Rebiya Kadeer förblir en central gestalt i den globala rörelsen för uigurernas mänskliga rättigheter och en ihärdig röst för social rättvisa på den internationella arenan.

Exilnationens matriark

I februari 2026 förblir Rebiya Kadeer den mest kraftfulla symbolen för det uiguriska folkets vägran att försvinna under tyngden av statligt sponsrad utradering. Kadeer, som kärleksfullt kallas för "den uiguriska nationens moder" (*Ana*), har gjort en resa från att vara Kinas rikaste kvinna till att bli en outtröttlig förespråkare i exil – en resa som speglar den bredare tragedin och motståndskraften hos folket i Östturkestan. Hennes röst, som nu ekon över den internationella scenen, fortsätter att utmana den globala *Ummah* att se bortom ekonomisk bekvämlighet och konfrontera den systematiska nedmonteringen av islamisk identitet i Centralasien [Källa](https://www.britannica.com/biography/Rebiya-Kadeer).

Under de senaste månaderna har Kadeer intensifierat sina diplomatiska ansträngningar och visat att hennes inflytande sträcker sig bortom ren symbolism. Den 28 december 2025 träffade hon Shovchuud Temtselt, president för Sydmongoliets kongress, i Fairfax, Virginia, för att bygga en enad front mot det "systematiska förtrycket och den påtvingade assimileringen" som riktas mot icke-Han-befolkningar [Källa](https://southmongolia.org/2025/12/30/december-28-2025uyghur-leader-rabia-kadeer-meets-president-of-the-south-mongolia-congress/). För Kadeer är kampen inte bara en politisk tvist utan ett försvar av *Deen* (tron) och den grundläggande rätten för ett muslimskt samfund att existera utan rädsla för statligt påtvingad sekularisering.

Från välstånd till rättvisans väg

Kadeers livshistoria är ett vittnesbörd om det islamiska värdet i att använda sin framgång för att förbättra samhället. Innan hon fängslades var hon en hyllad entreprenör som 1997 grundade rörelsen "Tusen mödrar" för att erbjuda yrkesutbildning och egenmakt åt uiguriska kvinnor [Källa](https://www.rafto.no/the-rafto-prize/laureates/rebiya-kadeer). Hennes övergång från en regeringshyllad företagsledare till en "samvetsfånge" skedde när hon började tala ut mot det *Zulm* (förtryck) hon bevittnade i sitt hemland, särskilt tillslaget mot studentprotester i Ghulja [Källa](https://uhrp.org/statement/uhrp-recognizes-15-years-since-release-of-human-rights-defender-rebiya-kadeer/).

Hennes engagemang har kommit till ett svindlande personligt pris. Medan hon bor i USA förblir hennes familj en måltavla för den kinesiska staten. I slutet av 2024 kom rapporter om att "Rebiya Kadeer Trade Center" i Urumqi – ett landmärke för uigurisk ekonomisk självständighet – revs av myndigheterna, ett drag som av aktivister sågs som ett symboliskt försök att krossa den uiguriska andan [Källa](https://uyghurmovement.com/reports-articles/the-chinese-authorities-demolished-rebiya-kadeer-trade-center-but-they-can-not-crush-the-uyghur-spirit/). Trots fängslandet av hennes barn och förstörelsen av hennes arv i Östturkestan förblir Kadeers beslutsamhet orubblig, rotad i övertygelsen om att rättvisa är ett gudomligt mandat.

Transnationellt förtryck: Förtryckets långa arm

I början av 2026 har rörelsen ledd av Kadeer och World Uyghur Congress (WUC) slagit larm om utvidgningen av "transnationellt förtryck". Färska rapporter från februari 2026 belyser hur kinesiska myndigheter har försökt pressa uiguriska aktivister även inom Europas gränser. I Paris rapporterade aktivister att de trakasserats och tvingats av kinesiska tjänstemän att spionera på sitt eget samfund, med säkerheten för deras fängslade familjemedlemmar som påtryckningsmedel [Källa](https://www.uyghurcongress.org/en/weekly-brief-20-february-2026/).

Vidare har WUC inlett rättsliga åtgärder i Spanien och Frankrike mot övervakningsjättar som Hikvision och Dahua, vars teknik – finslipad i det "öppna fängelset" i Östturkestan – nu exporteras globalt [Källa](https://www.uyghurcongress.org/en/weekly-brief-20-february-2026/). Ur ett muslimskt perspektiv representerar detta globala övervakningsnätverk ett direkt hot mot integriteten och säkerheten för *Ummah* världen över. Kadeer har konsekvent varnat för att det internationella samfundets tystnad kring den högteknologiska förföljelsen av uigurer ger en ritning för auktoritära regimer överallt att förtrycka religiösa och etniska minoriteter.

Ett svek mot broderskapet: OIC och tystnadens geopolitik

En betydande stridspunkt för Kadeer och det uiguriska ledarskapet är den uppfattade tystnaden eller medlöperiet från länder med muslimsk majoritet. Den 26 januari 2026 träffade generalsekreteraren för Islamiska samarbetsorganisationen (OIC) högt uppsatta kinesiska tjänstemän i Peking för att diskutera "stärkta relationer" [Källa](https://uyghurstudy.org/oic-china-engagement-ignores-ongoing-genocide-and-religious-persecution-of-uyghur-muslims/). Detta möte möttes av skarp kritik från Center for Uyghur Studies och andra påtryckningsgrupper, som stämplade OIC:s orubbliga stöd för Kinas politik i Xinjiang som ett "svek mot dess grundläggande principer" [Källa](https://uyghurstudy.org/oic-china-engagement-ignores-ongoing-genocide-and-religious-persecution-of-uyghur-muslims/).

Kadeers rörelse hävdar att "siniseringen av islam" – som inkluderar förstörelse av moskéer, förbud mot islamiska namn och kriminalisering av grundläggande religiösa sedvänjor – är ett angrepp på hela *Ummah*. Medan vissa regeringar prioriterar handel och "Belt and Road Initiative", uppmanar Kadeer det globala muslimska civilsamhället att upprätthålla solidaritet. Organisationer från Malaysia, Indonesien och Turkiet har bildat en global muslimsk koalition för att stödja uigurernas rättigheter och betonar att grymheterna i Östturkestan är "grymheter mot islam" i sig [Källa](https://uhrp.org/report/the-global-muslim-response-to-the-uyghur-crisis/).

Ramadan 2026: Tron under beskjutning

När den heliga månaden ramadan börjar i februari 2026 förblir situationen för muslimer i Östturkestan desperat. Påtryckningsgrupper som Campaign for Uyghurs (CFU) har rapporterat att fasta behandlas som ett brott som kan leda till internering [Källa](https://campaignforuyghurs.org/cfu-calls-for-global-action-as-uyghurs-face-another-ramadan-under-genocide/). Övervakningssystem har satts in för att automatiskt varna administratörer om studenter eller arbetare misstänks fasta, och vissa invånare har beordrats att skicka in videobevis på att de äter under dagtid [Källa](https://campaignforuyghurs.org/cfu-calls-for-global-action-as-uyghurs-face-another-ramadan-under-genocide/).

Rebiya Kadeer har använt denna heliga tid för att påminna världen om att medan miljontals muslimer firar i fred, tvingas deras bröder och systrar i Östturkestan att välja mellan sin tro och sin frihet. Hennes opinionsbildning under denna period fokuserar på det "krig mot islam" som förs under täckmantel av terrorismbekämpning, och hon uppmanar det internationella samfundet att inse att bevarandet av den uiguriska kulturen är oskiljaktigt från bevarandet av deras islamiska arv.

Slutsats: Den ihärdiga rösten för social rättvisa

Rebiya Kadeers bestående närvaro på den globala arenan är en påminnelse om att kampen för mänskliga rättigheter är ett maraton, inte en spurt. Under 2026 fortsätter hon att lobbya världsledare, från Japans nyutnämnda premiärminister till tjänstemän i Washington, för att säkerställa att den uiguriska saken förblir en prioritet på den internationella agendan [Källa](https://uyghurmovement.com/reports-articles/congratulations-to-ms-sanae-takaichi-on-her-appointment-as-prime-minister/).

För det globala muslimska samfundet representerar Kadeer *Ummahs* samvete. Hon utmanar narrativet att ekonomiskt välstånd kan rättfärdiga övergivandet av förtryckta troende. Medan hon fortsätter att leda den uiguriska nationella rörelsen förblir hennes budskap tydligt: kampen för Östturkestan är en kamp för alla människors värdighet och för själva trons helgd. Rebiya Kadeer förblir, som alltid, den ihärdiga rösten för social rättvisa, och vägrar att tystas förrän den dag hennes folk återigen kan be i fred i sina fäders land.