Uyghur Human Rights Project uppmanar världens ledare att vidta avgörande åtgärder mot eskalerande systematiskt förtryck och kränkningar av mänskliga rättigheter i Xinjiang-regionen

De bortkopplades tystnad: En ny front av isolering

Per den 25 februari 2026 har den andliga och fysiska isoleringen av våra bröder och systrar i Östturkistan nått en skrämmande kulmen. **Uyghur Human Rights Project (UHRP)** släppte nyligen ett definitivt uttalande den 23 februari 2026, som dokumenterar en medveten och sofistikerad kampanj från kinesiska myndigheters sida för att bryta all återstående kommunikation mellan uigurer inom regionen och den globala diasporan [Källa](https://uhrp.org/statement/chinese-authorities-deliberately-severing-communication-between-uyghurs-in-china-and-abroad-according-to-new-uhrp-research/). Denna digitala järnridå är inte bara en säkerhetsåtgärd; det är ett kalkylerat försök att krossa hjärtat i *Ummah* genom att säkerställa att de förtrycktas rop aldrig når deras fränder utomlands.

Denna senaste eskalering följer på den högtidliga 29-årsdagen av **Ghulja-massakern** den 5 februari 2026, där UHRP:s verkställande direktör Omer Kanat påminde världen om att misslyckandet med att adressera tidigare statligt våld endast har uppmuntrat det nuvarande folkmordet [Källa](https://uhrp.org/statement/uhrp-calls-for-vigilance-and-accountability-on-the-29th-anniversary-of-the-ghulja-massacre/). För det muslimska samfundet är detta en påminnelse om att fördröjd rättvisa (*Adl*) är förvägrad rättvisa. Det systematiska tystandet av ett folk är ett förstadium till deras totala utradering, en verklighet som det globala samfundet inte längre kan ignorera under täckmanteln av "interna angelägenheter".

Skändningen av det heliga: Kriget mot den islamiska identiteten

Förtrycket i Östturkistan är i sin kärna ett krig mot *Deen*. Kinas kommunistparti (KKP) har påskyndat sin politik för "sinifiering av islam", som syftar till att beröva tron dess väsentliga karaktär och ersätta den med statligt sanktionerad ideologi. Rapporter under hela 2025 och in i början av 2026 belyser den fortsatta förstörelsen av moskéer, helgedomar och kyrkogårdar – själva landmärkena för vår historia och tro [Källa](https://www.uyghurcongress.org/en/press-release-wuc-laments-the-lack-of-references-to-uyghurs-or-human-rights-matters-during-the-oic-official-visit-to-china/).

Utöver de fysiska strukturerna har kriminaliseringen av grundläggande religiösa handlingar intensifierats. UHRP:s forskning har dokumenterat fall där uiguriska kvinnor har dömts till decennier i fängelse – vissa så länge som tjugo år – enbart för att ha studerat Koranen eller burit hijab [Källa](https://uhrp.org/report/twenty-years-for-learning-the-quran-uyghur-women-and-religious-persecution/). Detta är ett direkt angrepp på den muslimska familjens helgd och föräldrars rätt att föra vidare sin tro till sina barn. I KKP:s ögon behandlas blotta handlingen att be eller fasta som ett tecken på "extremism", ett narrativ som illvilligt sammanblandar det fredliga utövandet av islam med hot mot den nationella säkerheten [Källa](https://www.hrw.org/world-report/2026/country-chapters/china).

Den moderna slavhandelns kedjor: Tvångsarbete och global delaktighet

Den ekonomiska exploateringen av det uiguriska folket har utvecklats till ett omfattande system av statligt påtvingat tvångsarbete som nu fläckar globala leveranskedjor. Den 22 januari 2026 uttryckte FN-experter djup oro över rapporter om tvångsarbete som drabbar uigurer, kazaker och tibetaner, och noterade att de tvingande elementen är så allvarliga att de kan utgöra brott mot mänskligheten [Källa](https://www.ohchr.org/en/press-releases/2026/01/un-experts-alarmed-reports-forced-labour-uyghur-tibetan-and-other-minorities).

UHRP:s rapport från 2025, *Manifest Risk*, belyste hur de nya fraktflygen via "Air Silk Road" transporterar varor producerade genom denna exploatering direkt till europeiska och västerländska marknader [Källa](https://uhrp.org/report/manifest-risk-new-air-silk-road-cargo-flights-carry-risk-of-uyghur-forced-labor-into-europe/). Från kritiska mineraler som används i grön teknik till textilier och elektronik, stjäls våra bröders och systrars arbete för att driva global konsumtion. För den muslimska konsumenten innebär detta en djup etisk kris: hur kan vi, som ett samfund som värdesätter rättvisa löner och arbetets värdighet, förbli tysta medan våra bröder förslavas? **Coalition to End Forced Labour in the Uyghur Region** har uppmanat alla företag att dra ut sina värdekedjor från regionen, men många internationella hotellkedjor och företag fortsätter att verka som om ingenting har hänt [Källa](https://uhrp.org/report/it-does-matter-where-you-stay-international-hotel-chains-in-east-turkistan/).

Svek mot broderskapet: En kritik av OIC

Kanske den mest smärtsamma utvecklingen för det uiguriska samfundet har varit den uppfattade tystnaden och delaktigheten från länder med muslimsk majoritet. Den 26 januari 2026 träffade generalsekreteraren för **Organisationen för islamiskt samarbete (OIC)** högt uppsatta kinesiska tjänstemän i Peking för att stärka de bilaterala banden [Källa](https://turkistantimes.com/en/news-18453.html). Medan statliga medier hyllade mötet som en framgång, fördömde **Center for Uyghur Studies (CUS)** och **World Uyghur Congress (WUC)** det som ett svek mot OIC:s grundläggande principer [Källa](https://uyghurstudy.org/oic-china-engagement-ignores-ongoing-genocide-and-religious-persecution-of-uyghur-muslims/).

OIC:s "orubbliga stöd" för Kinas politik i Xinjiang drivs ofta av de 400 miljarder dollar i utlovade investeringar under Belt and Road Initiative (BRI) [Källa](https://www.orfonline.org/expert-speak/is-oic-silently-endorsing-the-suppression-of-uyghur-muslims/). Men ur ett islamiskt perspektiv bör strävan efter materiell rikedom (*Dunya*) aldrig ske på bekostnad av medmuslimers liv och tro. OIC:s misslyckande att ens nämna uigurernas mänskliga rättigheter under officiella besök uppmuntrar KKP att fortsätta sin kampanj av kulturellt folkmord ostraffat. *Ummah* måste kräva att dess ledare prioriterar livets och trons helgd framför ekonomisk optik.

Tyranniets långa arm: Transnationellt förtryck

Förtrycket är inte längre begränsat till Östturkistans gränser. Under 2025 och 2026 har KKP avsevärt utökat sin kampanj av **transnationellt förtryck**, genom att rikta in sig på uiguriska aktivister och flyktingar i länder som Turkiet, Frankrike och Kanada [Källa](https://www.hrw.org/report/2025/11/12/protected-no-more/uyghurs-turkiye). Taktiken inkluderar digital övervakning, hot mot familjemedlemmar som är kvar i Kina och till och med fysisk intimidation vid internationella konferenser [Källa](https://uyghurtimes.com/experts-unite-on-capitol-hill-to-fight-chinas-transnational-repression/).

I Turkiet, som en gång var en fristad för diasporan, avslöjade en rapport från Human Rights Watch 2025 med titeln *Protected No More* att uigurer är alltmer sårbara för kinesiska påtryckningar på den turkiska regeringen [Källa](https://www.hrw.org/report/2025/11/12/protected-no-more/uyghurs-turkiye). Denna räckvidd av auktoritarianism in i hjärtat av den muslimska världen är ett direkt hot mot muslimska nationers suveränitet och de troendes säkerhet. UHRP har dokumenterat hur Kina använder familjeseparation som ett verktyg för psykologisk krigföring, genom att tvinga dem utomlands till tystnad genom att hålla deras nära och kära som gisslan [Källa](https://uhrp.org/report/fading-ties-uyghur-family-separation-as-a-tool-of-transnational-repression/).

Slutsats: En uppmaning till avgörande handling

Uyghur Human Rights Projects uppmaning till handling är inte bara en politisk begäran; det är ett moraliskt imperativ för det globala samfundet och *Ummah*. När vi bevittnar den systematiska nedmonteringen av en muslimsk civilisation är tiden för "konstruktiv dialog" och "tyst diplomati" förbi.

Globala ledare måste införa robusta sanktioner mot förövarna av dessa övergrepp, genomdriva **Uyghur Forced Labor Prevention Act (UFLPA)** med förnyad kraft och erbjuda säkra tillflyktsorter för dem som flyr förföljelse. Viktigast av allt är att den muslimska världen måste hitta sin röst. Vi måste påminna våra ledare om att styrkan i *Ummah* inte ligger i dess handelsavtal, utan i dess engagemang för sanningen (*Haqq*) och skyddet av de förtryckta. Det uiguriska folkets blod och tro är ett förtroende (*Amanah*) för oss alla, och historien – och den Allsmäktige – kommer att döma hur vi svarade på deras rop på hjälp.