Minbarens delar: dörrar, trappa, avsats och baldakin

Minbarens delar: dörrar, trappa, avsats och baldakin

Muslim Post Editorial Desk@muslimpost

Lär dig känna igen dörrar, steg, sidopaneler och baldakin på en minbar med exempel från Kairouan, Marrakech och museernas konserveringsrapporter.

En minbar är en upphöjd predikstol i en moské. På många historiska exemplar leder en ingång i golvnivå till en trappa upp till en liten avsats. Ovanför avsatsen kan det finnas en kupol eller en baldakin. Vid trappans sidor sitter ofta paneler med sniderier eller inläggningar. Delarna är lättast att känna igen på ett foto som visar både framsidan och en av sidorna. Framsidan visar ingången, och från sidan kan man se åt vilket håll trappan stiger.

Vad man kan få veta om en predikstol beror på vad som har bevarats. En hel minbar visar hur ingången, trappan och den övre konstruktionen hör ihop. Lösa dörrblad kan visa träfogarna på nära håll. Om bara en snidad bräda finns kvar kan museets katalog ibland ange om den hörde till ett trappsteg eller en sida. Exemplen här visar vad som har bevarats, vad som har restaurerats och vilka delar som är kända genom äldre fotografier.

Följ trappan från dörrarna till baldakinen

En minbar av trä på Victoria and Albert Museum visar hela formen. Katalogposten för 1050–1869 beskriver en dörr med två blad under en fris av muqarnas. Bakom dörren leder sju steg till en liten avsats under en lökformad kupol. Sett från sidan fyller trekantiga paneler utrymmet under den stigande trapplinjen. Dörren och panelernas sluttande kant gör det möjligt att följa trappans riktning även när enskilda steg är svåra att se. Victoria and Albert Museum, minbar 1050–1869.

Inskrifter nämner den mamlukiske sultanen Qaytbay. Museet daterar därför föremålet till hans regeringstid, 1468–1496. Kairo anges som sannolik tillverkningsort, medan den ursprungliga moskén är okänd. Tillverkningen och den första placeringen är två olika frågor om föremålets historia. De dekorerade dörrbladen markerar ingången, kupolen visar den övre delen och inskrifterna ger underlag för dateringen. Guiden om imam, muezzin och khatib förklarar benämningar på den som håller fredagspredikan.

Läs de trekantiga sidorna på minbaren från Kutubiyya

Minbaren som förknippas med Kutubiyyamoskén i Marrakech började tillverkas i Córdoba omkring 1137. Den almoravidiske härskaren Ali ibn Yusuf beställde den till sin fredagsmoské. Almohaderna bevarade predikstolen efter att de intagit Marrakech, och den användes sedan i Kutubiyya. Det bevarade exemplaret är dokumenterat på El Badi-palatset. Staden där det tillverkades, moskéerna där det användes och platsen där det har bevarats hör till olika skeden i föremålets historia. Metropolitan Museum of Art och Marockos kulturministerium, volym om konserveringen av minbaren från Kutubiyya.

Den marockanska katalogposten beskriver en flyttbar predikstol med åtta steg och dekor på både in- och utsidorna. Följ den sluttande trapplinjen på en sidobild och titta sedan på det stora geometriska mönstret nedanför. Små månghörniga fält i nätet innehåller snidade växtmotiv. Ytan förenar träintarsia med inläggningar, bland annat av ben. En översiktsbild visar hur mönstret passar in på den trekantiga sidan. En närbild visar linjerna och de små snidade fälten emellan. Guiden till geometriska mönster förklarar hur man följer former och linjer som upprepas. El Badi-palatset, katalogpost för minbaren från Kutubiyya.

Vad konserveringen visade under trappstegen

Minbaren från Kutubiyya lutade när konservatorerna undersökte den. Mark D. Minor deltog i arbetet och beskriver invändiga brädor från tidigare reparationer som pressade isär sidorna och höll predikstolen kvar i sitt lutande läge. Gruppen dokumenterade och tog bort stagen. Den monterade sedan nya invändiga stöd med avtagbara klämmor. Fotografier före och efter behandlingen visar hur en förändring som är svår att se på en närbild av snideriet kunde påverka hela predikstolens form och stabilitet. Mark D. Minor, redogörelse från arbetet med minbaren från Kutubiyya.

Samma rapport uppger att två saknade sättsteg längst ner i trappan ersattes. Ett sättsteg är den lodräta ytan mellan två trappsteg. Plansteget är den vågräta yta man sätter foten på. Skillnaden gör det lättare att lokalisera en åtgärd på en detaljbild eller i en rapport. Ersättningen gäller två lodräta ytor. Arbetet med stöden gäller hur sidorna hålls på plats. När rapporten anger vilka delar som berörs får läsaren en tydligare bild än av restaureringsåret ensamt.

Vad lösa dörrblad och en ombyggd entré visar

Metropolitan Museum of Art daterar dörrparet 91.1.2064 till omkring 1325–1330. Museet bedömer att dörrarna kan komma från Saif al-Din Qawsuns moské i Kairo. Dörrbladen innehåller bland annat rosenträ, kallat rosewood i katalogen, och mullbärsträ. Inläggningarna omfattar elfenben och ebenholts. I ljudkommentaren beskriver en konservator noga anpassade delar med fogar som griper in i varandra. Därigenom kan materialen svälla och krympa när luftfuktigheten ändras. Dörrarna dokumenterar entréns storlek och snickeriarbete. För trappan och den övre avsatsen behöver man titta på exempel där de delarna är bevarade. Metropolitan Museum of Art, par minbardörrar, 91.1.2064.

Museum of Fine Arts i Boston har en annan entré sammansatt kring delar från slutet av 1300-talet. Enligt museet sitter det nu en panel med två sextonuddiga stjärnor där två dörrblad tidigare öppnades inåt. En inskrift nedtill tyder på att åtminstone en del tillverkades i Kairo för sultan al-Zahir Barquq. Det är viktigt att hålla isär vilka delar som omfattas av inskriften och den senare sammansättning som syns i dag. Museum of Fine Arts i Boston, översikt över konserveringen av minbarens entré.

Analysen identifierade aleppotall i huvudramen och i den nedre brädan med inskriften. Sex träprov gav dateringar från mitten av 1300-talet till mitten av 1400-talet. De resultaten gäller träet i de provtagna delarna. Röntgenbilder gav andra upplysningar om hur vissa dekorativa delar satt fast. Museet föreslår att några elfenbensplattor på mittpanelen tidigare kan ha suttit på sidan av en minbar. Träets ålder och tidpunkten då det monterades på sin nuvarande plats svarar på två skilda frågor. Museum of Fine Arts i Boston, träanalys och röntgenbilder.

Placera ett fragment från ett sättsteg eller en sidopanel

Museet för islamisk konst i Raqqada bevarar ett snidat fragment av teak från minbaren i Stora moskén i Kairouan. Posten BS 200 placerar det som en del av ett sättsteg längst upp i trappan och daterar det till 856–863. Den smala brädan är 64 centimeter lång och 5,5 centimeter bred. Den pryds av vinblad och druvklasar. Katalogen anger att några delar togs bort i samband med restaureringen omkring 1920 och förvarades med moskéns historiska föremål. Guiden till Stora moskén i Kairouan visar var minbaren hör hemma i byggnaden. Museet för islamisk konst i Raqqada, snidat fragment BS 200.

Fragment 34.150.1 på Metropolitan Museum of Art kommer från sidan av en annan minbar. Det snidade och målade teakstycket tillverkades i Yazd år 1151. Museet namnger Abu Bakr ibn Muhammad som beställare. Fragmentet är 120,7 centimeter högt och 31,4 centimeter brett. Jämför med det smala stycket från Kairouan och läs vad katalogerna säger om delarnas ursprungliga placering. Båda är av teak. Den ena posten anger trappans översta sättsteg och den andra en sida av predikstolen. Metropolitan Museum of Art, minbarfragment från Yazd, 34.150.1.

När historiska fotografier bevarar formen

Minbaren som Nur al-Din beställde i Aleppo på 1100-talet erbjuder ett annat slags jämförelse. Sylvia Auld beskriver i Metropolitan Museum of Arts utställningskatalog om Jerusalem en trekantig konstruktion med dörrar, en invändig trappa och en baldakin av muqarnas över avsatsen. Fotografier tagna före branden 1969 visar formen och utsmyckningen på träpredikstolen som förstördes i Al-Aqsamoskén. Katalogen återger ett gammalt fotografi tillskrivet Félix Bonfils och visar de förkolnade delar som Islamiska museet i Jerusalem bevarar under nummer 142/40. Den nämner även en senare rekonstruktion. Metropolitan Museum of Art, Nur al-Dins minbar, s. 136–137 och katalognummer 93.

Baldakinen i det här exemplet består av små celler som ordnats stegvis. På Victoria and Albert Museum har avsatsen en lökformad kupol och muqarnas sitter ovanför ingången. Titta först på cellernas placering innan du använder dem för att känna igen minbarens översta del. De kan bilda en fris över dörrarna, täcka avsatsen eller finnas på flera ställen på samma predikstol. Guiden om muqarnas förklarar geometrin i större arkitektonisk skala.

Så granskar du en minbar på ett foto eller på museum

Börja med ett foto som visar både basen och den övre konstruktionen. Hitta ingången och se åt vilket håll trappan stiger. I sidovyn kan du följa den långa sluttande kanten ned mot ingången. Leta efter avsatsen högst upp och se om den har en kupol, baldakin eller annan överbyggnad. När du vet var en panel sitter kan du studera snideriet eller inläggningarna i närbild.

Läs sedan bildtexten och museets katalogpost. Ett dörrpar, en ombyggd entré och ett sidofragment visar olika delar. För ett komplett föremål som har restaurerats kan en rapport ange vilka delar som ersatts eller stabiliserats. Jämför du två foton av samma minbar, kontrollera om de visar det historiska föremålet, dess skick före eller efter behandling eller en senare rekonstruktion. Ange inventarienumret om det finns så att läsaren kan hitta samma föremål och dokumentation.

Museikataloger och konserveringsrapporter