
Därför säger muslimer alhamdulillah efter en nysning
Läs de tre arabiska fraserna, vem som säger vad och vad haditherna berättar om tystnad och upprepade nysningar.
Muslimer säger alhamdulillah efter en nysning eftersom en hadith säger att profeten Muhammad lärde den som nyser att lovprisa Gud. Den som hör lovprisningen kan säga yarhamukallah och be att Gud ska visa barmhärtighet mot den som nös. Den första personen kan sedan be om vägledning och goda förhållanden för den som lyssnade. De tre fraserna står i den ordningen i Abu Hurayras berättelse i Sahih al-Bukhari.
Den som nyser och den som hör har olika repliker. Det blir lättare att följa samtalet när man vet vem som säger vad. Ett svenskt ”prosit” visar ungefär när ett svar brukar komma. Det fångar inte de tre frasernas innebörd. Raderna på arabiska och den ungefärliga läsningen följer den citerade berättelsen. Förklaringarna på svenska hjälper dig att förstå innebörden.
Vad alhamdulillah betyder efter en nysning
Alhamdulillah betyder att lovprisningen tillhör Gud. I Sahih al-Bukhari 6224 återger Abu Hurayra att den som nyser först säger:
الْحَمْدُ لِلَّهِ
Ungefärlig läsning: al-ḥamdu lillāh. Lovprisningen riktar sig till Gud. Den som nyss nös kan säga detta även ensam eller när ingen svarar. I hadithen kommer lovprisningen före ett svar från en annan person. Artikeln om alhamdulillah och andra vanliga arabiska uttryck beskriver fler sammanhang där samma fras används.
Om du ser olika stavningar med latinska bokstäver, jämför den arabiska raden. Det sammanskrivna alhamdulillah och det delade al-hamdu lillah kan syfta på samma ord. En översättning återger innebörden. En transkription ger en ledtråd till uttalet. På ett övningskort kan du lägga dem på olika rader för att läsaren ska kunna hitta den hjälp den behöver.
Sahih al-Bukhari 6223 står i ett kapitel om nysning och gäspning. I uppmaningen om ett svar nämns också att den som svarar har hört lovprisningen. Börja där om din första fråga är varför de här orden används, och öppna sedan 6224 om du vill se hela ordningen. Du kan jämföra andra förklaringar du hört med vad som står i de två berättelserna.
Vad den som hör lovprisningen säger
Samma hadith ger den som hör en kort vädjan. När du hör att en person lovprisar Gud efter att ha nyst, är svaret i berättelsen:
يَرْحَمُكَ اللَّهُ
Ungefärlig läsning: yarḥamuka llāh, ofta skrivet yarhamukallah. Det betyder ”må Gud förbarma sig över dig”. Den som hör säger det till den som nös. I beskrivningar av bruket kallas bönen för den andra tashmit. Egyptens Dar al-Ifta definierar ordet i sitt arabiskspråkiga svar om hur man svarar på en nysning och hänvisar till samma samtal.
Platsen i samtalet påminner om ”prosit”, men uttrycket är en särskild vädjan om Guds barmhärtighet. Om ni övar i par kan du märka den här raden med ”lyssnaren”. Personen som nös har redan sagt den första raden. I artikeln om dua och rituell bön förklaras vilken sorts bön det rör sig om när man gör en personlig vädjan i ett vanligt samtal.
För att öva rollen utan att först försöka läsa de arabiska orden kan ni säga betydelsen på svenska. Den ena uttalar sitt lov. Den andra ber för den första. När ni sedan går tillbaka till den arabiska raden kan ni jämföra vilken person varje bön gäller. Det gör det lättare att uppfatta vad den som talar vill säga.
Vad den som nös kan svara
När lyssnaren har bett Gud visa barmhärtighet anger berättelsen en bön som den första personen kan använda som svar:
يَهْدِيكُمُ اللَّهُ وَيُصْلِحُ بَالَكُمْ
Ungefärlig läsning: yahdīkumu llāhu wa yuṣliḥu bālakum. Den ber Gud att vägleda dem som tilltalas och ställa deras angelägenheter till rätta. I en förklaring kan det stå att Gud ska göra deras tillstånd bättre. Det är andra ord för samma avslutande önskan. Den som säger första raden säger också den tredje.
En längre form av den första raden handlar om att lovprisa Gud i alla omständigheter. I Jamiʿ al-Tirmidhi 2960 kommer den formen från Abu Ayyub och följs av de två svaren. Muftiämbetet för Malaysias federala territorier beskriver både den korta och den längre inledningen. Om en ordalydelse låter ovanlig, jämför början med källan och läs sedan vem som säger de två andra raderna. Även de lovprisningar som kan sägas omkring en måltid går att läsa med sitt eget sammanhang och sin källa.
Ett övningsblad kan sätta lovprisningen på den första raden, lyssnarens vädjan om barmhärtighet på den andra och den avslutande bönen på den tredje. I ett samtal kan de följa snabbt på varandra. Om du vet vad varje person gör kan du känna igen ordningen utan att titta på bladet.
Varför det ibland finns en längre första fras
En person kan säga några ord efter alhamdulillah. I rapporten från Abu Ayyub utvidgar de lovprisningen till alla omständigheter. I Jamiʿ al-Tirmidhi 2738 berättar Nafi om ett annat samtal. Någon nös nära Ibn Umar, prisade Gud och lade till en hälsning om fred över sändebudet. Ibn Umar sade att han också använder de orden och nämnde sedan den formel han fått lära sig för just nysning. Den handlar om att lovprisa Gud i alla lägen.
Berättelserna hjälper till med två frågor, vad orden betyder och var den korta respektive långa formen finns. Om du citerar från Bukhari 6224 kan du behålla den korta inledning som står där. För en jämförelse kan du skriva ut båda inledningarna separat, med hänvisningarna bredvid. Den längre formen är också en lovprisning och tillhör personen som nyser.
För att se vad som ändras kan man läsa de två första fraserna i sina samlingar och skriva dem på var sin rad på en lapp. Den korta och den långa formen är två möjligheter i första ledet. Om ni övar med två röster kan en välja den korta eller den långa formen och låta den andra rösten vänta på sin tur. Hänvisningen visar varför ni läser just den formen. Personens svar börjar först vid bönen om barmhärtighet.
Om du hör nysningen men inte lovprisningen
I Sahih al-Bukhari 6225 nyser två personer framför profeten. Han svarar den ena. På frågan om varför förklarar han att en person hade lovprisat Gud och att den andra inte hade gjort det. Sahih Muslim 2992 gör samma åtskillnad i en berättelse där Abu Musa förklarar varför han svarade en person och inte en annan.
Den särskilda repliken kommer efter lovprisningen i båda berättelserna. Från ett bord bredvid kan en nysning höras tydligt samtidigt som låga ord är för svaga för att uppfatta. Det visar vad som nådde fram till dig. När du förklarar bruket kan du beskriva villkoret i de överleverade exemplen utan att döma vad en annan människa faktiskt sade. Guiden till att hitta och kontrollera en hadith förklarar vad samlingens namn och numret har för uppgift.
För en jämförelse mellan de två berättelserna, notera vem som frågar efter en förklaring och vem som ger den. I den första är det profeten som förklarar vad som hände. I den andra berättar Abu Musa hur han själv gjorde och vilket tidigare uttalande han hade hört. De delar förklaringen om lovprisningen men skildrar olika tillfällen. Med namnen och numren på plats kan även den som bara läst en av berättelserna hitta den andra.
Vad källorna säger om upprepade nysningar
Sunan Ibn Majah 3714 ger ett exempel med svar upp till tre gånger och beskriver läget därefter på ett annat sätt. Muftiämbetet i Malaysia använder berättelsen i diskussionen om lyssnarens svar. Det tar efter upprepade nysningar upp en bön för personens hälsa som en form av omsorg. Lovprisningen är fortfarande orden som den som nyser säger.
Dar al-Ifta i Egypten samlar flera uppgifter och rättsliga resonemang om två eller tre svar. Institutionen tar också upp en bön för tillfrisknande efter detta. Fråga vilka ord någon syftar på om de nämner ett antal. Här räknas lyssnarens upprepningar av den vanliga repliken. Diskussionen handlar om hur man svarar. Antalet svar säger i sig inget om personens hälsotillstånd.
Om ett samtal handlar om huruvida lyssnaren svarar två eller tre gånger, kan ni jämföra den numrerade berättelsen och institutionens text. Skriv varje uppgift vid rätt källa. En separat lapp för hela det första samspelet kan då visa ordningen klart även när diskussionen går vidare till flera nysningar.
Att täcka ansiktet och ta hänsyn till andra
I Jamiʿ al-Tirmidhi 2745 berättar Abu Hurayra att profeten täckte ansiktet med handen eller kläderna när han nös och dämpade ljudet. Berättelsen ger ett exempel på handlingen vid själva nysningen. För orden efteråt kan läsaren öppna Bukhari 6224.
Vid repetition kan en person säga lovprisningen, en annan be om barmhärtighet och den första avsluta med den sista bönen. Kontrollera sedan ordningen med Bukhari 6224. Om frågan gäller tystnad eller flera nysningar, ange källan för just det fallet. Då kan en läsare hitta både den vanliga ordningen och den berättelse som tog upp en särskild omständighet. Vill någon läsa mer om själva rörelsen vid nysningen, anteckna Tirmidhi 2745 för den frågan. Om det i stället handlar om varför en person inte svarade, skriv numret på den berättelsen. Ett sådant register behöver bara ge en kort beskrivning och numret för att vara användbart. Skriv också gärna namnet på samlingen tydligt.





