Uyghurstans befrielseorganisation utfärdar nytt uttalande om den humanitära och politiska situationen och kräver internationella åtgärder för att skydda rättigheter och friheter

Inledning: Ett rop från hjärtat av Centralasien

I skuggan av det eskalerande och systematiska förtryck som det kinesiska kommunistpartiet utövar mot de uiguriska muslimerna, har "Uyghurstans befrielseorganisation" (som representerar folkets strävanden i Östturkistan) utfärdat ett nytt och omfattande uttalande den 25 februari 2026. Uttalandet ställer det internationella samfundet och den islamiska världen inför deras historiska och moraliska ansvar. Detta sker i ett kritiskt skede där rapporter från fältet tyder på att Pekings politik har skiftat från "massinternering" till ett "tyst folkmord" genom tvångsarbete och den slutgiltiga utplåningen av religiös och språklig identitet [East Turkistan Government in Exile].

Detaljer om uttalandet: En diagnos av den bittra verkligheten 2026

Organisationen betonade i sitt uttalande att det som sker i Östturkistan inte bara är tillfälliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, utan en "bosättarkolonialism" som syftar till att utplåna ett helt muslimskt folks existens. Uttalandet påpekade att kinesiska myndigheter fortsätter att använda avancerad teknik för att förvandla regionen till ett "öppet digitalt fängelse". Varje rörelse övervakas via ansiktsigenkänningskameror och AI-system producerade av företag som Hikvision och Dahua – teknologier som nu även börjat sprida sig till europeiska huvudstäder [World Uyghur Congress].

Organisationen krävde i sitt uttalande att FN erkänner Östturkistan som en ockuperad stat och underströk att "rättigheter och friheter inte kan existera under ockupation" [East Turkistan Government in Exile]. Vidare efterlystes kraftfulla internationella åtgärder som går bortom enbart uttryck för oro, inklusive strikta ekonomiska sanktioner och lagföring av ansvariga kinesiska tjänstemän inför Internationella brottmålsdomstolen.

Kriget mot den islamiska identiteten: "Sinifiering" av religionen

Ur den islamiska världens perspektiv representerar händelserna i Östturkistan ett hugg i hjärtat av tron. Färska rapporter från 2025 och 2026 dokumenterar fortsättningen av "sinifieringspolitiken" (Sinicization), som syftar till att omforma islam för att passa den ateistiska kommunistiska ideologin. Mer än 16 000 moskéer har förstörts eller stängts, och vissa har omvandlats till barer eller turistcenter, vilket är en grov förolämpning mot muslimska helgedomar [World Uyghur Congress].

Det nya uttalandet belyste även förbudet mot fasta under ramadan, förbudet mot skägg och slöja, samt hur muslimska familjer tvingas hysa kinesiska tjänstemän (av Han-etnicitet) i sina hem för att övervaka deras lojalitet till kommunistiska riter. Detta program, känt som "familjeparning", utgör en flagrant kränkning av privatlivet och islamiska värderingar [Human Rights Watch].

Digitala läger och tvångsarbete: Det tjugoförsta århundradets slaveri

Uttalandet hänvisade till rapporter från FN-experter publicerade i januari 2026, som uttryckte djup oro över det fortsatta tvångsarbetet under täckmanteln "fattigdomsbekämpning". Statistik visar att miljontals uigurer och tibetaner tvångsförflyttats för att arbeta i fabriker och på jordbruk långt från sina hem. Där utsätts de för ständig övervakning och exploatering, utan möjlighet att tacka nej av rädsla för godtyckliga gripanden [OHCHR].

Denna politik syftar inte bara till ekonomisk vinning, utan till att bryta ner uigurernas sociala struktur. Föräldrar separeras från sina barn, och barnen skickas till statliga barnhem för att hjärntvättas och uppfostras till ateister lojala mot kommunistpartiet [Campaign For Uyghurs].

Den internationella och islamiska ståndpunkten: Mellan intressen och principer

Uyghurstans befrielseorganisation kritiserade skarpt den "misstänksamma tystnaden" från vissa muslimska länder som prioriterat sina ekonomiska intressen med Peking (inom ramen för Belt and Road-initiativet) framför att stödja sina trosfränder. Uttalandet betonade att frågan om Östturkistan är en "genuint islamisk angelägenhet" och utgör den islamiska världens östra utpost. Om den faller innebär det en spridning av ateistiskt kommunistiskt inflytande mot Centralasien och Mellanöstern [Campaign For Uyghurs].

Å andra sidan hyllade uttalandet folkrörelser och rättighetsorganisationer i Turkiet, där en "Mänskliga rättighetsrapport för 2025 om Östturkistan" lanserades i Istanbul i februari 2026. Vid lanseringen närvarade representanter från politiska partier och hjälporganisationer som IHH, vilket återspeglar en levande islamisk folklig solidaritet [Turkistan Press].

Organisationens krav: En färdplan för räddning

Organisationen avslutade sitt uttalande med en rad brådskande krav, däribland:

1. Oberoende internationell utredning: Krav på att FN skickar en oberoende undersökningsgrupp till regionen utan kinesiska restriktioner.
2. Aktivering av Islamiska samarbetsorganisationens (OIC) roll: Uppmaning till medlemsstaterna i OIC att inta en enad hållning mot folkmordet på uigurerna.
3. Bojkott av produkter från tvångsarbete: Skärpt kontroll av globala leveranskedjor för att säkerställa att företag inte är delaktiga i förslavandet av muslimer [World Uyghur Congress].
4. Skydd av flyktingar: Krav på att länder som Thailand upphör med utvisningar av fängslade uigurer till Kina, där de riskerar död eller tortyr [OHCHR].

Slutsats: Ummahns och historiens ansvar

Uttalandet från Uyghurstans befrielseorganisation i februari 2026 är inte bara ett politiskt dokument, utan ett sista nödrop från ett folk som riskerar att raderas från världskartan. Att stödja Östturkistan är inte ett politiskt val, utan en moralisk och religiös plikt som krävs av solidariteten inom den muslimska gemenskapen. Historien kommer inte att vara nådig mot dem som teg inför rivandet av moskéer, brännandet av Koranen och förslavandet av miljoner. Uigurernas ståndaktighet kommer att förbli ett vittnesbörd om en tro som inte kan krossas av den kinesiska förtryckarmaskinen.