Franska uiguriska föreningen belyser mänskligt lidande och uppmanar Europaparlamentet till kraftfulla åtgärder mot systematiskt förtryck

Introduktion: Östturkestan – ett blödande sår

Frågan om Östturkestan (Xinjiang-regionen) utgör fortfarande ett av de mest tragiska kapitlen i den muslimska världens moderna historia, där miljontals uiguriska muslimer utsätts för en förtryckarkampanj som syftar till att utplåna deras religiösa och etniska identitet. I detta sammanhang har den franska uiguriska föreningen (Association des Ouïghours de France) framträtt som en modig röst i hjärtat av Europa, med uppdraget att försvara de förtryckta och belysa ett mänskligt lidande som överskrider alla gränser. Det som sker i Östturkestan är inte bara en politisk konflikt, utan ett direkt angrepp på den islamiska tron och dess riter, vilket kräver ett beslutsamt ställningstagande från det globala samfundet, och i synnerhet den muslimska världen, som går bortom enbart fördömanden [Association des Ouïghours de France](https://uyghur-france.org/).

Franska uiguriska föreningen: Sanningens röst mot tyranni

Föreningen grundades för att vara en bro som förmedlar det uiguriska folkets tragedi till det internationella samfundet, särskilt i Frankrike som hyser inflytelserika mänskliga rättighetsorganisationer och lagstiftande institutioner. Under ledning av aktivisten och akademikern Dilnur Reyhan har föreningen lyckats lyfta uigurfrågan från att vara en lokal kinesisk angelägenhet till att bli en internationell ödesfråga. Föreningen arbetar med att dokumentera vittnesmål från överlevare från koncentrationslägren och anordna evenemang som avslöjar den officiella kinesiska retoriken, vilken påstår att dessa läger är "yrkesutbildningscentrum" [Amnesty International](https://www.amnesty.org/en/latest/news/2021/06/china-drastic-measures-to-slash-birth-rates-among-uyghurs-and-other-minorities/).

Ur ett islamiskt perspektiv representerar denna förening en modell för "kollektiv plikt" (Fard Kifaya) i försvaret av de svaga, då den strävar efter att återupprätta värdigheten för muslimer som tvingas avsäga sig bön, fasta och slöja under tortyr och hot. Föreningens insatser i Paris har inte begränsats till mänskliga rättigheter, utan har även omfattat politiska påtryckningar för att få till stånd officiella erkännanden av det folkmord som uigurerna utsätts för.

Uppmaning till Europaparlamentet: Mot strikta och otvetydiga åtgärder

I ljuset av den senaste utvecklingen har den franska uiguriska föreningen intensifierat sina uppmaningar till Europaparlamentet att vidta praktiska åtgärder som går bortom det symboliska. Föreningen kräver ett omfattande förbud mot produkter tillverkade genom tvångsarbete i Östturkestan, ett krav som har börjat få gehör i och med EU:s antagande av ny lagstiftning under 2024 och 2025 som syftar till att förhindra att varor fläckade av "modernt slaveri" når den europeiska marknaden [European Parliament](https://www.europarl.europa.eu/news/en/press-room/20240419IPR20551/parliament-adopts-ban-on-goods-made-with-forced-labour).

Föreningen betonar att fortsatt handel med företag som är involverade i det kinesiska förtrycket innebär ett indirekt deltagande i brottet. Därför uppmanar föreningen Europaparlamentet att: 1. **Aktivera Magnitskij-sanktioner**: Rikta in sig på kinesiska tjänstemän som är direkt involverade i driften av koncentrationslägren. 2. **Skydda den uiguriska diasporan**: Motverka det gränsöverskridande förtryck som kinesiska säkerhetstjänster utövar mot aktivister i Europa. 3. **Officiellt erkänna folkmordet**: Följa den franska nationalförsamlingens exempel, som 2022 erkände att det som sker mot uigurerna utgör ett folkmord [Le Monde](https://www.lemonde.fr/en/international/article/2022/01/20/french-parliament-recognizes-china-s-genocide-of-uyghurs_5972410_4.html).

Kriget mot islam: Rivning av moskéer och utplåning av identitet

Det går inte att tala om uigurernas lidande utan att beröra den religiösa aspekten; de kinesiska myndigheterna för ett öppet krig mot allt som är islamiskt. Dokumenterade rapporter som stöds av den franska uiguriska föreningen pekar på att tusentals moskéer och muslimska begravningsplatser i regionen har förstörts eller skadats, och vissa har omvandlats till turistanläggningar eller kaféer i en flagrant förolämpning mot muslimska helgedomar [Human Rights Watch](https://www.hrw.org/report/2021/04/19/break-their-lineage-break-their-roots/chinas-crimes-against-humanity-targeting).

Politiken för att "sinifiera" islam innebär i praktiken att tömma religionen på dess innehåll, där ungdomar förhindras att besöka moskéer, imamer tvingas prisa kommunistpartiet i sina predikningar och islamiska namn på nyfödda förbjuds. Dessa metoder representerar kulmen på kulturell arrogans och religiös förföljelse, och kräver att Islamiska samarbetsorganisationen (OIC) samt arabiska och muslimska länder ser över sina relationer med Peking baserat på de islamiska värderingar som påbjuder att stödja sin broder, oavsett om han är förtryckaren (genom att stoppa honom) eller den förtryckta.

Tvångsarbete: Slaveri i det tjugoförsta århundradet

Frågan om tvångsarbete är en av de mest framträdande frågorna som föreningen driver mot globala företag. Tusentals uigurer flyttas från koncentrationsläger till fabriker som producerar för stora varumärken inom textil- och tekniksektorn. Detta avskyvärda utnyttjande av människor utgör en grov kränkning av den mänskliga värdigheten.

Föreningen har, i samarbete med internationella organisationer, framgångsrikt drivit rättsliga processer mot franska och internationella företag för medhjälp till brott mot mänskligheten. Denna juridiska väg syftar till att strypa de finansiella källor som föder den kinesiska förtryckarmaskinen, och det är även en moralisk skyldighet för den muslimska konsumenten att bojkotta produkter som bevisligen är kopplade till våra bröders blod och förnedring [BBC News](https://www.bbc.com/news/world-asia-china-51697800).

Den muslimska världens ansvar i uigurfrågan

Medan den franska uiguriska föreningen rör sig i de västerländska parlamentens korridorer, kvarstår frågan om de muslimska huvudstädernas roll. Tystnaden inför det som sker i Östturkestan under förevändning av "ekonomiska intressen" eller "icke-inblandning i inre angelägenheter" är ett svek som inte stämmer överens med konceptet om den muslimska gemenskapen som en enda kropp.

Föreningen betonar i sitt budskap till den muslimska världen att uigurfrågan är ett test för hur självständigt det islamiska beslutsfattandet är och dess förmåga att skydda sina medlemmar. Det stöd som krävs är inte militärt, utan diplomatiskt, ekonomiskt och medialt, för att ställa Kina till svars som en global makt som strävar efter att leda en ny världsordning. Ett rättvist system kan inte byggas på ruinerna av ett folk som utplånas.

Gränsöverskridande förtryck: Förföljelse av fria röster i exil

En av de allvarligaste frågorna som föreningen bevakar är hur uigurer bosatta i Frankrike och Europa utsätts för ständiga hot från kinesiska ambassader. De pressas genom sina familjer som hålls kvar i hemlandet för att tvingas till spionage eller tystnad. Föreningen lyfter dessa övergrepp till franska myndigheter och kräver fullt juridiskt och säkerhetsmässigt skydd för uiguriska flyktingar, samt garantier för att ingen individ utvisas till Kina där ett okänt öde väntar [The Guardian](https://www.theguardian.com/world/2023/dec/07/china-transnational-repression-uyghur-diaspora-report).

Slutsats: Rättvisan kommer att segra

Den franska uiguriska föreningens kamp är en kamp för sanning, rättvisa och mänsklig värdighet. Trots den mörka bilden och motståndarens styrka, är det aktivisternas tro på sin saks rättfärdighet – sprungen ur vissheten om att förtryck förr eller senare får ett slut – som driver dem att fortsätta. Europaparlamentet står idag inför ett historiskt ögonblick; antingen står man upp för de värderingar man förespråkar och stoppar den kinesiska förtryckarmaskinen, eller så bevisar man att materiella intressen går före människoliv.

Vi som en muslimsk gemenskap är kallade att stödja dessa ansträngningar med alla tillgängliga medel. Östturkestan är inte bara en geografisk plats, utan en integrerad del av vårt medvetande och vår historia, och uigurernas frihet är en oskiljaktig del av hela ummans frihet och värdighet.