Rebiya Kadeer, född den 15 november 1946 i Altay City i Xinjiang, Kina, är en framstående uigurisk entreprenör, politisk aktivist och människorättsförespråkare. Hon är allmänt erkänd som en av de mest inflytelserika personerna inom den uiguriska diasporan och har tjänstgjort som ordförande för både World Uyghur Congress och Uyghur American Association.
Kadeer gick från enkla förhållanden till att bli en av de rikaste personerna i Kina. Efter en skilsmässa vid 28 års ålder startade hon en framgångsrik tvättverksamhet för att försörja sina barn. Senare expanderade hon sin verksamhet till handel med råvaror, fastigheter och detaljhandel, och etablerade så småningom ett varuhus och ett multinationellt konglomerat i Ürümqi. I början av 1990-talet var hon allmänt erkänd som en av de rikaste kvinnorna i Kina.
Under 1990-talet omfamnades Kadeer inledningsvis av den kinesiska regeringen, som använde hennes framgång som en symbol för uigurisk integration. Hon innehade flera framstående positioner, bland annat som delegat till Kinas folkpolitiska rådgivande konferens, ledamot av Nationella folkkongressen och delegat till FN:s fjärde världskonferens om kvinnor 1995. Hon ägnade sig även åt filantropi och grundade "Thousand Mothers Movement" 1997 för att erbjuda yrkesutbildning och ekonomiskt egenmakt till uiguriska kvinnor.
Relationen med den kinesiska regeringen försämrades dock efter att hon började kritisera regeringens politik öppet och förespråka uigurernas rättigheter, särskilt efter tillslaget mot uiguriska demonstranter i Ghulja 1997. I augusti 1999 greps Kadeer på väg till ett möte med en besökande amerikansk kongressdelegation.
I mars 2000 dömdes hon för att ha "läckt statshemligheter" i en stängd rättegång och dömdes till åtta års fängelse. Hennes fängslande väckte stor internationell uppmärksamhet, vilket ledde till flera människorättspriser, däribland Raftopriset 2004.
Under internationell press frigavs Kadeer av medicinska skäl i mars 2005. Efter frigivningen emigrerade hon till USA, där hon fortsatte sitt arbete för den uiguriska saken. Hon har nominerats till Nobels fredspris flera gånger och är författare till memoarboken "Dragon Fighter: One Woman's Epic Struggle for Peace with China".