
Vad är en jharokha? Mogulernas balkongfönster och kejsarens offentliga framträdande
Från marmorbalkongen i Lahore till bilderna av Jahangir och Shah Jahan i Agra. Jämför byggnader i Mandu, Fatehpur Sikri och Jaipur.
En jharokha, även skrivet jharoka, är ett balkongfönster eller ett litet utskjutande burspråk i sydasiatisk arkitektur. I mogulernas hovmåleri ramar öppningen ofta in kejsaren högt över en terrass eller audienssal. Ordet kan syfta på själva öppningen och på den plats som härskaren intar vid en ceremoni. Ett måleri visar vilka som står under fönstret och hur konstnären har framställt deras rang. En byggnadsbeskrivning kan ange vilket material utsprånget är gjort av och hur det bärs upp.
Ett albumblad på Aga Khan Museum visar Jahangir ovanför en folksamling i fortet i Agra. Det är ett tydligt exempel på hur kejsaren framträdde inför folk. En dokumenterad marmorbalkong i fortet i Lahore ger andra uppgifter. Fyra konsoler av röd sandsten bär utsprånget. Tillsammans ger exemplen ordet en byggd form och ett sammanhang vid hovet. Konstruktionen på respektive plats måste läsas ur dokumentationen av just den byggnaden.
Så känner du igen ett utskjutande balkongfönster
Börja där öppningen möter huvudväggen. Från sidan syns om en plattform eller ett litet rum skjuter ut framför väggen. Leta efter konsoler under utsprånget och kontrollera om det finns tak, taksprång eller baldakin över öppningen. En balustrad markerar framkanten av platsen där en person kan stå eller sitta. Ett galler kan fylla ett fönster, också när det sitter i ett utskjutande byggnadsparti. Varje del ger skilda uppgifter: var kanten går, vad som bär upp den, vem som kan se ut och hur mycket en person på insidan syns utifrån.
Pakistans nationella institut för historisk och kulturell forskning publicerade en undersökning som beskriver en balkong i vit marmor i Daulat Khana-e-Khas-o-Amm i fortet i Lahore. Fyra ormformade konsoler av röd sandsten bär den utskjutande delen. Undersökningen placerar byggnaden norr om Diwan-e-Amm, salen för offentliga audienser, och kopplar balkongen till hur kejsaren visade sig för personer av olika rang. På ett foto kan du först leta efter den vita plattformen, sedan efter de röda stöden under den. Materialen och antalet konsoler utmärker den här balkongen. Historiska fort i Pakistan, fortet i Lahore, s. 47–48.
Konsolen sitter under plattformen. Ett stengaller kan stå framför öppningen, medan en baldakin av tyg kan skugga platsen eller markera den uppifrån. I en tät bild rakt framifrån kan konturerna skymma varandra så att djupet försvinner. En bild från sidan eller underifrån visar hur delarna möter väggen. När gallertypen är känd och går att studera för sig blir det lättare att jämföra öppningar. Hur jali och mashrabiya reglerar insyn.
Vad byggnaderna i Agra och Fatehpur Sikri visar
Fortet i Agra ligger på Yamunas högra strand. Indiens arkeologiska myndighet daterar Akbars stora ombyggnad i röd sandsten till 1565–1573. Den beskriver också att mycket av den äldre anläggningen har försvunnit. Shah Jahan lät riva byggnader för att uppföra palats i vit marmor. Under brittisk militär användning revs ytterligare hus för kaserner. Dagens foton visar enskilda bevarade delar av en anläggning som förändrats under flera regenter och senare brukare. Fortets namn i en konstkatalog anger var scenen utspelar sig. För att koppla scenen till ett bevarat fönster krävs också uppgifter om det fönstrets konstruktion och ålder. Indiens arkeologiska myndighet, fortet i Agra.
Fatehpur Sikri har en egen byggnadsbeskrivning från Akbars tid. Vid västra sidan av salen för offentliga audienser beskriver Unesco kejsarens plats som ett litet upphöjt rum, avskilt med genombrutna stenskärmar och täckt av ett lutande stentak. Rummet är direkt förbundet med palatsanläggningen. Beskrivningen kopplar det upphöjda sätet till vägen från palatset och det offentliga utrymmet framför. Plats och konstruktion kommer från den bevarade byggnaden. En hovmålning som är koncentrerad till kejsaren kan lämna passagen bakom hans plats utanför bilden. Unesco, byggnadsbeskrivning av Fatehpur Sikri.
Jahangir i fortet i Agra och betydelsen av darshan
På albumbladet AKM136, daterat till slutet av 1500-talet eller början av 1600-talet, visar sig Jahangir i balkongfönstret. Höga ämbetsmän står på marmorterrassen direkt under honom. Längre ned fyller en större folksamling gården. Aga Khan Museum tolkar scenen som kejserlig darshan, ett offentligt framträdande där människor kunde se härskaren. De tre nivåerna ordnar bilden. De gör också avståndet tydligt mellan att se Jahangir nerifrån och att stå nära nog att betjäna honom.
Vid den röda baldakinen till vänster har konstnären målat en guldkedja med klockor. Museet förbinder den med Jahangirs memoarer. Där berättar han att den som sökte rättvisa kunde få kedjan att klinga för att dra till sig uppmärksamhet. På bilden står en vakt vid kedjan och en person som kan vara en framställare blir bortkörd. Memoarerna anger kedjans uttalade syfte och målningen visar en särskild situation kring tillträdet. Båda uppgifterna hjälper läsaren att förstå bilden. För en uppgift om ett bevarat beslag i fortet skulle det behövas dokumentation av den delen. Aga Khan Museum, kejsar Jahangir vid jharoka-fönstret, AKM136.
På bladets baksida finns kalligrafi, i linje med albumformatet. Formatet spelar roll när bladet jämförs med en målning i en krönika. Ett albumblad kan sammanföra en hovscen och ett kalligrafiskt exempel. I en handskrift kan en bild stå bredvid berättelsen om en händelse. Avskriften eller sammanställningen av volymen tillför ett eget datum. Akbars illustrerade epos ger ett annat exempel på hur omfång och format påverkade framställning och läsning av mogulmålningar. Omfång och format i Akbars Hamzanama.
Shah Jahans trontillträde och rangordningen i bilden
I Royal Collection Trusts Padshahnama målar Bichitr Shah Jahan när han tar emot sina tre äldsta söner vid en durbar, en formell hovsammankomst. Katalogen förlägger ceremonin till fortet i Agra våren efter Jahangirs död i november 1627. Bilderna på uppslaget dateras till omkring 1630–1640. Kejsaren sitter högt i mitten av den offentliga audienssalen. På balkongen kysser han sin äldste son Dara Shukoh på pannan. Avspärrningarna, adelns placering och tjänarna med kejserliga insignier visar hur närheten till härskaren ordnades. Den höga öppningen blir bildens mittpunkt. Royal Collection Trust, Shah Jahans trontillträde, RCIN 1005025.k och 1005025.l.
Prins Khurram, Jahangirs son, blev Shah Jahan. Tronföljden förklarar varför samma person är prins på en målning och kejsare på en annan. Det bevarade bandet i Royal Collection skrevs av 1656–1657. Enligt katalogen är det osäkert när bilderna lades till. Ceremonin, målningen och avskriften har var sin tidpunkt. Den höga centrala jharokhan återkommer som ett sätt att återge hovets rangordning. Placeringen på sidan visar hur konstnärerna arbetade. Salens mått och avstånd behöver däremot undersökas i byggnadsdokument. Royal Collection Trust, Padshahnama-handskriften, RCIN 1005025. Mogulernas tronföljd från Akbar till Shah Jahan.
Tigerbalkongen och en målad scen som utspelar sig i Mandu
Indiens arkeologiska myndighet dokumenterar ruinerna av Nahar Jharokha på ett torg öster om Dilawar Khans moské i Mandu, i Malwa. Marmorbalkongen vilade en gång på en tigerfigur, som gav balkongen dess namn. Enligt undersökningen kan härskaren ha visat sig för sina undersåtar här. Byggnaden bakom har en stil som rapporten förknippar med Jahangirs vistelse i Mandu. Läget, materialet och det tidigare stödet ger sammanhang åt tolkningen av just denna ruin. Indiens arkeologiska myndighet, Nahar Jharokha och anläggningen, s. 13.
Royal Collection Trust bedömer att Payags målning från omkring 1640 sannolikt visar en ceremoni den 12 oktober 1617 i palatsets offentliga audienssal i Mandu. Jahangir sitter vid balkongen och överlämnar ett turbanornament med ädelstenar till prins Khurram. Under balkongen syns en jordglob, personer, ett lejon och ett nötkreatur. Katalogen förklarar att den allegoriska passagen lades till av konstnären. Ruinen och bilden berör närliggande bruk av balkonger i Mandu. Det behövs fler belägg för att identifiera den målade balkongen som Tigerbalkongen. Royal Collection Trust, Payags audiensscen i Mandu, RCIN 1005025.an.
I ruinbeskrivningen bar en tiger balkongen. De båda djuren på målningen ingår i en framställning om styre och harmoni. Deras läge under öppningen lockar till en snabb jämförelse. En bildtext kan precisera om djuret är en registrerad byggnadsdel, en avbildad utsmyckning eller en del av en allegori. Så kan människor och djur på museiföremål tolkas.
Vad senare rajputfönster ramade in och gjorde synligt
I en målning från rajputriket Sawar, från omkring 1730 och bevarad på Cleveland Museum of Art, håller en adelsdam en ros under en flikig båge. Armen vilar ovanför balustraden som täcks av en matta. Museet tolkar mattan som ett tecken på kunglig ställning och förknippar inramningen med att mindre hov tog upp mogulernas bildkonventioner. Fönstret riktar blicken mot kvinnan, profilen och omgivningen. Katalogen anger typen av scen. Den enskilda byggnaden är inte identifierad. Cleveland Museum of Art, adelsdam vid ett jharokha-fönster, 2018.182.
Hawa Mahal i Jaipur är en senare byggnad. Distriktets folkräkningshandbok daterar Vindarnas palats till 1799, under Sawai Pratap Singh. Den beskriver en fasad i fem våningar med utskjutande, halvåttkantiga fönster, genombrutna galler och välvda tak. Paviljongen gav hovets kvinnor en plats där de kunde se ut över staden. Albumbladet med Jahangir betonar att människor på gården kunde se kejsaren. I Jaipur gav det utskjutande gallret utsikt och begränsade samtidigt insynen från gatan. Jaipurdistriktets folkräkningshandbok, Hawa Mahal, s. 66.
Så skriver du en bildtext om en jharokha
För ett foto börjar du med platsen, byggnaden och den synliga delen. Beskriv vad vinkeln visar: undersidan, konsolerna, gallrets öppningar eller takets form. Använd en byggnadsundersökning för uppgifter utanför bilden. En närbild av konsolen och en vy över hur sätet förhåller sig till gården svarar på olika frågor. I Lahore anges materialet och antalet stöd. Fatehpur Sikris beskrivning anger det höga rummet med stengaller och vägen dit från palatset.
För en målning anger du samlingsnummer, den person eller episod som katalogen identifierar och bildens datum. Om händelsen har ett eget datum anges det för sig. Beskriv var konstnären placerar figurerna och vilken uppgift ett tyg eller en symbol har. På AKM136 finns kedjan vid baldakinen till vänster, en bit från Jahangirs fönster. Hos Payag är framställningen under balkongen allegorisk. En precis platsangivelse gör att läsaren hittar detaljerna och kan se vad varje uppgift bygger på.
Byggnadsundersökningar och museikataloger
- Utsprång, marmor och konsoler i röd sandsten. Historiska fort i Pakistan, fortet i Lahore.
- Ombyggnad och senare förändringar. Indiens arkeologiska myndighet, fortet i Agra.
- Upphöjt rum med stengaller vid audienssalen. Unescos världsarvscentrum, Fatehpur Sikri.
- Jahangirs albumblad, publiken och rättvisans kedja. Aga Khan Museum, AKM136.
- Trontillträde, målningarnas datering och hovets rangordning. Royal Collection Trust, RCIN 1005025.k och 1005025.l.
- Handskriftens datering och hovscenernas komposition. Royal Collection Trust, RCIN 1005025.
- Ruin, tidigare stöd och föreslagen funktion. Indiens arkeologiska myndighet, Nahar Jharokha.
- Payags scen, sannolik händelse och allegori. Royal Collection Trust, RCIN 1005025.an.
- Porträtt från Sawar och balkongens ram. Cleveland Museum of Art, 2018.182.
- Senare utskjutande gallerfönster och utsikt. Jaipurdistriktets folkräkningshandbok, Hawa Mahal.





