyar

I bergsområdena i dagens Jemen lämnade kungariket Ḥimyar inskrifter på sabeiska. Garb Bayt al-Ashwal 2 tillskriver Himlens herre hjälpen med ett palatsbygge som beställdes av Malkikarib Yuha’min och hans söner. Översättningen i Posen Library anger januari 384 som omräknat datum. Den formella redogörelsen för det kungliga bygget innehåller en religiös åkallan. Orden visar hur beställarna beskrev gudomlig hjälp. De säger mindre om de vardagliga övertygelserna hos dem som byggde eller använde palatset.

En annan inskrift, Garb Bayt al-Ashwal 1, är odaterad. I sin studie av judendomen i Ḥimyar förlägger Christian Julien Robin den till en namngiven medregents tid omkring år 380–420. Inskriften åkallar Himlens och jordens herre och hänvisar till Israel. Robin beskriver också en liten hebreisk inskrift i monogrammet på mitten. Både hebreiskan och omnämnandet av Israel tyder på en anknytning till judendomen. Jämförelsen med den kungliga åkallan visar hur namnet på en gemenskap och ett inslag på ett annat språk kan ge mer information än en hänvisning till en enda gud.

Inskriften vid Ma’ribs damm förbinder styre och religion

Den långa inskriften CIH 541 hör till dammen i Ma’rib. Den skildrar händelser under Abraha, en härskare förknippad med Aksums närvaro i Sydarabien, och brukar dateras till 548. I början åkallas Raḥmānān, Messias och den heliga anden. Den kristna åkallan är skriven på sabeiska, samma språk som i tidigare inskrifter med andra religiösa uttryck. Texten namnger Abraha och tar upp arbete vid dammen och politiska händelser. En utgåva med fotografi, transkription och översättning visar hur texten är ordnad och var läsningen är osäker.

Åkallan och redogörelsen för reparation står på samma monument. Jordbrukssamhället var beroende av dammen. Reparationen gav samtidigt härskaren ett tillfälle att offentligt framhålla sin roll. Inskriften förmedlar hovets berättelse och vilka deltagare det valde att namnge. Invånarnas olika övertygelser och egna böner omfattas inte av den uppgiften. Lästa tillsammans gör inskrifterna det möjligt att fråga vem som beställde texten och vilka ord som anger religiös tillhörighet. Kvitton och administrativa brev från tidig islamisk tid ger ett exempel på vardagsdokument från en yngre period med andra uppgifter än ett offentligt monument.

Vad krukorna från Fulayj i Oman berättar om handel

Fulayj ligger i Omans kustområde Al Batinah, inåt land från hamnstaden Sohar. Arkeologerna fann ett fort som byggdes mellan början av 400-talet och mitten av 500-talet. Rapporten från det brittisk-omanska projektet redogör för de fynd som knyter platsen till sen sasanidisk närvaro. Byggnaden användes också igen under tidig islamisk tid. De undersökta lagren skiljer mellan verksamhet före fortet, bruket av det och den senare återanvändningen. En säker plats i ett lager hjälper till att datera ett föremål bättre än en allmän uppgift om var det hittades.

En studie från 2026 om femton skärvor från transportkrukor placerade skärvorna i den arkeologiska kontexten och analyserade deras bitumenbeläggning. Forskarna fann två olika grupper i sammansättningen och kopplade dem till källor i olika delar av sydvästra Iran. De fann även markörer för rödvin i fem prover. En skärva kom från ett lager som hör till fortets tidiga bruk. Andra skärvor hör till längre tidsintervall, bland annat ett lager för återanvändning över övergången till tidig islamisk tid. Undersökningen visar vad vissa krukor innehöll och varifrån beläggningen kom. Leran, det vattentäta lagret och innehållet kan ha haft olika ursprung.

Krukornas form vittnar om att de användes till transport. Resterna och beläggningens sammansättning förbinder platsen med utbyte över Persiska viken och Indiska oceanen. Fler belägg krävs för att identifiera fartyget som bar en viss kruka eller uppskatta hur mycket vin som fördes över viken på ett år. Guiden om monsunsegling i handeln på Indiska oceanen tar upp betydelsen av årstidsvindar för längre resor. I Fulayj ser vi lokala rörelser genom skärvorna som lämnades kvar.

Det framgår av provnumren vad resultatet täcker. Skärva 3465 har vinmarkörer och hör till ett lager knutet till bruket av fortet. Skärva 3459 hör till återanvändningen, som forskarna placerar brett från slutet av 500-talet till slutet av 600-talet. Bland de andra positiva resultaten finns en skärva från ett tidigare lager och bitar som kan ha flyttats innan de hamnade i jorden. De fem positiva proverna hör till flera sammanhang. För ett påstående om seklerna före islam väger varje lagers datering lika tungt som kemin.

Hur man jämför ett ristat årtal med en arkeologisk datering

Börja med vad som dateras. År 470 i Ḥimā är omräknat från en enskild klippinskrift. Tidpunkten då huset i Dadan kom i bruk är ett intervall grundat på utgrävda föremål och deras sammanhang. I Fulayj är ett säkert samband med ett lager viktigt, eftersom samma typ av kärl kan förekomma i flera perioder. I Ma’rib går det att skilja på när inskriften kom till, händelserna den skildrar och dammens tidigare historia.

Vid ett påstående om religion kan man fråga vilken skrivare, beställare eller gemenskap källan företräder. En text om ett palats eller en damm berättar ofta vad ansvariga ville offentliggöra. En inskrift på en klippa kan bevara vad en enskild person valde att lämna där. Vid ett påstående om handel kan man fråga om belägget kommer från ett keramikföremål, ett laboratorieresultat eller en beskrivning av en färdväg. En säkert identifierad import visar att det fanns en förbindelse. Antalet föremål och deras sammanhang avgör vad mer som kan sägas.

Dokument och undersökningar för vidare läsning