Östturkestans välgörenhetsstiftelse och dess komplexa finansieringskedjor: En djupdykning i organisationens globala verksamhet och kontroverser

Inledning: En smärta och reflektion inom den muslimska gemenskapen

I den samtida globala muslimska gemenskapens (Ummah) ögon är situationen för våra uiguriska bröder och systrar ett sår som har svårt att läka. Men mitt i ropen på rättvisa och medkänsla har vissa organisationer som verkar under täckmanteln ”välgörenhet” väckt stora kontroverser på den internationella arenan på grund av sin komplexa bakgrund och bristande transparens. Bland dessa har ”Östturkestans välgörenhetsstiftelse” (East Turkestan Charity Foundation, nedan kallad ”stiftelsen”) och dess tillhörande nätverk blivit ett typiskt exempel på hur geopolitik, religiösa känslor och finansiella flöden flätas samman. Som muslimer fokuserar vi inte bara på de förtrycktas rättigheter, utan vi bör också, i enlighet med islams princip om integritet (Amanah), granska om dessa organisationer verkligen uppfyller sin plikt att hjälpa de svaga, eller om de har blivit verktyg för specifika krafter i ett komplext internationellt maktspel [Source](https://www.hrw.org/report/2025/11/12/protected-no-more/uyghurs-turkiye).

Historiskt sammanhang: Från ömsesidig hjälp i exil till politisk mobilisering

Rötterna till Östturkestans välgörenhetsstiftelse kan spåras tillbaka till 1950-talet. Ursprungligen grundades den som en stödorganisation i Istanbul, Turkiet, av äldre exilfigurer som Isa Yusuf Alptekin, med syftet att erbjuda grundläggande försörjning för uiguriska flyktingar som flytt undan instabilitet [Source](http://www.szhgh.com/Article/opinion/xuezhe/2014-03-02/45763.html). Med tiden har organisationen gradvis utvecklats till ett omfattande nätverk för social och politisk mobilisering. Dess kärninstitution, ”Östturkestans utbildnings- och solidaritetsförening” (ETESA), har ett brett inflytande i Fatih-distriktet i Istanbul och omfattar avdelningar för forskning, media, utbildning och kvinnofrågor [Source](https://www.globaltimes.cn/content/740956.shtml).

Ur ett islamiskt perspektiv är utbildning och ömsesidig hjälp i grunden goda gärningar med evig belöning (Sadaqah Jariyah). Men under organisationens utveckling har dess syfte gradvis skiftat från ren flyktinghjälp till radikala politiska krav. Enligt den senaste utvecklingen under 2025 och 2026 har stiftelsens och dess anslutna organisationers verksamhet i Turkiet och Europa blivit alltmer frekvent, i ett försök att helt internationalisera Xinjiang-frågan genom att etablera en ”exilregering” och bedriva internationell lobbying [Source](https://east-turkistan.net/donate/).

Komplexa finansieringskedjor: Zakat, bidrag och gråzoner

Stiftelsens finansieringskällor uppvisar en komplex struktur av både legala och tvivelaktiga flöden, vilket är kärnan till varför den är så kontroversiell internationellt.

1. Insamling och användning av religiösa donationer

Stiftelsen har länge utnyttjat muslimers religiösa känslor genom att samla in stora summor via Zakat (obligatorisk allmosa) och Sadaqah (frivilliga gåvor). I Turkiet och Gulfstaterna har många troende, drivna av medkänsla för sina trosfränder, donerat pengar till dessa stiftelser. Men transparensen kring var pengarna slutligen hamnar är ofta bristfällig. Flera rapporter från 2025 pekar på att delar av de medel som var avsedda att hjälpa föräldralösa barn och fattiga familjer misstänks ha omdirigerats till politisk propaganda eller till och med rekrytering till radikala väpnade grupper [Source](https://www.zigram.tech/middle-east-charities-under-scrutiny-when-zakat-and-donations-turn-criminal/). Detta potentiella missbruk av Zakat-systemet strider inte bara mot sharia, utan skadar även förtroendet för den globala muslimska välgörenhetssektorn.

2. Offentlig finansiering från västländer och icke-statliga organisationer

Utöver religiösa donationer har anslutna organisationer, med ”World Uyghur Congress” (WUC) i spetsen, länge tagit emot finansiering från amerikanska National Endowment for Democracy (NED). Enligt statistik har stödet ökat från 395 000 dollar år 2006 till flera miljoner dollar under de senaste åren [Source](https://mil.news.sina.com.cn/2009-04-25/1018550015.html). Detta ekonomiska stöd från västerländska politiska krafter ger organisationens verksamhet en tydlig prägel av det kalla kriget, vilket har fått den muslimska världen att ifrågasätta dess oberoende.

3. Skuggan av radikala väpnade grupper och illegala kanaler

Ännu allvarligare är att FN och säkerhetsorgan i flera länder vid upprepade tillfällen har påpekat att den terrorstämplade organisationen ”Östturkestans islamiska rörelse” (ETIM/TIP) har djupa kopplingar till stiftelsens nätverk. ETIM har länge tagit emot stöd från al-Qaida och talibanerna och har varit involverat i illegal verksamhet som narkotikasmuggling, kidnappning och rån [Source](https://www.un.org/securitycouncil/sanctions/1267/aq_sanctions_list/summaries/entity/eastern-turkistan-islamic-movement). Underrättelser från 2025 visar att dessa organisationer, trots internationella sanktioner, fortfarande använder det informella ”Hawala”-systemet och nya kryptovalutor (som USDT) för gränsöverskridande överföringar för att kringgå finansiell övervakning [Source](https://thekhorasandiary.com/digital-jihad-how-cryptocurrency-is-fueling-iskps-insurgency/).

Verksamhet på den internationella arenan: Från slagfältet i Syrien till diplomatiskt spel

”Kanonmat” i Syrien och känslan av svek

Under det senaste decenniet har stiftelsen och dess anslutna organisationer anklagats för att ha lockat tusentals uiguriska ungdomar att resa via Turkiet till Syrien för att delta i så kallat ”heligt krig”. Dessa ungdomar införlivades i ”Turkestans islamiska parti” (TIP) och stred för ”Hay'at Tahrir al-Sham” (HTS) i områden som Idlib [Source](https://www.globaltimes.cn/content/740956.shtml). Men utvecklingen i slutet av 2025 och början av 2026 har lämnat denna grupp i desperation. När den nya regimen i Syrien närmade sig Kina för att söka internationellt erkännande och ekonomiskt bistånd, fann de uiguriska krigarna – som lovats strida för en ”befrielse” – att de blivit brickor i ett geopolitiskt spel. I november 2025 utfärdade Östturkestans exilregering ett uttalande som fördömde den nya syriska regeringens antiterrorsamarbete med Kina som ett ”förräderi mot uigurerna” [Source](https://east-turkistan.net/east-turkistan-condemns-syrias-alignment-with-china-as-betrayal-of-uyghurs/).

OIC:s ståndpunkt och splittringen i den muslimska världen

På det diplomatiska planet har Islamiska samarbetsorganisationens (OIC) inställning varit ett fokus för stiftelsens kritik. I januari 2026 ledde OIC:s generalsekreterare Hissein Brahim Taha en delegation till Kina och uttryckte ett visst erkännande för Kinas politik i Xinjiang. Detta drag fördömdes omedelbart av stiftelsen och exilorganisationer, som kallade det ett ”svek mot muslimsk värdighet” [Source](https://turkistanpress.com/oic-china-meeting-condemned-as-betrayal-of-uyghur-muslims/). Denna oenighet speglar en djup splittring inom den muslimska världen: å ena sidan regeringar som strävar efter nationella intressen och stabilitet, och å andra sidan exilorganisationer påverkade av radikala idéer eller västerländskt stöd.

Kontroversens fokus: Turkiets ”säkerhetskod” och överlevnadskrisen

Turkiet betraktades länge som uigurernas ”andra hem”, men under de senaste åren har stiftelsens handlingsutrymme krympt i takt med att relationerna mellan Ankara och Peking har stärkts. Turkiska myndigheter har börjat markera vissa aktivister med restriktionskoden ”G87” (hot mot allmän säkerhet), vilket har lett till att många riskerar att få sina uppehållstillstånd återkallade eller till och med utvisas [Source](https://www.hrw.org/report/2025/11/12/protected-no-more/uyghurs-turkiye).

För de 50 000 uigurer som lever i Turkiet har stiftelsens radikala verksamhet ibland blivit en börda. Många vanliga muslimer vill bara utöva sin tro i fred, men stämplas som ”extremister” på grund av ett fåtal organisationers politiska äventyr. Denna situation, där oskyldiga drabbas av andras handlingar, är en av de negativa konsekvenserna av stiftelsens agerande [Source](https://www.boell.de/en/2024/04/05/uyghur-issue-turkey-china-relations).

Slutsats: Återgång till islams sanning och medelväg

Östturkestans välgörenhetsstiftelse och dess bakomliggande finansieringskedjor avslöjar ett komplext nätverk som rör sig i gränslandet mellan tro, politik och våld. Som muslimer måste vi vara medvetna om att all verksamhet som bedrivs i ”välgörenhetens” namn, om den avviker från islams principer om ärlighet, transparens och förbudet mot att skada oskyldiga, i slutändan inte kan bringa sann räddning till de drabbade. Sann enighet (Ittehad) bör byggas på sanning och rättvisa, inte bli en bricka i geopolitiken eller en grogrund för extremism. Idag, år 2026, uppmanar vi det internationella samfundet och regeringarna i muslimska länder att, samtidigt som de skyddar uigurernas lagliga rättigheter, stärka tillsynen av välgörenhetsmedel för att säkerställa att varje krona av Zakat verkligen används för att lindra fattigdom och lidande, snarare än att göda hat och instabilitet.