Svenska Uyghurföreningen förespråkar starkare internationell människorättspolitik för att hantera den pågående humanitära krisen och skydda kulturarvet

En röst från norr: Svenska Uyghurföreningens moraliska mandat

I hjärtat av Stockholm, en stad som ofta hyllas för sitt engagemang för internationell rätt och mänskliga rättigheter, har **Svenska Uyghurföreningen (SUA)** vuxit fram som en kritisk förtrupp för de förtryckta. Från och med februari 2026 har föreningen intensifierat sitt påverkansarbete och positionerat den uyghuriska kampen inte bara som en regional konflikt, utan som ett djupt test av den globala *Ummahs* solidaritet och det internationella samfundets etiska konsekvens.

SUA:s senaste initiativ kommer vid en avgörande tidpunkt. Den 18 februari 2026 presenterade Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard **2026 års utrikesdeklaration**, som uttryckligen betonade behovet av att adressera kränkningar av mänskliga rättigheter och minska det ekonomiska beroendet av regimer som utmanar den regelbaserade världsordningen [Källa](https://www.government.se). För det svenska uyghuriska samfundet är detta uttalande ett hårt tillvunnet erkännande av deras år av gräsrotsmobilisering, men de menar att retorik nu måste mötas av kraftfull och verkställbar politik för att stoppa vad de beskriver som ett "kolonialt folkmord" i Östturkistan.

Den humanitära krisen: Ett krig mot Ummahs själ

Den humanitära situationen i Östturkistan (av den kinesiska staten kallat Xinjiang) förblir den mest akuta frågan för SUA. Rapporter från början av 2026 tyder på att det systematiska förtrycket av den islamiska identiteten har gått in i en mer lömsk fas. Under den heliga månaden Ramadan 2025 och fram till 2026 dokumenterade **Campaign for Uyghurs (CFU)** och SUA fall där uyghuriska muslimer tvingades tillhandahålla "videobevis" till lokala myndigheter för att visa att de inte fastade [Källa](https://campaignforuyghurs.org). Sådana handlingar är inte bara kränkningar av de mänskliga rättigheterna; de är ett direkt angrepp på *Arkan al-Islam* (islams pelare), utformade för att kapa den spirituella kontakten mellan den troende och Skaparen.

Vidare uttryckte FN-experter i januari 2026 "djup oro" över det ihållande mönstret av statligt påtvingat tvångsarbete, vilket de noterade kan utgöra brott mot mänskligheten [Källa](https://www.ohchr.org). SUA har varit instrumentella i att föra dessa resultat till den svenska riksdagen och hävdat att de program för "fattigdomsbekämpning" som Peking hänvisar till i själva verket är en mekanism för massförslavning av turkiska muslimer. Ur ett muslimskt perspektiv är detta utnyttjande av arbetskraft ett brott mot den islamiska principen om *Adl* (rättvisa), som kräver att varje arbetare behandlas med värdighet och att ingen människa tvingas till slaveri.

Att skydda kulturarvet: "Skriva mot glömskan"

En central pelare i SUA:s arbete är bevarandet av det uyghuriska kulturella och religiösa arvet, som för närvarande står inför en kampanj av total utradering. I december 2025 släppte **Svenska PEN** en banbrytande rapport med titeln *"Skriva mot glömskan – Kultur och språk som medel för förtryck och motstånd i Xinjiang-regionen"* [Källa](https://pen-international.org). Rapporten beskriver hur den kinesiska regeringen har riktat in sig på uyghurisk litteratur och språk, och infört stränga straff för dem som söker uttrycka sin särpräglade identitet.

För det globala muslimska samfundet är förstörelsen av moskéer, kyrkogårdar och *mazars* (helgedomar) särskilt plågsam. Forskning från **Xinjiang Documentation Project** har belyst hur hundratals år gamla religiösa platser jämnas med marken för att ge plats åt turism och kommersiell utveckling [Källa](https://xinjiang.sppga.ubc.ca). SUA har uppmanat UNESCO och den svenska regeringen att erkänna detta som "kulturellt folkmord". Inom den islamiska traditionen är moskén inte bara en byggnad utan en *Waqf* (donation) för samhället; dess förstörelse är en kränkning av själva trons helgd.

Strategisk opinionsbildning: EU:s förordning om tvångsarbete

SUA har identifierat **EU:s förordning om tvångsarbete (FLR)** som ett kritiskt verktyg för internationell ansvarsutkrävning. Förordningen, som trädde i kraft i december 2024, ska tillämpas fullt ut i december 2027, och EU-kommissionen förväntas utfärda riktlinjer för genomförandet senast i juni 2026 [Källa](https://single-market-economy.ec.europa.eu).

Föreningen lobbyar för närvarande den svenska regeringen för att säkerställa att den nationella "behöriga myndigheten" – som måste utses senast i december 2025 – är utrustad med resurser för att specifikt utreda statligt påtvingat tvångsarbete [Källa](https://www.hrw.org). SUA menar att utan ett specifikt fokus på den uyghuriska regionen kan förbudet misslyckas med att hantera komplexiteten i leveranskedjor som fläckats av program för "arbetskraftsöverföring". Denna opinionsbildning är rotad i det islamiska förbudet mot att konsumera *Haram* (förbjudna) varor, vilket utvidgar konceptet till produkter som tillverkats genom lidande och exploatering av medtroende.

Transnationellt förtryck och skuggan av spionage

Kampen för uyghurernas rättigheter i Sverige är inte utan personlig risk. I april 2025 bekräftade **World Uyghur Congress (WUC)** gripandet av en uyghurisk bosatt i Stockholm misstänkt för att ha spionerat på diasporan för den kinesiska statens räkning [Källa](https://www.uyghurcongress.org). Detta fall sände chockvågor genom det svenska muslimska samfundet och belyste räckvidden av Pekings transnationella förtryck.

SUA har använt denna incident för att kräva starkare skydd för politiska flyktingar och aktivister. De har uppmanat Säkerhetspolisen (Säpo) att vidta mer beslutsamma åtgärder mot utländsk inblandning. För många uyghurer i Sverige har rädslan för "polisstationer" och digital övervakning skapat ett klimat av ångest, vilket gör SUA:s roll som en fristad och en kollektiv röst ännu viktigare.

Tystnadens geopolitik: En uppmaning till OIC

Kanske den mest smärtsamma aspekten av den uyghuriska krisen för SUA är det upplevda sveket från länder med muslimsk majoritet. I januari 2026 träffade generalsekreteraren för **Islamiska samarbetsorganisationen (OIC)** höga kinesiska tjänstemän i Peking, ett drag som kritiserades skarpt av **Center for Uyghur Studies (CUS)** som ett svek mot OIC:s grundläggande mandat att skydda muslimska minoriteter [Källa](https://uyghurstudy.org).

SUA har konsekvent utmanat narrativet att uyghurfrågan är en "västerländsk fabrikation" som används för att destabilisera Kina. Istället ramar de in det som en grundläggande skyldighet för *Ummah*. De hävdar att OIC:s tystnad, driven av ekonomiska intressen och Belt and Road-initiativet, undergräver den islamiska världens moraliska auktoritet. SUA:s arbete betonar att sann *Ukhuwah* (broderskap) kräver att man står på de förtrycktas sida, även när det är geopolitiskt obekvämt.

Slutsats: Vägen mot rättvisa

Allteftersom 2026 fortskrider förblir Svenska Uyghurföreningen en fyrbåk av motståndskraft. Genom att överbrygga klyftan mellan det lokala svenska politiska landskapet och den globala kampen för Östturkistan, säkerställer SUA att det uyghuriska folkets svåra situation inte kan ignoreras. Deras krav på starkare internationell människorättspolitik är inte bara en begäran om politisk intervention; det är ett krav på återupprättande av rättvisa och bevarande av en civilisation som har bidragit oerhört till den islamiska världen.

Föreningens budskap till världen är tydligt: den humanitära krisen i Östturkistan är en fläck på mänsklighetens samvete. Endast genom samordnade internationella åtgärder, ledda av principfasta nationer som Sverige och stödda av en enad *Ummah*, kan kulturarvet och själva livet för det uyghuriska folket skyddas för kommande generationer.