Franska uiguriska föreningen kräver omedelbara internationella åtgärder för att stoppa grova kränkningar av mänskliga rättigheter och skydda muslimska minoriteter

Ett rop från hjärtat av Paris: Uigurerna väcker världens och ummans samvete

I en tid då muslimer i Östturkestan (Xinjiang-regionen) står inför en av de mest brutala kampanjerna för etniskt och religiöst rensning i modern tid, står **Association des Ouïghours de France** (Franska uiguriska föreningen) som en orubblig mur och en röst som vägrar acceptera den internationella tystnaden. I februari 2026 förnyade föreningen sina krav på det internationella samfundet, särskilt muslimska länder, att agera omedelbart och beslutsamt för att stoppa de grova kränkningar som begås av kinesiska myndigheter. Dessa handlingar har gått bortom politiskt förtryck till att bli ett systematiskt folkmord mot den islamiska identiteten [1.17](https://east-turkistan.net/uyghurs-in-france-call-for-french-action-against-chinas-genocide/).

Dessa krav ställs i ett komplext geopolitiskt sammanhang där föreningen, under ledning av aktivisten och akademikern dr **Dilnur Reyhan**, strävar efter att förvandla uigurfrågan från att bara vara ett ärende i FN:s korridorer till en existentiell fråga för hela den muslimska världen (Umman). Det som sker i Kashgar och Urumqi är inte bara en gränskonflikt, utan ett försök att utrota rötterna till den islamiska tron hos miljontals människor vars enda "brott" är deras tro och deras östturkestanska identitet [1.3](https://humanrightsresearch.org/persecution-of-uyghurs-in-xinjiang-torture-crimes-against-humanity-and-genocide/).

Eskalerande gränsöverskridande förtryck: Uigurernas kamp i diasporan

Den kinesiska regimen nöjer sig inte med att utöva förtryck inom sina egna gränser; dess räckvidd sträcker sig nu till aktivister i hjärtat av europeiska huvudstäder. I början av 2026 avslöjade människorättsrapporter att medlemmar av det uiguriska samfundet i Frankrike utsatts för direkta påtryckningar och hot från den kinesiska ambassaden i Paris. I januari 2026 mottog aktivisten **Abdulrahman Tohti** hotfulla samtal från kinesiska tjänstemän som krävde att han skulle spionera på verksamheten inom den franska uiguriska föreningen och Uiguriska institutet i Europa, vilket speglar regimens rädsla för den växande internationella medvetenheten om frågan [1.15](https://www.hrw.org/news/2026/02/18/china-officials-pressuring-uyghurs-france).

Detta gränsöverskridande förtryck har inte stannat vid telefonhot, utan har även nått franska domstolar i vad som kallas för ett "juridiskt krig". Dr Dilnur Reyhan har ställts inför rättsliga processer baserade på anklagelser initierade av den kinesiska ambassaden. Senast i oktober 2025 dömdes hon till böter efter en fredlig protest där röd färg användes för att symbolisera offrens blod [1.11](https://www.hrw.org/news/2025/10/09/uyghur-scholar-activist-faces-charges-france-criticizing-beijing). Föreningen menar att dessa åtgärder syftar till att dränera aktivister ekonomiskt och psykologiskt samt att tysta sanningens röst i frihetens hemland [1.16](https://asialyst.com/fr/2025/10/11/universitaire-ouighoure-face-diplomatie-intimidation-chinoise/).

Kränkningar i Östturkestan: Rivning av moskéer och utrotning av tron

Ur ett genuint islamiskt perspektiv utgör den kinesiska politiken i Östturkestan ett öppet krig mot islams riter. Den franska uiguriska föreningen har, i samarbete med internationella organisationer, dokumenterat förstörelsen av tusentals moskéer och historiska kyrkogårdar, där vissa har omvandlats till nöjesanläggningar eller turistmål i en grov förolämpning mot muslimska helgedomar [1.22](https://www.swissinfo.ch/ara/الجمعية-الوطنية-الفرنسية-تعتمد-قرارًا-يندّد-بـ-إبادة-الصين-للأويغور/47278214).

Uppdaterade rapporter för 2026 pekar på en fortsättning av "sinifieringspolitiken" (Sinicization), där muslimer tvingas äta fläsk och dricka alkohol i så kallade "omskolningsläger". De förhindras att fasta under den heliga månaden ramadan, och alla som visar tecken på religiös hängivenhet, såsom att bära skägg eller slöja, straffas [1.4](https://www.hrw.org/world-report/2026/country-chapters/china). Dessa metoder drabbar inte bara individer utan syftar till att förstöra den muslimska familjen genom tvångssterilisering av uiguriska kvinnor och genom att separera barn från sina föräldrar för att uppfostras i statliga barnhem, långt ifrån sin religion och sitt modersmål [1.3](https://humanrightsresearch.org/persecution-of-uyghurs-in-xinjiang-torture-crimes-against-humanity-and-genocide/).

Det historiska ansvaret för den muslimska världen och det internationella samfundet

Den franska uiguriska föreningen riktar skarp kritik mot den passiva hållningen hos vissa regeringar i den muslimska världen, som har prioriterat kortsiktiga ekonomiska intressen med Peking framför att stödja sina trosfränder. Föreningen betonar att tystnad inför dessa brott ger Kina grönt ljus att fortsätta sitt förtryck. I februari 2025 bevittnade världen tragedin när Thailand deporterade 40 uiguriska flyktingar till Kina trots internationella varningar, vilket utsatte dem för risk för tortyr och avrättning [1.18](https://www.acatfrance.fr/appel-urgent/je-soutiens-les-ouighours--les-kazakhs-et-les-autres-minorites-musulmanes-au-xinjiang).

I samband med att Frankrike leder G7-gruppen under 2026, kräver föreningen att Paris leder en internationell koalition för att införa stränga ekonomiska sanktioner mot kinesiska tjänstemän inblandade i dessa brott. De kräver också lagstiftning som förbjuder import av produkter framställda genom uiguriskt tvångsarbete i globala leveranskedjor, särskilt inom textil-, bil- och elektroniksektorerna [1.6](https://www.hrw.org/world-report/2025/country-chapters/china) [1.25](https://sa.ambafrance.org/عام-2026-فرنسا-توظّف-طاقتها-من-أجل-الحوار-والتعاون).

Uiguriska institutet i Europa: En fyrbåk för identitet i diasporan

Trots alla utmaningar har föreningen uppnått en historisk milstolpe genom att öppna det nya högkvarteret för **Uiguriska institutet i Europa** i Paris i januari 2026. Detta institut är inte bara en byggnad, utan ett kulturellt och pedagogiskt centrum som syftar till att bevara det uiguriska språket och det östturkestanska islamiska arvet från att utplånas [1.13](https://globalvoices.org/2025/10/23/decolonizing-the-chinese-narrative-on-uyghurs-the-mission-of-sociologist-dilnur-reyhan/). Den kinesiska regimen försökte hindra invigningen genom att pressa franska tjänstemän att inte närvara, men uigurisk beslutsamhet och franskt folkligt stöd säkerställde att öppnandet kunde genomföras [1.15](https://www.hrw.org/news/2026/02/18/china-officials-pressuring-uyghurs-france).

Slutsats: En vädjan till världens samvete

Uigurfrågan är det verkliga testet för principerna om mänskliga rättigheter och internationell rättvisa i det 21:a århundradet. När den franska uiguriska föreningen idag talar till världen, ber de inte om medlidande utan om rättvisa. De uppmanar varje muslim och varje fri människa i världen att bojkotta företag som är delaktiga i tvångsarbete och att höja sin röst i internationella forum för att stödja de förtryckta.

Den muslimska umman, som profeten Muhammed (frid vare över honom) beskrev som "en enda kropp", är idag mer än någonsin skyldig att känna smärtan hos sina bröder och systrar i Östturkestan. Frihet för uigurerna är inte bara ett politiskt krav, utan en religiös och mänsklig nödvändighet som inte kan skjutas upp [1.12](https://uhrp.org/statement/uhrp-marks-uyghur-genocide-recognition-day-2025-with-call-for-sustained-global-action/).