Dua al-Faraj: böner om lättnad och var du hittar dem

Dua al-Faraj: böner om lättnad och var du hittar dem

Muslim Post Editorial Desk@muslimpost

Vad betyder Dua al-Faraj? Hitta böner vid svårigheter i Koranen och hadith och lär dig känna igen den tolvshiitiska texten med samma namn.

Dua al-Faraj kan betyda en bön om lättnad i en svår situation. Det arabiska uttrycket دعاء الفرج kan också vara titeln på en enskild text. I tolvshiitisk bönetradition ges en bön som börjar med Ilāhī ʿaẓuma al-balāʾ ut under den titeln. En bredare sökning efter böner vid svårigheter kan leda till profeten Yunus bön i Koranen och de böner från profeten Muhammed som finns i hadithsamlingarna. Varje text har en egen källa, ordalydelse och plats i sitt sammanhang.

Har du de första orden i bönen, använd dem tillsammans med titeln när du letar. Inledningen, den som talar och hänvisningen gör det lättare att identifiera texten. För ett exempel ur Koranen kan du börja med 21:87–88. Om ett bönehäfte handlar om tidens imam, kontrollera titeln och inledningsorden i en shiitisk bönesamling. Frågan om vilken källa du vill ha kan alltså besvaras innan du jämför hela texter.

Vad betyder det arabiska namnet?

Duʿāʾ betyder åkallan eller bön. Faraj betyder här lättnad, en väg ut ur svårigheter eller befrielse från nöd. Arabiska konsonanter och långa vokaler återges på olika sätt med latinska bokstäver. Stavningar som Dua al-Faraj, Dua e Faraj och Duʿāʾ al-Faraj kan föra tillbaka till samma uttryck. Uttrycket kan beskriva flera böner eller stå som titel på en viss bön hos en utgivare.

Fajr betyder gryning och är namnet på den rituella gryningsbönen. Konsonanterna kommer i olika ordning i الفرج och الفجر. Om en sökning leder till bönetider, kontrollera vilket ord källan använder. Guiden till dua och salah förklarar förhållandet mellan en personlig åkallan och den föreskrivna rituella bönen.

Om någon skickar en bön under en titel du känner igen, be om de första orden eller om sidan de läste. Då har du något att kontrollera innan du för texten vidare. Den som skickar den kan känna bönen under ett lokalt namn som används annorlunda i en större samling. Ett enkelt läsblad kan ge plats åt det namn man hörde, det som står bredvid texten och de första ord som skiljer bönen från andra böner.

Yunus bön i Koranen

Koranen 21:87–88 berättar hur Yunus, som också kallas Jona, ropar i mörkret. Han bekräftar att bara Gud är värd att tillbe, ärar Gud och erkänner att han själv har handlat fel. Nästa vers berättar hur Gud svarar och räddar honom ur nöden. Läs verserna tillsammans. Den första ger bönens ord och den andra skildrar svaret.

Bekännelsen till Guds enhet och erkännandet av det egna felet hör till samma bön. Sammanhanget och slutet på berättelsen förklarar varför den beskrivs som en bön om lättnad. Orden uttrycker också ånger. Läs det numrerade versstället på arabiska eller lyssna till en recitation om du vill höra hur orden uttalas. En translitteration kan hjälpa dig att känna igen uttrycket. Två guider kan använda olika bokstäver för att beskriva samma ljud.

Jamiʿ al-Tirmidhi 3505 återger en utsaga där Muhammed kallar den Dhun-Nuns bön, med ett annat namn för Yunus, och talar om att åkalla Gud med orden. Rubriken och formuleringen hjälper till att förklara varför människor använder versen som bön i ett annat sammanhang än när de berättar om Yunus. Spara båda hänvisningarna. Koranen ger berättelsen, och hadithen är en egen källa när man beskriver hur bönen används.

I anteckningarna kan du först markera var tilltalet i mörkret börjar och slutar i vers 87. Lägg på nästa rad till uppgiften om hur Gud svarar i vers 88. När ämnet är det som Muhammed säger om bönen, skriv samlingens namn och nummer på ytterligare en rad. Det hjälper den som vill kontrollera ord och sammanhang var för sig.

Vad al-Bukhari och Muslim återger om svåra stunder

Sahih al-Bukhari 6346 återger ett uttalande av Ibn Abbas om en bekännelse till Guds enhet som uttalades i nöd. Formuleringen kallar Gud herre över tronen, himlarna och jorden. Texten ligger under en rubrik om åkallan i nöd. När en läsare söker på arabiska kan källan därför dyka upp under ordet karb, som betyder svår nöd. Någon som i stället söker efter lättnad kan välja ordet faraj.

Sahih Muslim 2730a återger en närbesläktad hadith från Ibn Abbas. Den börjar med ord om Guds enhet och beskriver Gud som stor och fördragsam. Sedan följer ord om tronen, himlarna och jorden. Om en sida ger ett visst ord som Muslims inledning, kontrollera uppgiften i den posten. Om du jämför med 6346 i al-Bukharis samling, läs båda. En sida kan hänvisa till bägge och ändå återge orden från endast en av dem.

Orden innehåller lovprisning och en bekännelse till Guds enhet. Samlingens rubrik och utsagan från Ibn Abbas visar att orden sades när någon befann sig i nöd. Ta med sammanhanget och samlingens namn om du gör ett läsblad. I guiden till hadithers ordalydelse och överföring förklaras varför en hänvisning behöver samlingens namn tillsammans med numret.

När du jämför, börja med vilken egenskap som nämns efter bekännelsen till Guds enhet. Se sedan hur orden om tronen, himlarna och jorden är formulerade i respektive rapport. Om du citerar en svensk översättning, skriv upp vilken det är. På så sätt kan andra kontrollera om en skillnad kommer från rapporten eller från den som översatte den.

Bönen som heter Dua al-Faraj i tolvshiitisk tradition

I tolvshiitiskt andaktsliv kan titeln gälla den text som efter en inledande åkallan börjar med Ilāhī ʿaẓuma al-balāʾ. Orden vänder sig till Gud med en skildring av hur allvarlig olyckan är. I Najmuddin Tabasis publicerade text av Dua al-Faraj står arabisk text, translitteration och engelsk översättning. Underrubriken tar upp tidens imams framträdande. Den anger hur utgåvan förklarar bönens religiösa sammanhang.

I bönen vänder sig den bedjande till Gud i sin nöd. Texten innehåller en välsignelse över Muhammed och hans familj och ber om lättnad i ett sammanhang förknippat med hängivenhet till imamen. Imam Mahdi Associations bönesamling listar också Dua Faraj bland flera namngivna böner. Jämför den första raden och den enskilda posten om du hittar flera texter som är förknippade med imamen. Länkarna ger möjlighet att läsa hela bönen och kontrollera detaljer som kan falla bort i korta utdrag.

En översättning hjälper vid första läsningen. Den arabiska texten och raden efter inledningen går att jämföra mellan olika utgåvor. Ett lokalt häfte kan ha en annan stavning, en förklarande not eller en annan bön på sidan mittemot. Skriv upp rubriken så som den står. Notera sedan de faktiska ord som inleder bönen. Om flera titlar liknar varandra kan du även anteckna namnet på samlingen och numret på sidan.

När flera namngivna böner står på samma innehållssida kan ett citat från inledningsraden skilja dem åt. Om du i en översättning ser en rad om en stor olycka, jämför den med den arabiska raden hos Tabasi. Läs också några rader efter den. Då går det att kontrollera att både inledning och fortsatt text hör till den post du vill länka till.

Hur källorna beskriver bön vid svårigheter

Egyptiska Dar al-Ifta tar upp svårigheter i sitt arabiska uttalande om religiös vägledning vid motgång. Det handlar om att vända sig till Gud och hänvisar till Koranen 27:62, där frågan ställs om vem som svarar den nödställde och undanröjer lidandet. Detta ger en källa till hur bön vid svårigheter beskrivs allmänt. Versen står på ett annat ställe än berättelsen om Yunus. Dar al-Iftas uttalande ger institutionens tolkning och tillämpning av de källor som citeras.

Vill du framföra en personlig bön kan du markera var citatet slutar och dina egna ord börjar. I en anteckning kan du till exempel skriva att du först läste Yunus bön och sedan bad om något i din egen situation. Om du läser al-Bukhari eller Muslim kan du ange just den text du hade framför dig. Guiden till morgonböner och åminnelseord är till för den som söker ord knutna till en tid på dagen.

Förslag om ett visst antal upprepningar eller dagar är anledning att gå tillbaka till källan. Koranen 21:87–88 ger Yunus ord och berättar om svaret. Al-Bukhari 6346 återger vad som sades i nöd. Dessa två hänvisningar anger inget numrerat schema. Om en utgåva anger en särskild ordning, kontrollera källan för just den detaljen. När du delar texten, låt hänvisningen stå kvar vid det påstående den hör till.

Så känner du igen bönen du vill läsa eller dela

Börja med de första igenkännliga orden. Om någon vänder sig direkt till Gud och erkänner det fel som Yunus talar om, jämför med 21:87. Om Herren över tronen, himlarna och jorden nämns, kontrollera de närbesläktade rapporterna från Ibn Abbas. Om orden efter den inledande åkallan handlar om olyckans svårighet och häftet tar upp tidens imam, gå till den tolvshiitiska utgåvan och läs titeln tillsammans med arabiskan.

Markera vad du har framför dig. En arabisk vers, translitteration, översättning och förklaring har skilda uppgifter. Om första raden är en basmala, läs vidare en bit eftersom samma inledningsformel kan stå före andra andaktstexter. Länka direkt till versen, hadithposten eller den namngivna utgåvan när du delar. Då kan även en läsare som känner bönen under ett annat namn se precis vilken text det är.